VID RÖDA HAVET: Det är med oro jag tagit del av rapporterna om att min vän Boris Nemtsov arresterats i Moskva och dömts till 15 dagars fängelse tillsammans med ett antal andra företrädare för den demokratiska oppositionen.
I samband med skiftet av borgmästare i Moskva gjordes uttalande som tydde på att författningens skydd för mötesfriheten skulle respekteras, men nu har tydligen den demokratiska oppositionens månatliga torgmöte mötts med arresteringar och inskränkningar igen.
Boris Nemtsov var en gång vice premiärminister i Ryssland efter en framgångsrik period som reformerande borgmästare i Nishy Novgorod borta vid Ural-bergen.
Även om han tillhör den uttalat demokratiska oppositionen nämndes han nyligen av president Medvedev som en av dem som har möjlighet att göra stora bidrag till Rysslands framtid.
Jag utgår från att han snart åter kommer att vara i fri fot och ha full frihet att fortsätta sitt arbete för Ryssland.
Alla Dessa Dagar 
Detta är bara ett av flera bevis på att de ryska makthavarna tämjer all opposition oavsett varifrån den kommer.
Femton dagars fängelse, för ett politiskt torgmöte.
Det känns som om vårt broderfolk i öster släcker lyset i ”demokratins verkstad” och förklarar att de trivs bättre i diktaturens mörker.
Det här året har så många nedslående ingresser att det borde räcka för en global depression, och så kommer detta agerande från det kalla krigets vänner.
Ryssland kan bättre och den intellektuella nivån i den stora massan är högre än så. En liten skara ”peanutbrains” stänger in folket i ett mentalt fängelse.
Fy tusan, Putin. Det känns nästan som om jag skulle vilja komma över och kolla hur bra du är i kampsport.
Ja du, som uppvuxen i Kekkosslovakien så förvånar detta inte mig alls. Demokrati och parlamentarism tillhör inte Rysslands dygder och traditioner oberoende av statskiktet. Finländare har för säkerhet skull beredskap till allt som kan tänkas eller inte ens fantiseras att komma därifrån.
Du nämner inte att den av regeringen tillsatta medborgarkommiten har anmält arresteringen.
Det är Moskvas polis som sköter ordningen i Moskva.
Bra med en vaksam utrikesminister, men om polisen i Stockholm gör en dumhet så är det inte Reinfelt och Alliansen som per automatik skall kritiseras.
otti
Bakom detta beslut står Putin och ingen annan.
Han var tidigare chef för KGB, som han även nu har som sin personliga säkerhetspolis.
Din jämförelse med vårt land haltar betänkligt.
Bra oppti! För, kanske är det så att PM, Putin/Medvedev, inte längre är så starka som vi tror. Vad jag förstått så kritiserar Anatoly Tjubais, tungviktare i sammanhanget, det undermåliga rättsväsendet.
Han greps inte av vanlig polis utan av OMON-milis som lyder under inrikesministeriet. Putin har för övrigt tidigare sagt att folk som demonstrerar utan tillstånd ska slås i huvudet med batong.
Man hade kanske hoppats att Ryssland skulle påverka Vitryssland, istället tycks det ha blivit tvärtom…
Vem var det som sa:tjuvar ska sitta i fängelset innan domen var avslutad.
Även denna dom var ett av Putins verktyg för att kväsa all demokratisk opposition
Medvedev är mu närmast Putins demokratiska skynke.
Väåf Margareta Wallström sa, Jag har aldrig träffat en man med så iskalla ögon som Putin.
Rätt ska vara rätt.
Boris Nemtsov var väl guvernör i Nizhniy Novgorod oblast (län, region) och inte borgmästare.
Och vid Nizhniy Novgorod, beläget vid Volgafloden, har man väl ännu ca 1000 km kvar till Uralbergen.
عکس»ناهار خوران در استان گلستان
Och,…..så var det den blå drömmen om en privatiserad nation.
”Kraftbolagen är vinnare. Konsumenter och industrier förlorare. Och myndigheterna bryr sig inte.”
Quattrosuck
http://www.expressen.se/nyheter/1.2278203/experten-darfor-far-du-betala-mer-for-elen
Men det är klart, det är samma begåvningar som skalade potatisen de värnpliktiga åt, gav näringen åt grisarna och ”blöt wellpapp” åt soldaterna.
När skall ni börja förstå hur slipstenen skall dras, Carl?
Avregleringen av elproduktionen ingår som en del i ett större sammanhang, vilket är för mig, som vördar fosterlandet Sverige och svenska värderingar, ett sorgligt konstaterande:
Jag har många gånger frågat mig varför topparna för inrikes- och utrikespolitiken främst i de två största riksdagspartierna (Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Mona Sahlin, Urban Ahlin) har sådan likartad syn i krossandet av den suveräna, demokratiska nationalstaten Sverige. Medlen för att uppnå detta är tydligen att avreglera och privatisera viktiga samhällsfunktioner och naturresurser, låta kapital fritt flöda över nationsgränsen, flytta beslutandemakten till EU samt främja en stor invandring. De har även talat sig varm för Lissabonfördraget, vill införa euro i Sverige, vill fortsättningsvis binda upp militära resurser i Afghanistan samt har applåderat nedrustningen av det svenska försvaret. Trots att de inför svenska folket har manifesterat teatraliskt överdrivna meningskiljaktligheter på diverse politiska plattformar, har de alla villigt hoppat på globaliseringståget och glatt viftat med nyliberalismens flaggor.
Varför?
En förklaring kan vara att de i egenskap av beslutsfattare, möjligen med undantag för Urban Ahlin som dock är Trilateral Commission-medlem, har blivit inbjudna till Bilderberggruppens möten. Syftet med att bjuda in beslutsfattare av olika valörer till mötena är i huvudsak att inympa globaliseringens glädjebudskap i hjärnbarken.
Det går ju inte att ha en svensk beslutsfattare som uppför sig som en igelkott, med god gräsrotskontakt, i ett bollhav bestående av uppblåsta ballonger. Därför måste taggarna filas ned, invant tankegods sugas ut och innanmätet pumpas upp med nyliberal gas, som tar död på den demokratiska, suveräna nationalstatstanken samt ger lyftkraft så att möjlighet ges till distansering från gräsrotsnivån och fosterländska förpliktelser. Därefter kapas de patriotiska banden så att den nya skapelsen kan släppas ut bland de andra globalt formade apostlarna, som med minimal egen styrförmåga flyter omkring i det bilderbergska bollhavet.
Globaliseringen och den Europeiska Unionen har lika många ansikten som enskilda tolkningar, men förskingringen av svenska folkets egendom har inget med dessa utvecklingssteg i den globala samvaron att göra.
Det handlar istället om att förverkliga en idolbild (USA) och vänskapskorruption bland de troende som lever i den illusionen.
Det är som min svärmor sade; ”Pojkar (även politiker) är och förblir pojkar livet ut. Det är bara leksakerna som blir dyrare.”
Det stora flertalet av oss leker med bilar, motorcyklar, båtar, fyrhjulingar,……etc. Vissa leker med bataljoner och nationer.
Utförsäljningen av vår infrastruktur handlar i första hand om att förverkliga en pojkdröm bland de politiskt intresserade som upplevde socialdemokratin vara ett kommunistiskt fängelse och efter en familjertripp till USA upplevt den ytliga FRIHETEN.
Den bilden brände fast på hornhinnan, precis som bakgrundsbilden på äldre dataskärmar brände fast i glaset. Den går omöjligt att radera, trots att verkligheten både i USA och UK visar att privatisering av den gemensamma egendomen leder till sänkt köpkraft i den stora massan, lägre skatteintäkter och lägre tillväxt.
Ingen tror väl att det svenska folkets köpkraft förstärkts av orimliga övervinster för de privatiserade kraftbolagen och de privata bankerna,…..mfl, i den casinoekonomi som blir följden av dessa pojkdrömmar.
För 60 år sedan fanns i Sverige ett kommunistparti
med väljarstöd på högst 5% av väljarkåren som
förespråkade en ny samhällsordning i Sverige och
erhöll ekonomiskt stöd från Stormakten i öst.
Några större upplopp liknande de i Vitryssland
nyligen förekom inte här – det räckte med 1:e maj.
Hur såg de övriga 95% av svenska medborgarna då på
kommunistpartiet och dess anknytning till Stormakten?
I dagens Ryssland finns sk ”västdemokratiska” partier
med ett SAMMANLAGT stöd i väljarkåren av 5% som får
aktivt stöd av västmakterna och även av Sverige.
Varför skulle genomsnittsryssen idag se annorlunda på
dessa ”vlasovtsky” än hur vi svenskar såg på Hilding Hagberg för sextio år sedan?
Carl Bildt fraterniserar med politiker som
är ökända i Ryssland (jmf Hilding Hagberg) bla
Rysslands ”mest hatade man” Tjubaijs och andra
kvarlevor från eländet under Jeltsin tex Nemtsov.
Måhända borde Carl Bildt, vårt lands utrikesminister,
ägna mer intresse åt Sveriges geopolitiska problem
och mindre åt ”Långtbortistan” och inrikes problem
inom den ryska intressesfären….
Länkar till bloggen ”Gyllenhaal`s lästips” för en
lämplig uppgift att börja dagen med….
http://gyllenhaals.blogspot.com/2011/01/mistral-besked-kravs-av-bildt.html
Kachina, jag håller inte med fullt ut.
Måhända kommer ursprunget till företeelsen från USA, och sedan förmedlat till västvärlden via globala tankesmedjor såsom Bilderberg. Fast jag tror förloppet är tvärtom.
”förskingringen av svenska folkets egendom”
Avregleringar och privatiseringar av viktiga samhällsfunktioner har skett i Sverige på senare tid oberoende om det sitter borgerliga eller socialdemokratiska regeringar. (Elmarknaden avreglerades 1996 under officiellt sossestyre.)
Avregleringen är ett viktigt led i uppbyggandet av EU:s inre marknad och ingår självfallet i globaliseringen.
Dessutom uppmuntras från EU-håll att utländska intressenter går in som ägare eller delägare för att påskynda integreringen av EU:s näringsliv. Man vill sudda ut nationsgränserna. Det är en medveten strävan att företag och även banker ska ha verksamhet i många länder. Detta förklarar våra storbankers närvaro i Baltikum.
Spanaren,
jag håller med fullt ut.
gruelse
Det ligger mycket i det du säger och jag är för en fri rörelse av människor och kapital, regionalt (EU) och globalt.
För att åstadkomma detta behöver man INTE skänka bort nationens egendom till privata särintressen som sedan använder ”verktygen” till att plundra de tidigare ägarna och därmed sänka konsumptionskraften i den breda grupp som i huvudsak står för tillväxten.
De gräver en grop för andra, men faller själv däri, när de med för höga uttag av vinster till slut ser till att källan sinar.
Tänk om dessa herrar hade förmåga att tänka längre än till nästa tertialbokslut. Hög utbildning är sällan kopplat till en högre intelligens, dätill ligger girigheten som en hög och oöverkomlig tröskel in till den omedelbara varselblivningens intelligens.
Vidare mitt 05 januari 2011 kl 09:59
I polsk media omtalas nu frågan som Carl Bildt
vägrar svara på – det militärstrategiska läget
i Östersjön efter de ryska inköpen av stora
toppmoderna landstigningsfartyg av Mistralklassen.
Kan vi förvänta oss att landets utrikesminister
tar sig tid från sina prat och pappersbytesmöten
i ”långbortistan” som inte berör svenska
nationella intressen och efterkommer riksdagsmännens
begäran om en redogörelse för det framtida läget
i vårt närområde och ävenså låter väljarna veta
om militär samverkan med Polen är för handen (mot vem och i så fall med vad från svensk sida?).
Räcker den meningslösa solidaritetsdeklarationen med Baltstaterna inte för att försämra det allianslösa Sveriges förhållande till Ryssland?
När det gäller samtal med ryska oppositionspolitiker
varför inte samtala med politiker invalda i duman
med stöd bland väljarna om minst 7% istället för
politiker vars stöd kan jämföras med Gudrun Schymans
FI i Sverige?
http://www.thenews.pl/international/artykul146815_sweden-to-call-for-tighter-defence-with-poland.html
Länkar till en känd svensk Rysslandsblogg som
skriver om det vitryska valet.
Lukashenkos verkliga stöd i den vitryska väljarkåren låg tydligen på 44% medan den främste kandidaten
för oppositionen hade drygt 7% stöd och övriga
”västdemokrater” långt mindre.
Lukashenko hade vunnit valet även om det krävts
en andra omgång – eller?
I Ryssland har duumviratet stöd av minst 70% av
ryssarna medan ”västdemokraternas” stöd är totalt
5%. Kommunistpartiet och Zhirinovskijs LDPR är de
största oppositionspartierna. LDPR stöds av 10%.
Hur skall USA och övriga västmakter kunna påtvinga
ryssarna ”västdemokrati” mot befolkningens vilja
och varför skall det alliansfria Sverige delta i
västmakternas, som de flesta ryssar uppfattar det,
denna subversiva verksamhet?
Peter den Store lyckades inte europeisera Ryssland
Varför skulle då USA och övriga västmakter lyckas med det?
Varför ger Carl Bildt och svenska media en så
missvisande bild av verkligheten i Vitryssland
och Ryssland samtidigt som vi inget får veta om
den forcerade ryska militära återupprustningen?
http://www.kniivila.net/2011/vitryssland-i-dag-ar-sovjetiska-vitryssland/
Att Sverige, med sin nuvarande status på sitt försvar, måste knyta tätare militära kontakter med Polen för att ge substans åt ”Solidaritetsförklaringen” anser jag vara olyckligt. Det finns trots allt många skillnader mellan den polska och svenska försvarsmakten (FM). Över lag är den svenska FM mer tekniskt avancerad, fast med liten operativa del. Sedan frågar jag mig hur pass väl övad den polska FM är i arktisk miljö och i vår typ av terräng.
Befälsföringen förefaller vara mer auktoritär och machoaktig i Polen, möjligen en kvarleva från Kalla krigets dagar. Själva det faktum att nästan hela den politiska och militära ledningen transporterades i ett och samma plan för att besöka en minnesstund i Katyn, får mig att häpna. Planet störtade och alla ombord omkom. (För ett hypotetiskt liknande fall i Sverige skulle det åtminstone gå två olika transporter.) Till detta kommer de språkliga, kulturella och religiösa skillnaderna. Däremot tror jag att Polen har släppt det från Sigismund härstammande anspråket på den svenska kronan:)
Polen har blivit en trogen för att inte säga kaxig Natomedlem. Min bedömning är också att Polen är mera trogen USA än vad Tyskland är. Exempelvis ställde Polen upp på USA:s sida i det senaste kriget mot Irak. Tyskland gjorde det inte.
Polen kan också sin historia och när de tvingas åse hur Tyskland och Ryssland knyter bilaterala handelspolitiska och energipolitiska och möjligen framtida militära band, har de all anledning att vara alerta på den säkerhetspolitiska utvecklingen i området.
När nu USA:s imperium visar tecken på att falla, är det sannolikt att USA:s militära närvaro i Europa minskar. Vilka geostrategiska prioriteringar USA gör i Europa i ett sådant läge, har jag svårt att bedöma. Jag undrar om någon vet, ty situationen förefaller vara ett säkerhetspolitiskt gungfly. I händelse av att USA drar ner sina militära ambitioner i Östersjöområdet och att Polen känner sig hotat av Tyskland och Ryssland så blir det naturligt att undersöka vilket stöd Polen kan få från Sverige. Sverige har ju militär potential och Natoanpassad krigsmateriel samt ett strategiskt läge i Östersjön. Dessutom vet polackerna att den nuvarande svenska utrikesministern är en stor vän till USA och svensk Natoanslutning. Jag anar att den amerikanska administrationens ande vilar över de svensk-polska förbindelserna.
Med gasledningen mellan Ryssland och Tyskland på plats samtidigt som Ryssland uppgraderar sina marina och amfibiska stridskrafter, inte minst med tanke på köpen av de fyra franska landstigningsfartygen, får de små staterna vid Östersjön se upp. Självfallet måste också Sverige ha ett territoriellt försvar värt namnet. Då tre tyska örlogsfartyg den 6 juli 2010 kränkte svenskt territorialvatten i 90 minuter utan att varken svensk marin eller stridsflyg ingrep, visar på att vår incidentberedskap har blivit satt på undantag. (Först efter upprepade radioanrop avlägsnade sig inkräktarna.)
För att Sverige ska ha handlingsutrymme betingat av det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde, bör försvaret upprustas. Dess knappa resurser får ej spillas bort i den afghanska sanden, utan i första hand användas för att lösa uppgifter i Sverige och vårt närområde. Vår militära närvaro i Afghanistan skyddar oss inte från att bli utsatta för terrorhandlingar i vårt hjärta, (syftande på ”julrushbombaren”). Återinför värnplikten eftersom den är en suverän rekryteringsbas till FM:s olika befattningar. Ett Sverige med ett starkt eget försvar och som inte gör några territoriella anspråk på sina grannar, borgar för ett lugnare säkerhetspolitiskt läge i vårt närområde. Det kommer även Polen känna. Därefter kan vi diskutera ett eventuellt svenskt Natomedlemskap.
gruelse,
Instämmer i stort men ifrågasätter att Sverige
idag har någon militär förmåga med tanke på
tillståndet i de patetiska resterna som återstår
av vad som fordom var Konungariket Sveriges Krigsmakt.
Potentialen för en återupprustning finns naturligtvis
med återinförd värnplikt och höjda försvarsanslag.
Vad som då går att dra in på får man inte säga….
Ett större hot mot Sverige/Baltikum/Polen och
rest-Georgien är kanske serien landstigningsfartyg
av Ivan Gren-klassen som nu är under byggnad.
Naturligtvis kan Ryssland som skedde 2009 kraftsamla
sitt landstigningstonnage och vid behov sätta in både Mistral och Ivan Gren…
Idag behövs inga landstigningsfartyg för att invadera
Sverige. Det räcker med en ”omflaggad” estlandsfärja
som angör frihamnen i Stockholm med ett kompani ryskt
marininfanteri/spetsnaz ombord – eller?
http://oplatsen.wordpress.com/
Spanaren,
Jag anser inte, från de rapporter jag har fått, att vi har ett bra försvar. Där är vi ense.
Arbetsklimatet bland de försvarsanställda är på många håll dåligt. Det råder osäkerhet hur befattningar ska besättas i avsaknad av värnplikt.
Det bör tilläggas att Sverige, som är ett nav för tele- och internettrafik, betraktas såsom varandes strategiskt intressant i ett ”cyberkrig”.
gruelse,
Vi får kanske tid att återställa det svenska
existensförsvaret med tanke på den nuvarande
ryska utrikespolitiken där om möjligt ickemilitära
medel används för att främja Rysslands geopolitiska
ambitioner i den ryska intressesfären och till den
angränsande områden.
Hur blir det efter 2012 med eventuellt en McCain i
Vita Huset och Putin eller en ännu hårdare ”siloviki”
i Kreml?
http://www.kyivpost.com/news/opinion/op_ed/detail/94191/
Intresset här är minimalt men törhända Gruelse kan
bidra med sin tolkning av vad experterna på STRATFOR
skriver om Ryssland.
Ur rysk synvinkel, som också bottnar i erfarenheter från Sovjettiden, anses Nato vara en presumtiv fiende. Detta har varit avgörande för Rysslands hållning. Man kan diskutera om Nato är en försvarsallians eller en globalt verkande stridsklubba. Efter Sovjetunionen kollaps med efterföljande förfall i krigsmakten och Natos aktioner i det slaviska Serbien, kände sig Ryssland hotat 2004, när Nato expanderade österut och gav medlemskap åt Baltikum, Slovakien, Slovenien, Bulgarien och Rumänien, samtidigt som en västorienterad orange revolution pågick i Ukraina och EU utvidgade sig österut. Georgienkriget 2008 var en markering mot Nato och ett återupprättande av den ryska hedern.
Det sätt som Ukraina och Ryssland i dagsläget samexisterar på, får anses vara optimalt givet förutsättningarna. Det är realpolitik. Självfallet såge jag helst att en stat ska få formulera sin egen inrikes- och utrikespolitik.
Tidigare har många i Ukraina närt hopp om ett EU-medlemskap. Banker från EU inklusive Sverige har varit med i Ukrainas ekonomiska utvecklingen som tyvärr efter finanskrisen har visat sig vara en lånefinansierad konsumtionsbubbla, liknande fallet Lettland. Det förefaller osannolikt att den stora jordbruksnationen Ukraina skulle accepteras av alla jordbruksberoende EU-staterna. Då Ukraina behöver importera naturgas är det i detta läge rimligt att efterfrågad rysk naturgas byts mot en flottbas och en synbarligen ryssvänlig Janukovitj som president. Jag hoppas Ukraina därmed får arbetsro.
Som en följd av denna realpolitik blir ett inlemmande av Moldavien till EU och Nato mindre sannolikt.
Det tycks mig att Ryssland, i sin strävan att försvaga en union av stater och därigenom öka sitt inflytande, sluter bilaterala överenskommelser med enskilda stater. Så var fallet när Ryssland gav tillåtelse till enskilda ISAF-länder att flyga över ryskt territorium till Afghanistan, samt när Ryssland slöt ett bilateralt avtal med Tyskland angående gasleveranser (Nordstream). För att Ryssland ska vinna respekt i utlandet måste den inhemska korruptionen bekämpas och rättsstaten prioriteras. Alla vinner på om säkerhetspolitiska konflikter kan lösas utan hot om vapeninsats.
Med tanke på den kris, till följd av finanskrisen och krig, som det demokratiska Västerlandet har hamnat i, har USA och EU troligen inte samma lyskraft på den övriga världen längre. Är västerländsk demokrati det bästa styrelseskicket? Många (inklusive en del ryssar) tittar beundrande på det ickedemokratiska Kina och dess ekonomiska, industriella och politiska expansion.
Ryssland kommer troligen att knyta tätare band med Kina. En oljeledning ska ju också dras från ryska oljefyndigheter till Kina.
Förmodligen kommer Ryssland gå vidare i den gemensamma säkerhetspolitiken inom Shanghai Cooperation Organisation (SCO), vars udd riktas mot Nato. I SCO ingår Ryssland, Kina, Kazakstan, Kirgisistan, Tadzjikistan och Uzbekistan. Planer finns på att inlemma Sri Lanka i SCO. Där har Kina redan byggt en hamn, och landet har stor strategisk betydelse för Kinas marina operationer och handelsförbindelser.
Troligtvis har Carl Bildt och Pentagon fel på kompassen eller väderkornet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8381318.ab
Det gäller att öka förbindelserna med Ryssland, istället för att hålla två geopolitiska fronter mot öster.