STOCKHOLM: Samma dag som kommissionen i går presenterade sin rapport om utvidgningspolitiken i Bryssel höll Europeiska Rådets ordförande Herman van Rumpuy ett stort anförande i Berlin.
Självfallet nämnde han utvidgningspolitiken och dess betydelse.
Men på samma sätt som tidigare nämner han enbart länderna på västra Balkan i detta avseende.
Hans tystnad om Turkiet är lika talande som den är anmärkningsvärd.
Han är det Europeiska Rådets ordförande och skall företräda den politik som den Europeiska Unionen fattat beslut om.
Jag är en stark anhängare av t ex Albaniens och Montenegros medlemskap i EU den dag de är redo för detta. Jag är övertygad om att det skulle stärka vår union.
Med jag måste medge att jag är övertygad om att det bidrag Turkiet skulle ge till vår Union genom sin ekonomiska styrka, demografiska dynamik, kulturella kraft och geopolitiska position skulle vara långt större.
Och ett Europa som skär av den möjligheten blir ett Europa långt mer begränsat också i sina globala möjligheter.
Herman van Rumpuy borde läsa t ex premiärminister Camerons anförande om Turkiet och ta inspiration av den visionen.
Förvisso finns det de som är bestämda motståndare till Turkiet i olika delar av den europeiska debatten. I en mer extrem form ser vi t ex hur Sverigedemokraterna uttrycker sig förutsägbart fundamentalistiskt i denna fråga.
Men det är inte i grumliga fördomar ur det förgågna som vi skall söka inspiration för Europas framtid.
Och det vore det bra om även det Europeiska Rådets ordförande kunde säga. Vi har ju en tydlig politik i frågan.
Alla Dessa Dagar 
”Men det är inte i grumliga fördomar ur det förgågna som vi skall söka inspiration för Europas framtid.”
Utan kunskap om dåtiden, kan man inte heller bygga framtiden.
Den socialkulturella och religiösa utvecklingen måste gå hand i hand med den ekonomiska integrationen.
Det känns ibland som att kittla er däruppe under fötterna, så mycket luft är det mellan er och verkligheten.
Viseringsfrihet för Albanien. Visst, det sätter fart på hjulen med en ännu outvecklad marknad, men det som först händer är att det sätter fart på maffiakriget i Storstadstriangeln.
Så enkelt är det.
Man får inte låta eu-bygge och globalisering övergå till orealistiska fantasier, genom att blunda för att länderna måste långsamt smälta ihop, kulturellt, socialt, religiöst och ekonomiskt.
EU har ännu inte, fullt ut, skapat kittet (euron) som skall hålla ihop de olika språken i den gemensamma kulturreligiösa sociala samvaro som centraleuropa är.
Din iver att gå händelserna i förväg gynnar varken Sverige eller EU, utan gör att du mer framstår som en USA-agent i Europa. Visst, vi har mycket att tacka USA för, men att visa den tacksamheten genom att vara ”golvmopp” i USA:s tjänst, är lite för mycket begärt.
Du är ur fas i det här ämnet, Carl. Du har av någon anledning för bråttom. Jag upplever det som att majoriteten av svenska folket är inne på Merkel/Sarkozy-linjen.
Påstående: den svenska högerregeringen är EU-15´s mest isolerade högerregering
Redan för femton år sedan – när Sverige gick med i EU – hade de stora makterna i federationen börjat förbereda sig för en multipolär värld. Och i takt med att ekonomin och utrikespolitiken också gick åt höger så blev EU återigen till det federativa stormaktsbygge det från början var tänkt att vara. Det vill säga, före de fyra decennier när europeisk socialdemokrati satte mångt och mycket av dagordningen, och när tonvikten lades på välfärdsbygget. Världens ledande ekonomi, dito handelsmakt, med Euro och Galileo och ESA och Airbus och gemensamt försvar etc osv. Högerpartier på kontinenten har för övrigt alltid upprätthållit de bästa av förbindelser – ungefär som europeisk socialdemokrati. Sveriges moderater – och folkpartister – har till dags dato inte brytt sig så mycket om detta, utan stannat kvar i en 1990-talsvärld. För att raljera lite – det är som att kartan tar slut vid Ystad.
Så nu befinner vi oss i ett läge där EU – med sin snart ett år gamla fungerande gemensamma utrikespolitik och helt gemensamma handelspolitik – sammantaget står rätt väl rustad vad gäller kontakter i den multipolära världen. Som nu USA och Indien. Tyskland har goda förbindelser med Ryssland och Japan, Frankrike har goda dito med Kina och delar av arabvärlden, Italien dito med medelhavsområdet, Spanien dito med Amerika söder om Rio Grande, och Storbritannien dito med USA, Kanada och Indien. Pascal Lamy skapade mer eller mindre på egen hand EU´s handelspolitik. Hur långt utvidgningen kommer att gå är rätt så ensat mellan de stora – ingen utvidgning in i Rysslandssfären, och ingen utvidgning av något land som stör det nuvarande geopolitiska centrat. Det känns nästan pinsamt att behöva påpeka detta gång efter annan: det turkiska medlemskapet kommer aldrig att inträffa och något enstaka uttalande då och då är ”lip-service”. Under samma femton år har svensk höger ideologiskt sysslat med NATO, en fråga som står längst ner på dagordningen och knappt ens där. Om Sverige vid ett enda ynka tillfälle bevärdigat sina partifränder i exempelvis Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien med en enda blick så hade många grodor kunnat undvikas. Någon enstaka gång har det dock lyckats för svensk höger att upptäcka brittiska Tories.
Ett annat snabbt exempel på hur det går för den som står utanför. Inför valet av ordförande i rådet och utrikesminister fanns en del direkt pinsamma teorier i Sverige. Samtidigt var saken redan ensad på kontinenten: ordförandeposten skulle gå till någon inom de ursprungliga sex, och där skulle de tre stora vika ner sig till förmån för en politiker från Benelux. Samtidigt – i syfte att gjuta lite olja på vågorna – skulle utrikesministerposten gå till en britt. Inget annat.
Så Carl Bildts aktier är inte så mycket värda: han har under sin tid kommit med klantiga uttalanden och Ukraina, Kaukasus och Turkiet, uttalanden som passade bra under 1990-talet. Vi har en handelsminister som knappt vet vem Pascal Lamy är. Vår EU-ministers aktier kommer att bli likvidationspliktiga så som hon går på. Och vi får finna oss i att vår statsminister och alla andra ministrar får veta vad som pågår först vid rådsmötena – till skillnad från deras kontinentala kollegor som ensat sig i mycket innan dess. För att göra en snabb analogi – Sverige kan hoppas på att vara Colorado eller Minnesota, men har degraderat sig själv till Puerto Rico.
Så går det för den som stelnar i 1990-talet. Moderater och folkpartister är ungefär lika produktiva i högerns EU som de EU-fientliga populistpartierna. Och tro mig – jag jobbar här.
Jag läste Camerons tal. En man som kom till Istanbul och stod med mössan i hand, för att be nådige herrn om lov att öppna en handlarbod utanför slottsmurarna.
Även jag vet att det äkta islams värderingar inte skiljer sig från äkta kristna värderingar. Vad Cameron medvetet blundar för är att dessa äkta värderingar enbart existerar bland små grupper sufer och kristna mystiker.
Det vilar en djup avgrund mellan islams och kristendomens kvinnosyn och människovärde. Det är denna avgrund som måste jämnas ut innan vi kan bli en gemenskap. Bortser man från detta är risken att antingen den hedniska kristendomen eller så den hedniska islam tar över totalt.
Carl Bildt, Dina ideal och Din världsbild klargörs tydligt av Din vinjett, där Du placerat Turkiet i centrum! Men Du tillhör en minoritet som önskar att EU:s yttre gräns ska flyttas till oroshärdarna Iran, Irak och Syrien.
Heder åt Europiska Rådets ordförande Herman van Rumpuy, som behåller fattning och sans!
Löjeväckande att ett EU utan gemensam utrikespolitik värd namnet, med en ekonomi i total otakt och med stora spänningar inom migration och integration skulle ge sig på ett sånt projekt.
Håller med lorentzberg. Har Reinfeldt över huvud taget besökt Bryssel? Kanske mer seriösa samtal med dem som räknas och mindre skottspolepolitik?
”Världen bör byta ut USA-dollarn som reservvaluta och ersätta den med en valutakorg. Denna korg kan bestå av sex valutor, och den brasilianska realen och den kinesiska renminbin bör ingå.” – Brasiliens finansminister Guido Mantega
Ingen begränsad korg, nice try, detta knep är en Rothschild rövare. Att begränsa antalet valutor är den kriminella storfinansens agenda, som ett led i den subversiva processen till att slutligen hamna i en enda valuta – deras. Inget mindre än G50 är ens teoretiskt acceptabelt. Ingen SDR eller någon annan syntetisk valuta ska accepteras överhuvudtaget. Ingen eliminering/konslidering av länders individuella centralbanker, de ska istället renas och omstiftas i ett nytt system, rent ifrån den gamla oligarkin och deras oupphörliga ränker. Guldbacking är acceptabelt, rent av önskvärt, om Guldet är rent och suveränt, och inte backas av privata oligariker eller guldtruster. Ingen Euro, inga mera sovjetiska valutor.
Herman van Rumpuy borde hunnit läsa till exempel förra veckans huvudartikel i The Economist. Europa blir svagare utan Turkiet.
Bravo — det var klarspråk — Turkiet är viktigt för EU ur många synvinklar inte minst handelspolitiska.
Jag påminner om Cypern — sluta trakassera Turk-Cypern och sätt press på Grek-Cypern så att de sansar sig!
Det måste vara viktigare för Sverige att upprätta riktiga och fredliga förbindelser med Jerusalem än Ankara, Podgorica, Tirana och Minsk.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Eurasien
[…] Där kan du bland annat läsa om Carl Bildts reaktion på EU-kommissions utvidningsrapport och hans kommentarer till att Europeiska rådets ordförande utlämnade Turkiet då han talade i ämnet under gårdagen. […]
Personligen tycker jag att det är lite otäckt när ”vår” utrikesminister ”rangordnar” potentiella EU-medlemmar på detta sätt. Du är en ”stark anhängare av t ex Albaniens och Montenegros medlemskap i EU” men uppger samtidigt att du är ”övertygad om att det bidrag Turkiet skulle ge till vår Union genom sin ekonomiska styrka, demografiska dynamik, kulturella kraft och geopolitiska position skulle vara långt större.” Det må vara din åsikt men som officiell politiker från Sverige bör du kanske hålla dessa subjektiva åsikter för dig själv. I synnerhet reagerar jag över ordet ”kulturella kraft”. På vilket sätt anser du att Turkiets kulturella kraft som har sina rötter i islam skulle vara mer intressant för EU än t.ex. Montenegros som är förankrad i (ortodox) kristendom? Jag tycker att våra EU-politiker klart och tydligt bör definiera unionens yttre gränser. Är EU en exklusiv klubb som bygger på någon typ av gemenskap eller kommer den i framtiden att kunna inkludera vilken stat som helst som i princip uppfyller kraven? Om EU ska behålla sin trovärdighet hos invånarna måste den bygga på något annat än kapitalets och människors fria rörelse mellan medlemstaterna, t.ex. kulturell och historisk gemenskap och värdegrund. Om Turkiets tillåts medlemskap öppnar vi samtidigt dörren för de nordafrikanska och centralasiatiska staterna.
Mycket bra skrivet alivga !
Det räcker inte att skriva ordet gemenskap på ett papper, om inte de som lever i unionen känner gemenskap med varandra.
Inget konstigt att många EU-länder vill köra långsamt när det gäller Turkiet. Jag tycker inte det är så anmärkningsvärt – faktiskt.
Det finns sannolikt ett ganska brett stöd för Turkiet in i EU i folkdjupet men det tar nog litet tid för stödet att formulera sig. Avsikten är inte heller att förhandlingarna ska gå fort men det är viktigt för båda parter att de går framemot ett uttalat mål. Utefter vägen måste vi be Grek-Cypern sluta blockera Turk-Cypern – det skulle EU tjäna på!
Turkiet har långt kvar till jämställdhet. Hur många kvinnor ingår i Turkiets militära arme?
EU-medlemskap är också det långt in i framtiden. Kanske rör det sig om 80 – 100 år. Tills dess slipper vi att också föda bastubadarna.
Rulle…
Du kommer ibland med tämligen kryptiska inlägg. Du har angett tidsperspektivet för Turkiets EU-inträde till80 – 100 år. 10 år kan nog vara realistiskt, 80-100 år innebär inte alls.
Men vad menas med att föda bastubadarna? I vår del av världen känner vi finska folket som ivriga bastare.
Turkiskt bad har man nog hört talas om, men för oss svenskar är kopplingen till Turkarnas badvanor rätt diffus.
Den turkiska armens avsaknad av kvinnor delar man ju troligen med de flesta länder med krigsmakt. Ja, jag vet, Israeliska armén har stor andel kvinnor. Därvidlag har de flesta länder dålig jämlikhet.
Men hallå! Karln heter inte Rump…. Han heter väl Rompuy. Kollade för säkerhets skull. Nog för att Rum är gott allt! Men i alla fall.