Från Nidaros till Kirkenes

03 februari 2015

TRONDHEIM: Egentligen en alldeles för sen kväll här på den norska Luftstridsskolan efter spännande diskussioner med utvecklingen i Ryssland i absolut fokus.

Och det var en bred krets av talare som inbjudits. Speciellt trevligt att kunna utbyta bedömningar med min gamle kollega som utrikesminister Jonas Gahr Störe.

I frågor som dessa har vi ju arbetet nära samman under åtskilliga år.

Men nyttigt i kväll att påminnas om en del av också den moderna historien.

Hit hade man också bjudit ett antal verkliga veteraner i det norska luftförsvaret. Och flera av dem hade tillbringar sina första år som flyktingar i Sverige under det andra världskriget för att därefter återvända och bygga upp Norges eget försvar.

Men krigsårens erfarenheter och lärdomar hade levt med dem länge.

Behovet av en allians för att inte stå ensam. Och den långsamma och inte alldeles enkla försoningen med Tyskland.

Norge är en nation med ett tydlig atlantiskt perspektiv och det i så gott som samtliga avseenden. Det dikteras av såväl geografi som historia.

Men här i Tröndelag finns också andra band om man gräver djupare.

Staden grundades för mer än tusen år sedan av den Olav Tryggvasson som hade växt upp vid kung Valdemars hov borta i Gårdarike.

Gårdarike på den tiden är det som är Ryssland, Ukraina och Vitryssland i dag. Då var banden mellan Skandinaviens furstar och de som styrde i Novgorod och Kiev mycket starka.

Moskva tillkom långt senare.

Och kung Valdemar var den Vladimir den Store som under det senaste åren förekommit i president Putins mer nationalistiska anföranden.

Sin makt i Kiev hade han erövrat också med krigare härifrån Tröndelag.

Tyvärr blev min tid här lite mer begränsad. Jag hade hoppats att hinna med och besöka den imponerande Nidaros-katedralen. Hit gick ju medeltidens nordiska pilgrimsvägar.

Mycket tidigt i morgon far jag så vidare med Kirkenes precis vid den ryska gränsen vid Ishavet uppe i norr som destination.


Vinterkrigets erfarenheter

02 februari 2015

STOCKHOLM: Det blev ett påtagligt spännande seminarium i dag på eftermiddagen med bl a Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja och mig själv om spelet kring Norden 1939-1940 och de lärdomar av detta vi möjligen kan dra i dag.

Och naturligt nog kom en hel del av diskussionen att röra sig kring den senare frågan.

Jag skulle tro att diskussionen i dess helhet vart det lider kommer att läggas upp på Utrikespolitiska Institutets webplats, men intill dess finns här jag hade att säga – såväl om det som var som om det som är. Vinterkriget 75 år


Först Vinterkriget, men sedan mera.

01 februari 2015

STOCKHOLM: Bara i all hast lite inför den kommande veckans olika begivenheter från min utgångspunkt.

I morgon är det stort seminarium på Grand Hotel i Stockholm med anledning av att det är 75 år sedan vinterkriget mellan Sovjetunionen och Finland och det diplomatiska spel som ledde fram till fredsslutet i mars 1940.

Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja och jag tillhör dem som diskuterar dels vad som hände och dels – kanske ännu mer spännande – de slutsatser för dagen som möjligen kan dras.

Och då hamnar vi rätt omgående i den europeiska situationen just nu och möjliga konsekvenser för såväl Finlands som Sveriges utrikespolitik.

Och det blir mer säkerhetspolitik för min del under dagarna som följer.

På tisdag är jag i Trondheim i Norge och talar på det s k Luftmaktsseminarium som ordnas där om Rysslands utveckling från EU:s perspektiv.

Och det gör jag tillsammans med bl a min f d utrikesministerkollega Jonas Gahr Störe – nu oppositionsledare i broderlandet.

Från Trondheim fortsätter jag på onsdag till Kirkenes längst upp i norr vid gränsen till Ryssland.

Det är den årliga Kirkenes-konferensen, och här talar jag tillsammans med bl a Norges nuvarande utrikesminister Börge Brende.

Och där blir det självfallet en diskussion om förutsättningar för samarbetet i norr och i Barents-regionen i den tydligt skärpta politiska situationen i Europa just nu.

Efter kort paus i Stockholm torsdag eftermiddag fortsätter jag på fredag till München och den årliga stora säkerhetskonferensen som äger rum där.

Där kommer alldeles säkert Rysslands aggression mot Ukraina att stå i centrum för åtskilligt av diskussionerna. Som det nu ser ut väntas såväl USA:s utrikesminister John Kerry som Rysslands dito Sergey Lavrov dit, och den förra gör det direkt efter samtal i Kiev.

Försöken i Minsk i går att få till stånd samtal också med separatisterna om att respektera det eld upphör-avtal som ju ingåtts kom ju att misslyckas. Den separatistiska sidan infann sig över huvud taget inte till samtalen.

Och attackerna framför allt mot den ukrainska staden Debaltsevo har ju fortsatt med betydande kraft under de senaste dygnen. Det handlar om en knutpunkt för olika kommunikationer som det är alldeles tydligt att de ryska styrkorna nu gör betydande ansträngningar för att få kontroll över.

I detta ligger ju dessvärre att man inte längre respekterar Minsk-avtalet med dess olika såväl militära som politiska bestämmelser. Och det är ju värt att notera att detta är ett avtal som i alla fall tidigare Moskva sade att de stödde och ville genomföra.

Men så verkar det inte vara längre.

Och alldeles säkert kommer detta faktum att påverka åtskilliga diskussioner under den kommande veckan. Också åtskilliga av dem under de kommande dagarna som jag kommer att delta i.


Mer EU-positivt i Storbritannien

29 januari 2015

LONDON HEATHROW: Nu hemåt igen efter två hektiska men produktiva dagar här i London.

Huvudsyftet var att vara med vid lanseringen i går förmiddag av den andra utvärderingar som organisationen British Influence gjort av Storbritanniens inflytande i olika frågor inom EU.

Och det genererade också en hel del intresse – liksom olika andra aspekter av den europeiska situationen just nu.

Så det har blivit ett visst flängande mellan olika mediaframträdanden.

I går morse började jag med BBC:s omåttligt populära morgonprogram på radio, och sedan blev det längre TV-intervju med ITN samt olika tidningar.

Och i dag har det varit direkt i BBC:s Politics Today med Andrew Neil och sedan på eftermiddagen en också längre intervju i CNN.

Men utöver detta har åtskilligt annat också hunnits med.

Välbesökt lunchdiskusdion om Ryssland och Ukraina i går. Besök på 10 Downing Street för samtal om aktuella frågor där. Middag med olika vänner inom dessa sfärer. Och i dag längre genomgång med European Council on Foreign Relations om deras arbete.

Mitt fokus har självfallet mycket legat på frågan om Storbritannien och EU, och det är värt att notera att de senaste opinionsundersökningarna visar på en svängning i mer positiv riktning.

Och det budskap jag försökt att förmedla är ju att frågorna inom EU ju rör sig i en riktning som måste ses som rätt från brittisk utgångspunkt.

Den digitala inte marknaden och frihandelsförhandlingarna med USA är ju brittiska hjärtefrågor som nu är synnerligen centrala på EU:s agenda detta år.

Därtill kommer självfallet vikten av en rak och konsekvent linje i Rysslands-politiken.

Sakta börjar valrörelsen inför valet till underhuset den 7 maj att sätta sin prägel på diskussionen.

Utgången är påtagligt oviss.

Labour-oppositionen har knappast vind i seglen, med frågetecken kring partiledaren Ed Milliband och just ju ett påtagligt ifrågasättande av olika företrädare av den hårda satsningen på missnöje med vårdpolitiken.

Men regerande Conservatives har också betydande utmaningar. Styrkan är den ekonomiska politiken – det går påtagligt bra för Storbritannien efter att regeringen ju inledde med en mycket kärv ekonomisk politik – och dessa upprepas ständigt av premiärminister David Cameron.

Hur det går för uppstickarpartier återstår att se.

Populistiska UKIP håller sig framme i media, men det är möjligt att dess uppgång hejdats. I Skottland finns det dock en risk aTT nationalistiska SNP kommer att äta sig in i Labours traditionella fästen – av Conservatives finns det inte mycket kvar i denna del av landet. Och för sympatiska Liberal Democrats går det dessvärre dåligt överallt.

Men risken är att det trots valsystemet blir ett resultat som gör att det kommer att bli besvärligt att bilda regering.

Till den 7 maj är det dock långt, och åtskilligt kan hända.

När jag skriver detta vet jag inte hur extramötet med EU:s utrikesministrar i Bryssel kommer att utfalla.

Det är ju 27 länder som står för en politik och sedan en ny vänsterregering i Athen som tycks vilka göra sitt yttersta för att inte kritisera Ryssland och dess stöd till separatisterna i Ukraina.

Men när jag landar i Stockholm vet jag förhoppningsvis mer på den punkten.


Iväg till London – och det är Spanien som är frågan.

27 januari 2015

STOCKHOLM: Alltid både trevligt och nyttigt med lite tid hemma, men i eftermiddag bär det iväg igen med London som destination.

Och där finns det alltid saker att göra.

I morgon bitti tillhör jag talarna när organisationen British Influence introducerar sin andra utvärdering av hur stort inflytande Storbritannien har som medlem i EU – och implicit hur mycket man skulle förlora om man lämnade.

Man mäter olika frågor som är av vikt från ett brittiskt perspektiv. Och jag kommer att kommentera resultatet, liksom vad jag tror om det år som nu inletts, från mitt perspektiv.

Därefter är det dags för ett möte med diskussion om utvecklingen i Ryssland i regi Centre for European Reform, och det brukar samla åtskilliga av dem som i olika funktioner arbetar med dessa frågor i den brittiska huvudstaden.

Efter det, och innan middag, hoppas jag hinna med att komma förbi staben i 10 Downing Street för att träffa de som där sysslar med säkerhets- och Europa-politik.

På torsdag fortsätter jag så med att bl a träffa European Council on Foreign Relations och gå igenom en del av de frågeställningar de arbetar med innan det är dags att återvända hem.

Åtskilligt av diskussionen runt om i Europa nu handlar om vad som kommer att hända med Grekland.

Greklands svar på vänsterpartiet har ju där bildat regering med någonting som väl närmast kan beskrivas som Greklands svar på Sverigedemokraterna. Och denna regering hyllas nu av alla dessa partiers kollegor runt om i Europa – och alldeles självklart av Moskva.

Hur den skall få alla sina vallöften att gå ihop återstår att se. Halvt på skämt har jag sagt att alkemi väl framstår som en av de mindre orealistiska optionerna för att göra det möjligt.

Grundproblemet är ju att pengarna är slut, och att man lever på att få nya lån från andra europeiska länder.

Och det har fungerat så länge den grekiska regeringen fört en politik som skapar förutrsättningar för att landet skulle kunna stå på egna ben. Mycket har faktiskt åstadkommits – dock inte allt.

Nu säger den nya regeringen att man alls inte vill göra detta, utan att man i stället vill ha nya lån och inte betala tillbaka de gamla.

Vad skattebetalare i t ex Finland tycker om detta återstår att se, men det är väl inte osannolikt att deras entusiasm är begränsad.

Konkret kan det ju handla om att man i Finland måste spara in mer på offentliga utgifter för att göra det möjligt för Grekland att inte göra det alls.

Och samma sak skulle kunna sägas om saken från t ex Italiens horisont.

Men det drama som ligger framför oss handlar nog inte främst om Grekland. Hur det går där ses nog dessvärre inte som särskilt avgörande.

Spanien är det avgörande landet, och mycket kommer att handla om dess val i höst.

Skulle – mot förmodan – den nya regeringen i Athen få stora nya lån eller bli av med de gamla är det nog en säker slutsats att väljarna i Spanien kommer att rösta på partier som lovar samma resultat för deras del.

Och då handlar det om ett stort land med stora konsekvenser.

Grekland är en grekisk kris. Spanien skulle vara en europisk kris.

Innan jag ger mig iväg i riktning London skall jag ägna lite tid åt att på twitter diskutera och svara på frågor om utrikes- och säkerhetspolitik tillsammans med Javier Solana och Wolfgang Ischinger.

Det är en del av förberedelserna för den stora Munich Security Conference som samlas i München under helgen efter den kommande. Och den är ju lite av den europeiska utrikes- och säkerhetspolitikens Davos med diskussioner över ett mycket brett spektrum.

Men nu närmast är det London som gäller.


Tankar på tåget från Davos

25 januari 2015

DAVOS-ZÜRICH: Långsamt slingrar sig tåget genom de vackra alpdalarna, och det finns lite tid att reflektera över 2015 års stora World Economic Forum i Davos.

Som vanligt större än någonsin. Och fortsätter att växa också vad gäller såväl ambitioner som bredden på de frågor som diskuteras.

En gång sågs dessa möten i Davos som själva symbolen för den till synes ostoppbara och i grunden goda processen med globalisering.

Företagets nätverk över världen knöts allt starkare, och ur detta kom en successivt allt bättre utveckling.

Och det var i Davos som alla s k emerging markets ville synas och höras.

Länder som den nya tillväxten i världsekonomin gav helt nya möjligheter. Och som inte sällan i storstilade former kom hit för att synas och i någon mening också höras.

Här fanns, ansåg man, de som fattade de stora beslut om nya investeringar som man, på mycket goda grunder, var så angelägen att attrahera.

Till stora delar gäller detta självfallet fortfarande. Mottagningarna som ges av allt från Malaysia till Mongoliet avlöser varandra.

Och ledare runt om i världen är beredda till åtskilligt för att säkra en attraktiv inbjudan att synas på någon av myriaden av paneler under dagarna här.

Men varje Davos-möte har sin karaktär. Och lite tar man här pulsen på i alla fall delar av den globala utvecklingen och diskussionen.

Sakta har världsekonomin försökt att häva sig ur den djupa kris som inleddes med krisen i USA 2008. Men även om den akuta krisen är över vill de goda tiderna inte riktigt komma tillbaka.

I tisdags höll president Obama sitt årliga stora State of the Union-anförande. Och han kunde där, med stöd av nya siffror, säga att nu har den amerikanska ekonomin tydligt kommit ut ur skuggornas dal.

Så förfaller det också att vara. Innovationskraften och flexibiliteten i den amerikanska ekonomin har åter visat sin styrka.

Och medan olika tillväxtmarknader fortfarande kämpar med olika framstår USA åter som det lysande hoppet för den globala ekonomin.

För Kina går det förvisso inte dåligt, och premiärminister Li Keqiang gjorde dessutom sitt bästa för att övertyga om att en ny våg av marknadsreformer nu är på väg.

Men för en värld som blivit van vid en kinesisk tillväxt kring 10% om året är en sådan ”bara” en bit över 7% dock en betydande förändring.

Råvarupriser från olja till järnmalm talar sitt tydliga språk om vad det betyder, och för länder som byggt år av expansion på just dessa är förändringen inte utan sina utmaningar.

Olika europeiska ledare passade som vanligt på att komma förbi och lägga ut texten. Viktigast och mest uppmärksammad var, i sedvanlig ordning, Tysklands Angela Merkel.

Hon talade samtidigt som Europeiska Centralbanken i Frankfurt annonserade sin nya politik. Och hon underströk med stor tydlighet att denna inte får innebära att kraften i reformpolitiken i olika EU-länder minskade.

Och för att illustrera det åkte hon direkt från Davos till middag i Florens med Italiens premiärminister Renzi. Det var inte svårt att lista ut vad de talade om. Även han var dock självfallet här.

Om huruvida ECB:s beslut är rätt eller fel väg för Europa att gå var meningarna högst delade. Att schweizare är djupt skeptiska har jag ju skrivit om tidigare, och entusiasmen i betydande delar av den tyska debatten håller sig också inom mycket bestämda gränser.

Ekonomer tyckte, i sedvanlig ordning, olika.

Men skulle jag försöka beskriva någon uppfattning som dominerande skulle det väl vara att att detta kan komma att ha en positiv effekt, och att man får hoppas att de långsiktigt negativa effekterna därmed blir begränsade.

Men lägre euro-kurs ger väl i alla fall gladare börser runt om i Europa ett tag. Och på sitt sätt sprider detta ju sin glädje.

Och till den ekonomiska bilden skall självfallet läggas effekterna av de kraftigt minskade oljepriserna. Det handlar ju om en halvering, och det innebär en betydande bördeminskning för ett oljeimporterande Europa.

I dag är det så val i Grekland, men upphetsningen över detta var tämligen begränsad. En vänsterseger kommer förvisso att innebära betydande problem för Grekland i olika avseenden, men verkningarna i övrigt sågs som rätt begränsade.

Valet i Spanien senare i år, och möjliga effekter på Italien, är dock en helt annan sak.

Om det tidigare år alltid varit Davos och globalisering trängde sig detta år Donetsk och geopolitiken på.

Om denna alltid tidigare hållits på ett visst avstånd, och kanske setts som någonting historien lämnat bakom sig, gjorde den nu sin återkomst. Och det med besked.

Den ryska närvaron var påtagligt såväl mer begränsad som mer dämpad. Ryska affärsmän dolde knappast sin oro för situationen i sitt land, och då handlade det om mycket mer än bara sanktioner och fallande oljepriser.

Men de flesta tycktes med viss resignation utgå från att det kommer att bli värre, kanske t o m mycket värre, innan det finns förutsättningar för att det skall kunna bli bättre igen.

Ingen såg egentligen någon omedelbar väg ut ur krisen. Kreml har valt sin väg. Kreml lyssnar inte. Ungefär så lät det.

Att det diskuterades mycket Ukraina säger sig självt.

President Petro Poroshenko talade och förde samtal med bl a Christine Lagarde från IMF, och inte minst de nya ekonomi- och finansministrarna imponerade med sin beslutsamhet när det gällde att ta itu med de stora problemen.

Men under mötet ökade successivt dånet från kanonerna och raketerna i Donbass.

Och i går kväll talade Nato:s nya generalsekreterare Jens Stoltenberg om att det nu ser ut som en rysk offensiv på bred front – det är inte bara Mariupol där ju nästan 30 människor dödades i en raketattack rakt in i ett civilt område i går.

Hur EU kommer att reagera på detta blir viktigt. Jag såg att Lettland hade krävt ett extra möte med utrikesministrarna – men i så fall är det viktigt att det mötet faktiskt resulterar i någonting.

Till de händelser som också påverkade diskussionerna dessa dagar hörde självfallet också tronskiftet i Saudiarabien.

Och kung Salman, som jag minns väl från ett besök han gjorde i Stockholm för några år sedan, tar över en inte okomplicerad situation.

I söder ser det ut som om situationen i Yemen går från dålig till katastrofal, och den utmaning som Daesh utgör för den saudiska regimen och det saudiska samhället tror jag att man gör oklokt i att underskatta.

På den mörknande geopolitiska himlen fanns det dock anledning att notera en liten ljuspunkt i och med att stämningen mellan Japan och Kina nu förefaller att ha förbättrats.

Utrymme för det fanns förvisso. Och vi skall inte glömma att det här handlar om två av världens särklassigt största ekonomier.

Men mycket i Davos kom också att handla om nya teknologier och alla de nya möjligheter som dessa öppnar om.

Om det såg mörkt ut med geopolitiken, och trevande vad gäller globalisering och ekonomi, var snarare optimism i turbo i dessa olika diskussioner.

Jag ägnade åtskillig tid åt diskussioner också relaterade till arbetet i Global Commission on Internet Governance.

Men det blev också tid att med bl a Gates Foundation diskutera de fantastiska möjligheter som nya teknologier ger när det gäller att bekämpa sjukdomar och fattigdom, och åtskilliga diskussioner med bl a Google kring de känsliga frågeställningarna kring säkerhet, kryptering och skydd av privatlivet.

På plats med kunniga synpunkter på också dessa frågor fanns bl a Estlands president Toomas Ilves. Och jag såg Ericssons Hans Vestberg springa från det ena mötet till det andra.

Att det är amerikanska företag som rycker fram med de nya teknologierna är tydligt. Deras dominans är påtaglig. Men det finns all anledning att notera hur det kommer en stark utveckling nu också från Kina.

Huawei är ett av världens största företag när det gäller telekommunikation. Och Alibaba tydligt ett av världens största när det gäller e-handel.

Kina är inte längre främst de billiga prylarnas land – härifrån kommer nu en högteknologisk och tydligt expansionsinriktad konkurrens.

För Europa är detta en utmaning som det finns all anledning att uppmärksamma.

Arbetet med en enhetlig digital marknad är en ödesfråga för den europeiska ekonomin i en situation där digitalisering av det mesta nu rycker fram med stormsteg och riskerar att omkullkasta det mesta från tidigare skeden.

Dagarna i Davos ger många intryck och åtskilliga kontakter, och bara en del går att fånga i snabba bilder som denna.

Men det var geopolitikens återkomst – och början på den allt snabbare digitaliseringen av så gott som allt – som för i alla fall mig var det dominerande från just detta Davos.

Nu blir det lite tid för min del i Stockholm.

Nåja, inte överdrivet mycket. På tisdag eftermiddag bär det av till London för ett par dagar där.

Men till den saken får jag återkomma


Dag i Davos

23 januari 2015

DAVOS: Låt mig börja med att säga att jag har lite dåligt samvete för att inte ha uppdaterat här under de senaste dagarna.

Ursäkten är att det är mycket intensiva dagar – ofta tidig frukost, alltid sena kvälskar – där pauserna för att sitta ner och skriva är ytterligt begränsade.

Men förhoppningsvis kommer jag under helgen att ha tid att samla lite intryck även här.

Denna min dag började med mycket tidig frukost med och om Ukraina.

Fullsatt över bredden. Avgörande delar av den nya regeringen på plats för att svara på frågor. Och viktiga opinionsbildare från USA och Europa därtill.

Intervjuer och uttalanden.

Och nu också om dagens andra händelser.

Saudiarabiens kung Abdullah har avlidit.

Jag erinrade, också i en intervju med CNN, om att det var han som – då kronprins – 2002 lade fram det historiska s k arabiska fredsinitiativet.

Därifrån snabbt iväg till diskussion i mer begränsad krets om olika utmaningar i den muslimska världen under ett par timmar.

Iraks premiärminister. Irans utrikesminister. FN:s f d generalsekreterare. Tunisiens premiärministern. FN:s flyktingkommissarie. Och ett tiotal av likartad dignitet därtill.

Sedan försök till snabb paus.

Men det blev snabbt ett trevligt ”toppmöte” mellan fem f d nordiska utrikesministrar – i dag i lite olika funktioner. Och förevigades också på bild och Twitter.

Sedan snabbt iväg till den lunch som Washington Post ordnar och som ofta ses som en higlight under dessa dagar.

Mycket amerikaner. De vill självfallet vara med när Washington Post bjudet. Men också åtskilliga andra. Australiens f d premiärminister. Rwandas president. Israels f d president. Ekonomer i mängder.

Och i snabba inlägg klarades belystes åtskilliga av de ämnen som diskuterats på de olika mötena runt om i Davos de senaste dygnen.

Oljeprisets utveckling och konsekvenser. Europeiska centralbankens nya beslut. Mexikos reformer. Kinas ekonomiska utsikter. Framgångarna i kampen mot Ebola. Och åtskilligt mera.

Därefter var det dags för diskussion i lite mindre krets om olika utmaningar som försvarsmakten i dag står inför.

Ett antal försvarsministrar. Några säkerhets- och underrättelsechefer. Militära företrädare. Strategiska tänkare från viktiga tankesmedjor.

Snabbt därifrån tillbaka till stora kongresscentrum.

Där talade USA:s utrikesminister John Kerry.

Ett passionerad och viktigt anförande mot den nya terrorism vi nu ser och den utmaning i många avseenden som denna utgör. Och som det kommer att finnas anledning att återkomma till.

Träffade Anna Kinberg Batra som anlänt på eftermiddagen.

Hon satt djupt försjunken i ett samtal med LO:s ordförande. Och strax efter skyndade SIDA:s generaldirektör förbi.

Men snabbt måste jag iväg till ett informellt men viktigt möte om de globala internet-frågorna.

Här stor vi inför avgörande utmaningar under detta år. Och det gäller att alla nyckelspelare vet ungefär vad som bör göras – och riskerna om detta inte ske,

För min del var det sedan dags för middag i regi av ett stort globalt konsultföretag.

Runt bordet samlades en lika brokig som fascinerande skara. Vetenskap. Politik. Teknik. Affärsliv. Miljöengagemang.

Och vi jämförde intryck från olika möten unde dagen. En rätt intensiv middag.

Kvällen började nu bli sen, men jag hade lovat att komma förbi en mottagning för art träffa Mongoliets president.

Så blev det också. Och ett fascinerande samtal om att vara en demokrati inklämd mellan Ryssland och Kina.

Och innan det var dags att stänga butiken blev det också besök hos den lätt annorlunda festen hos Yahoo – men spännande samtal också med några mycket framgångsrika svenska teknikentreprenörer som fanns på plats.

Nu släcker vi lampan.

I morgon bitti drar vi igång igen.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 589 andra följare