Dialog i Bodrum.

08 oktober 2017

BODRUM: Lite muligt men fortfarande angenämt varma dygn här nere vid östra Medelhavet, där ett antal tankesmedjor traditionellt vid denna tid på året brukar försöka slå sina mer eller mindre kloka huvuden samman.

I fokus har varit utvecklingen i den vidare Mellersta Östern liksom alldeles självklart utvecklingen i Turkiet och landets relationer till EU på kort och på lång sikt.

I dessa dagar har turkiska styrkor gått in i Idlib-provinsen i nordvästra Syrirn som ett led i försöken att bekämpa de mer extremistiska element som samlats där. Och lite längre österut ökar spänningarna kring KRG-provinsen i Irak efter den folkomröstning om självständighet som jag skrivit om tidigare.

Steg för steg håller Daesh på att förlora sina sista territoriella bastioner, men det innebär förvisso inte att utmaningarna vare sig vad gäller Daesh eller i den regionen är över. Vi går in i en post-kalifat period som förvisso inte kommet att bli enklare.

EU:s relationer med Turkiet står på agendan för informell diskussion när EU:s stats- och regionchefen samlas till ordinarie toppmöte not slutet av den kommande veckan, men jag ser inga mer dramatiska formella förändringar i frågan vid det mötet.

Den kritiska punkten kommer i vår nästa år, efter det att kommissionen publicerat sin utvärdering av utvecklingen i landet. Det finns röster som då vill helt stoppa varje form av anslutningsförhandlingarna med Turkiet.

Till stor del är detta nu en tämligen akademisk debatt.

Kollapsen för Cypern-förhandlingarna har hur som helst stoppat varje form av formella steg i den förhandlingen, och någon ändring i det avseendet är det svårt att se under de närmaste åren.

Den verkliga debatten handlar om de möjligheter vi har – eller inte har – att försöka påverka Turkiet i demokratisk, modern och europeisk riktning. Kanske mer på lång än på kort sikt i ljuset av den faktiska utvecklingen just nu.

Och här behövs det nytt tänkande. Möjligen har våra diskussioner bidragit lite till detta.

Runt vårt bord har funnits såväl ledande företrädare för den turkiska regeringen som för den turkiska oppositionen, och andra oberoende kritiska företrädare, och för EU:s olika institutioner.

Härifrån bär det för min del senare i dag vidare till Helsingfors, och därifrån senare i morgon hem.

I den kommande veckan blir det för min del också några dagar i Bryssel.

På onsdag har vi där ett ECFR-arrangemang där bland annat jag deltar i en diskussion om Ukraina.

I går träffades USA:s och Rysslands förhandlare i Belgrad för att diskutera förutsättningarna för en fredsoperation i Donbas, och det kommer att finnas åtskilligt att säga i den saken.

På torsdag är det så dags för den årliga konferensen i Bryssel med Friends of Europe, och där kommer med all sannolikhet åtskilliga av president Macrons nya tankar om samarbetets utveckling att stå i centrum för diskussionen.

Om dem har hitintills mycket lite sagts i vår svenska debatt, men det kommer att bli viktigt för också vårt land att på ett eller annat sätt förhålla sig till dem.


Ja, fredspriset…

06 oktober 2017

BODRUM: Nobelpris – och då i synnerhet i fred och litteratur – ger ofta upphov till diskussion, och det är nog både naturligt och bra.

Få saker här i världen är alldeles självklara.

Årets fredspris har den norska Nobel-kommittén beslutat att tilldela kampanjen mot kärnvapen.

Och det kan man ju självfallet tycka är bra. Det är nog utomordentligt få som inte önskar sig en värld utan kärnvapen.

Men jag hade faktiskt hoppats att man skulle ha belönat det viktiga avtalet mellan omvärlden och Iran om de nukleära frågorna.

Det handlar, vad gäller priset, om lite olika filosofier, och jag har all förståelse för den norska Nobel-kommitténs dilemma.

Antingen utser man helt enkelt årets änglakör.

Kandidater saknas aldrig. Det finns tack och lov många som vill utomordentligt väl, och lägger ner hela sin själ på detta. Också de förtjänar att hedras.

Eller så belönar man dem som faktiskt uträttat någonting som faktiskt betyder något.

Det är inte alltid de är änglar, och det är inte alltid det som de gör leder till enbart applåder.

Så är det förvisso med avtalet med Iran.

Regimen där är ingen änglasamling. Och president Trump applåder sannerligen inte.

Man avtalet har faktiskt förhindrat vad som annars mycket väl hade kunnat bli ett nytt förödande krig, lett till högst konkreta framsteg vad gäller internationella mekanismer för inspektioner och kontroll och påtagligt stärkt regimen mot spridning av kärnvapen.

Det tycker jag hade förtjänt ett pris.

Men så blev det inte.

Nobel-kommittén valde en enklare väg. De har säkert sina skäl till det.


I morgon toppmöte mellan EU och Indien.

05 oktober 2017

NEW DELHI: Alldeles strax hoppas jag lyfta härifrån för att via Helsingfors ta mig hem till Stockholm igen.

Tidningarna i dag domineras av ett anförande av premiärminister Modi i går där han bemöter dem som läst in för mycket i den lätta försvagning av siffrorna för tillväxyrn som noterats efter de stora omläggningar jag skrev om i går.

I morgon är det här i New Delhi dags för toppmöte mellan EU och Indien, med den samlade EU-ledningen på plats för en dag av samtal. Och det handlar om en viktig relation som kanske inte alltid fått den uppmärksamhet som den förtjänar.

Också för Sverige är relationen viktig, och det var bra att notera att statsministerns statssekreterare Hans Dahlgren nu var här för överläggningar också med sin indiska motpart i utrikes- och säkerhetsfrågor.

Det är en viktig dialog som det är alldeles utomordentligt att vi upprätthåller.

Vi behöver bredd och djup i vår relation med vad som inom ett decennium blir världens befolkningsmässigt största land och sedan länge är världens största demokrati.

Svenskt näringsliv har en stark närvaro i Indien sedan mycket lång tid tillbaka, men det finns alltid nya intressanta möjligheter.

Ericsson är stark inom den snabbt växande telekommunikationssektorn, även om konkurrensen är stark. Och Saab och Gripen är nu ett av de två alternativ som man väljer mellan när det gäller ett nytt enmotorigt stridsflygplan till det indiska flygvapnet.

Det är ett mycket stort åtagande det handlar om, eftersom man vill att flygplanen skall tillverkas här i Indien, men inte i den klassiska statliga flygindustri som man hitintills försökt att hålla under armarna.

En nu flygindustri skall bygga upp för att leverera ett flygsystem som ju kommer att vara i tjänst i åtskilliga decennier. Det är en betydande uppgift.

Tekniskt och taktiskt talar det allra mesta till Gripens fördel inför det avgörande som kommer, men politiskt kommer sannolikt president Trump att sätta betydande kraft bakom amerikanska F16-alternativet.

Och relationen med USA har blivit allt viktigare för Indien. Försvarsminister Mattis för här för bara någon vecka sedan, och inte minst vad gäller Afghanistan har synsätten i Washington och New Delhi kommit varandra påtagligt mycket närmare.

Annars är det Kinas skugga som noteras tydligast i den utrikespolitiska diskussionen här. Motsättningen i det avlägsna Doklam-området högt uppe i Himalaya har visserligen för stunden avvecklats, men det finns en ständig farhåga för kinesiska ambitioner i dessa områden med gränser som inte alltid är accepterade.

Och därtill kommer Kinas ambitioner att bygga ut olika former av infrastruktur ner genom Pakistan, i Indiska Oceanen och genom Centralasien. Att premiärminister Modi bygger ut relationen med Japan och premiärminister Abe – japanska snabbtåg skall nu byggas – har självfallet också detta som viktig bakgrund.


Cyberdialoger i New Delhi.

04 oktober 2017

NEW DELHI: Den årliga monsunen fick sitt slut i lördags, och nu är det soliga, klara och angenämt varma dagar här i norra Indien.

Mycket av det blir det dessvärre inte för min del dessa dagar.

Den årliga CyFy-konferensen är en av de allra bästa globala mötena när det gäller diskussioner om olika aspekter av den galopperande cyber-utvecklingen. Den spänner över breda fält, och engagerar deltagare från hela världen, även om det indiska inslaget som sig bör är betydande.

Och New Delhi är en viktig plats i dessa frågor detta år.

Hör samlas i slutet av november stora Global Conference on Cyberspace GCCS. Formellt kallas det London-processen eftersom det första mötet hölls just där.

Och jag har varit på mötena i London, Budapest, Seoul och Haag sedan dess. Och nu – ett och halvt år efter Haag – är det dags för intresserade länder att mötas här i New Delhi.

Diskussionerna här på CyFy har kanske varit något av förberedelse för den konferensen.

Åtskilligt om cybersäkerhet, konflikter och instabilitet på nätet.

Självfallet betydelsen av nya teknologier – Blockchain, artificiell intelligens, kvantumteknologier.

Och formella och informella diskussioner om hur de olika globala processerna på dessa olika områden utvecklas.

Swimmingpoolen i den vackra trädgården runt hotellet ligger alldeles övergiven. Diskussionerna är lika intressanta som intensiva.

På de olika nyhetskanalerna på TV – det finns åtskilliga sådana – försöker jag få en bild av läget i landets politik just nu.

Narendra Modis regering sitter fast i sadeln efter seger i ett antal av de avgörande valen i landets 29 olika delstater, viktigast sv dem jättelika Uttar Pradesh.

Men det nationella valet 2019 närmar sig dock. Kongresspartiet skall utse en ledare – en Gandhi, alldeles självklart – och försöka formulera en trovärdig cyberpolitik.

Modi-regeringen satsar framför allt på att ge ny energi till den indiska ekonomin. Och mycket handlar om att öka produkten i Indien.

Och landet har haft år med tillväxt en bra bit över 7%. Sydasien har varit den viktigaste tillväxten i den globala ekonomin.

De senaste siffrorna tyder nu på en tillväxt strax under 7%, vilket utlöst en livlig debatt om huruvida kraften i ekonomi håller på att försvagas, och regeringens politik måste omprövas.

Framtiden kommer att ge facit, men jag har svårt att se annat än att de två mycket stora omläggningar som gjorts senaste året lett till tillfälligt tumult, samtidigt som de borde öka ekonomins långsiktiga tillväxtkraft.

I november förra året meddelades utan någon som helst förvarning att sedlar på 500 och 1.000 rupees – motsvarande ca 60 respektive 120 kronor – var värdelösa och omedelbart måste lösas in i banker. Och dessa sedlar svarade för kring 80% av det totala antalet sedlar i omlopp.

Att detta utlöste ett visst tumult är knappast förvånande.

Avsikten var att få in den mycket stora informella delen av den indiska ekonomin i de mer formella strukturerna, också för att på det sättet långsiktigt bredda den påfallande smala skattebasen i ekonomin.

Och det ser också ut att lyckas. Digitala transaktioner har ökat explosionsartat. Och sakta lägger sig det kortsiktiga tumult som den dramatiska omläggningen innebar.

Den andra stora förändringen var att införa ett enhetligt system av omsättningsskatt i landet i dess helhet. Förvånande som det är hade Indien helt olika indirekta skatter i var och en av de olika delstaterna. Landet var ingen gemensam marknad i detta viktiga hänseende.

I somras infördes så ett enhetligt system med fyra olika skattesatser i landet i dess helhet – man kan säga att den indiska marknaden i detta hänseende blev vad EU-marknaden varit sedan lång tid tillbaka.

Stöket i denna stora omläggning har uppenbarligen varit betydande. Det räcker med att bläddra i tidningarna för att se klagomålen, och det talas nu om att förenkla systemet så fort inkomstsidan fullt ut kommit tillbaka.

Detta är mycket stora strukturella förändringar i den indiska ekonomin – i storleksordning jämförbara med liberaliseringen av den indiska ekonomin 1991.

Och allt tyder på att de efter kortsiktiga omställningsproblem kommer att öka tillväxtkraften i den indiska ekonomin.

Det innebär inte att allt är frid och följd. Investeringarna är lägre än vad de borde vara. Och vad gäller byråkrati och krångel finns det fortfarande utrymme för mycket av förbättringar.

Och – detta är Indien – till detta skall läggas att monsunen detta år medförde mindre nederbörd än vanligt. Här i Delhi-området talas det om en tredjedel.

Jordbruk är fortfarande mycket viktigt i detta land med 1,3 miljarder människor – inom ett decennium världens befolkningsmässigt största land,

Men hur ekonomin kommer att utvecklas under den närmaste tiden blir självfallet av stor betydelse inför valet 2019.

I dag och i kväll fortsätter diskussionerna här på CyFy. Förhoppningsvis hinner jag också med en utflykt till några av mins favoritbokhandlar här i närheten.

I morgon bär det hem till Stockholm igen.


Från moderatstämma till New Delhi.

01 oktober 2017

STOCKHOLM: Dagens begivenhet nummer ett var alldeles självklart den moderata extrastämman i Stockholm och valet av Ulf Kristersson som ny partiordförande.

Och som jag redan konstaterat var jag självfallet där. Gamla partiordföranden står på den ständiga inbjudningslistan till partistämmor.

Ulf visade i sitt imponerande tal på viktiga idépolitiska och principiella utgångspunkt för partiets och sin politik. Utmärkt så.

Till de mer konkreta frågorna finns det anledning att återkomna vid den ordinarie partistämman i Örebro om två veckor.

Efter denna helg hemma stundar nu en lite mer hektisk vecka för min del.

I omvärlden finns det förvisso åtskilligt att hålla ögonen på.

Försöket till folkomröstning om självständighet i Katalonien i dag hade jag hoppats skulle utfalla lugnare, men vi kan bara hoppas att känslorna inte svallar gör högt. Jag hade önskat mig en bättre dag för Spanien och för Katalonien.

Då är efterbörden av folkomröstningen i samma fråga i den kurdiska KRG-regionen i Irak betydligt mer oroande.

Man undrar om ledningen i Erbil verkligen hade tänkt igenom vad de gav sig in i.

All internationell flygtrafik till regionen har nu ställts in, och konsekvenserna av det blir över tiden betydande.

Än viktigare blir ju vad som sker med områdets oljeexport. Turkiet har sagt att man vill bara ha med Baghdad att göra i den frågan, så frågetecknen är många.

KRG hade redan en status som till stora delar var självständig men som formellt inte var det. Och det var möjligt därför att detta accepterades av Irak i övrigt och av de olika grannländerna, inte minst Turkiet.

Nu riskerar man att faktiskt förlora mycket av det man hade i fördelar.

Förr eller senare måste det komma till samtal och en ny uppgörelse med Baghdad, men om den kommer att kunna ge så mycket mer än vad man redan hade är högst osäkert.

Någon typ av konfederal lösning är kanske möjlig – men även en sådan kräver att hittills olösta frågor om gränser och naturtillgångar sorteras ut.

Risken för att det hela urartar också till väpnade sammanstötningar i känsliga områden kan dessvärre inte alldeles uteslutas.

En intressant fråga är vad som i ett sådant läge kommer att ske med de olika utländska militära rådgivare – också svenska – som ju finns i området. De är ju hitintills där efter godkännande av Baghdad.

På den europeiska sidan fortsätter säkert diskussionen om president Macrons olika förslag, men det kommer också att finnas anledning att följa den konservativa partikongressen i Manchester i Storbritannien.

Knivarna vässas på olika håll inom det konservativa partiet, och vad som händer efter kongressen är högst osäkert.

Utrikesminister Boris Johnson fortsätter, förutom olika fadäser under sina resor, att på ett mycket tydligt sätt försöka underminera premiärministern.

Förr eller senare måste en av dem vika. Det handlar nog nu om vem som öppet drar kniven först.

För min del beger jag mig nu alldeles strax iväg till New Delhi i Indien för den intressanta CyFy-konferensen om globala cyberfrågor där.

Jag var inbjuden också förra året och fann denna vara en av de allra bästa globala mötesplatserna i dessa allt viktigare frågor.

Så det blir några dagar i ett soligt och mycket varmt New Delhi, och lite annat förutom cyberfrågorna hoppas jag också kunna hinna med där borta.

Efter kort stopp här hemma fortsätter jag sedan till Bodrum i Turkiet för en konferens där med fokus på utvecklingen inte bara i Turkiet men också i den vidare regionen.

Och därefter blir det ett kort stopp i Helsingfors innan jag är hemma i Stockholm igen.


Ny start för nya moderater.

01 oktober 2017

STOCKHOLM: Ulf Kristersson inledde i dag som ny moderat partiordförande med ett imponerande linjetal om både sina och partiets vägledande principer och lite av sitt eget förhållningssätt till politiken.

Vad som kommer att återspeglas av detta i media vet jag inte, men i sedvanlig ordning inte speciellt mycket.

Så är det dessvärre i dessa dagar.

Men därför rekommenderar jag de som är intresserade av svensk politik och samhällsdebatt i dag att läsa igenom talet.

Politik mår oftast väl av att avnjutas i helfigur.

Och jag utgår från att moderaterna lägger ut texten på sin hemsida. Än så länge finns bara videon från stämman – bra, men mer behövs.


Ny vind i seglen?

01 oktober 2017

STOCKHOLM: Som man kunde förvänta sig handlade mycket kring EU:s digital toppmöte i Tallinn om den tsunami av nya idéer som president Macron lanserade i sitt val tidigare i veckan.

Och jag förstår att man kom överens om att dessa och andra framtidsidéer fortsatt skall diskuteras i anslutning till det kommande s k sociala toppmötet i Göteborg.

Från svensk utgångspunkt kan det nog bli lite av ett problem.

Det är på svenskt initiativ som det blir ett toppmöte med social rubrik, men så gott som alla de förslag med social rubrik som president Macron nu lagt på bordet är utomordentligt svårsmälta inte minst från svensk socialdemokratisk utgångspunkt.

Men det gäller inte bara Sverige, och därmed är sannolikheten för snabba framsteg i den riktningen sannolikt mycket begränsade.

Inledningsvis kommer fokus nog att ligga på förslagen kring den ekonomiska politiken och försvarspolitiken, och på bägge dessa områden finns det anledning att utgå från att nya steg kommer att tas i samarbetet.

Lite slår nog president Macron i alla fall delvis in öppna dörrar.

Han förslår en europeisk interventionsstyrka, men sakläget är att vi faktiskt redan har åtskilliga sådana. Det finns ett gemensamt franskt-tyskt förband med stab i Strasbourg, och EU har sina s k stridsgrupper.

Säkert kan dessa utvecklas vidare, men problemet ligger snarast i den bristande viljan att faktiskt använda dessa resurser som ett led i den gemensamma politiken. Det är i den bristande strategiska viljan som det enligt min mening avgörande problemet ligger.

Sedan finns det förvisso åtskilligt som kan behöva göras när det gäller de konkreta resurserna och kapaciteterna också, och här kommer vi alldeles säkert att se en betydande rörelse framåt.

När president Macron talar om en gemensam europeisk försvarsbudget handlar det knappast om att ersätta dagens nationella budgetar, utan om att komplettera dessa med gemensam finansiering av gemensamma insatser, och det är självfallet en förnuftig tanke.

På det ekonomisk-politiska området handlar nu mycket om vad som kan göras inom €-området. Och när Storbritannien lämnar är faktiskt 85% av ekonomin i EU-länderna ekonomier som använder Euron.

Macron säger att Eurozonen skall vara ”hjärtat i Europas globala ekonomiska kraft”.

Att det här ligger ett problem för Sverige på sikt borde vara uppenbart.

Men det handlar om konkurrenskraften i våra ekonomier, och här finns det anledning att sätta frågetecken för en del av hans tankar.

Den gemensamma inre marknaden skall bli ”enklare och mer skyddande”, och detta i kombination med lite svävande formuleringar mot handelspolitiken leder till misstanken att han vill föra en lite mindre liberal politik på dessa områden med de negativa effekter detta ofrånkomligen får.

De digitala utmaningarna finns med, men dessvärre mest i form av vad som behöver regleras och beskattas, och som enda ingång till dessa avgörande framtidsutmaninhar riskerar det dessvärre att leda fel.

Åtskilligt mer finns med i president Macrons tal, och jag ser att man i Bryssel gör lött desperata försök att hävda att allt egentligen är samma sak som Jean-Claude Juncker sa i sitt anförande inför Europaparlamentet.

Men oavsett om man tror att detta kommet att leda till snabba och avgörande steg framåt i samarbetet eller ej är det alldeles uppenbart att debatten om Europa har fått nytt, viktigt och stimulerande bränsle.