Efter brittiska valet nu två avgörande år för Europa.

08 maj 2015

STOCKHOLM: Ja, det blev sannerligen ett överrakande result i det brittiska valet, eftersom samtliga opinionsundersökningar entydigt hade förespått något annat.

Och min vän Paddy Ashdown – en av mina efterträdare som Hög Representant i Bosnien – blev så bestört av den första valprognosen att han lovade att offentligt äta upp sin hatt om den stämde.

Känner jag honom rätt kommer han att sätta sig i en TV-studio och äta upp någon form av hatt.

Det är dock en av de mindre konsekvenserna av dagen. Tre partiledare avgick inom loppet av bara ett par timmar, och David Cameron kunde meddela drottningen att han nu skulle bilda en majoritetsregering.

I allt väsentligt kom denna valrörelse och detta val att handla om ekonomin. Envist hamrade de konservativa in att de övertagit underskott och överskott och levererat tillväxt och optimism, samtidigt som de var tydliga med att säga att mycket återstod.

Och det budskapet hade trovärdighet. Till detta kom att förtroendet för David Cameron som premiärminister var större än för utmanaren Ed Miliband.

Om ekonomin dominerade valet var det slående att världen knappast fanns i valdebatten. Inte ens EU-frågan gjorde mer än flimrade förbi. Det var ingen fråga som engagerade.

Två andra delar av valresultatet var viktiga.

Först alldeles självklart att Skottland nu blivit en enpartination totalt dominerad av nationalistpartiet SNP. Att detta betyder bekymmer längre fram är alldeles uppenbart.
Sedan att anti-EU partiet UKIP gick från 27% i EU-valet till 13% och att dess dominerande ledare Nigel Farage misslyckades med att bli invald och ty följande avgick.

För vår del är det alldeles självklart vad som nu händer med EU-frågan som blir viktigt. Vi står inför två alldeles avgörande år av stor betydelse också för Sverige och vår plats i det europeiska samarbetet.

En folkomröstning om huruvida Storbritannien skall fortsätta som medlem i EU eller kommer att hållas 2017, och med all sannolikhet mot slutet av våren.

Och det innebär att det under de kommande 18 månaderna måste tas fram ett reformpaket med stöd i samtliga 28 huvudstäder som tillfredsställer viktiga delar av realistiskt formulerade brittiska önskemål.

Den senare delen av detta är avgörande.

David Cameron har haft svårigheter att hantera delar av de tämligen fanatiska EU-motståndare som finns i hans eget parti, men med tydligt stärkt ställning, och med hotet från UKIP tydligt reducerat, borde han kunna träda fram som praktiska och pragmatiska europé han faktiskt är.

Men viktigt är också att det finns en öppenhet för rimliga önskemål från andra länders sida. Och det blir vad som händer i huvudstäderna, snarare än främst i Bryssel, som kommer att bli avgörande för utvecklingen.

Och den avgörande personen när det gäller att manövrera fram denna fråga under de kommande ordförandeskapen från Luxembourg, Nederländerna, Slovakien och Malta kommer sannolikt att bli Europeiska Rådets ordförande Donald Tusk.

Utvecklingen är alldeles självklart av största betydelse också för Sverige.

Alldeles oavsett färgen på regering i London eller Stockholm är relationen med Storbritannien mycket viktig för oss. Ett EU utan Storbritannien riskerar att bli ett annat och för oss mer komplicerat EU i viktiga avseenden.

Därför är det viktigt att också Sverige engagerar sig öppet och konstruktivt i denna utomordentligt viktiga debatt och process.

Tidigare i dag samtalade Mona Sahlin och jag kring också detta på Europa-huset här i Stockholm, och vi var eniga i att efterlysa en både djupare och bredare debatt i Sverige om Europa-politiken.

En sådan kommer nu att bli nödvändig, och jag tillhör dem som tror att åtskilligt konstruktivt och bra kan bli ett resultat av en sådan.

Det var ett i sanning omskakande valresultat i Storbritannien. Och det kommer att skaka om Europa under de närmaste åren.

Förhoppningsvis – men inte säkert – med ett positivt resultat.


Finland, 1945 och 20 år i EU.

07 maj 2015

STOCKHOLM: När detta skrivs är vallokalerna i Storbritannien fortfarande öppna, och jag får vänts tills i morgon med kommentarer till valresultatet.

Senare i kväll sitter jag dock i SVT och kommenterar, och i morgon kväll är jag inbokad för kommentar i CNN.

Under eftermiddagen har det dock kommit besked från Helsingfors om arbetet med att bilda en ny regering där.

Centerledaren Sipeläs plan att först åstadkomma någon typ av uppgörelse med arbetsmarknadens parter om den ekonomiska politiken och sedan på den grunden bilda en bred regering lyckades inte.

Uppenbart var man inom socialdemokratin efter ett mindre lyckat val inte berett att acceptera den inriktning av den ekonomiska politiken som landet behöver. Det kommer att kräva icke oväsentliga besparingar i statsutgifterna, och att medverka till det är man uppenbarligen inte beredd till.

Och därför inleds i morgon formella regeringsförhandlingar mellan företrädare för Centerpartiet, Samlingspartiet och Sannfinländarna. Ett rimligt antagande är att vi kommer att få se en regering med dessa partier.

Om ytterligare partier kommer att tillkomma vet jag inte. Att det skulle vara klokt att balansera de s k sannfinländarna med företrädare för Svenska Folkpartiet borde förhoppningsvis vara tämligen uppenbart.

Hur regeringsprogrammet kommer att se ut kommer vi så småningom att få besked om. Samlingspartiets tydliga Europa-politik och inriktning på ett öppet och modernt Finland kommer förhoppningsvis att ha ett betydande avtryck i detta.

Men tydligt är att det är den ekonomiska politiken, möjligen kompletterad med konsekvenserna av ett allvarligare säkerhetspolitiskt läge, som kommer att dominera förhandlingarna om regeringsprogrammet.

De närmaste dygnen blir dygn som kommer att domineras av den Europa-dag 9 maj som här i Stockholm mest kommer att uppmärksammas i morgon 8 maj, och av firandet av det andra världskrigets i Europa slut för 70 år sedan.

Men det kommer att bli ett delat firande.

På Röda Torget i Moskva planeras militärparad med, enligt uppgift, 9.000 soldater, och att denna också kommer att bli ett led i regimens nationalistiska yran över Krim och mobilisering mot Ukraina gör att västliga ledare avstår från att stå på den tribunen.

Åtskilliga samlas i stället i morgon vid Westerplatte utanför Gdansk i Polen där ju det andra världskriget inleddes. Dit kommer också Ukrainas president Poroshenko.

Och Tysklands Angela Merkel, som ju har speciella hänsyn att ta en dag som denna, kommer till Moskva en dag efter de stora paraderna för mer värdig och begränsad ceremoni.

De offer som Sovjetunionen led i kampen mot Hitler-Tyskland var enorma och översteg vida de som drabbade de olika västallierade. För det skall vi alla känna djup respekt. Men även i beaktande av detta har Kreml ingen rätt att monopolisera eller missbruka i historien.

Sett i relation till befolkningen drabbades främst Vitryssland men även Ukraina hårdare än vad Ryssland gjorde. Men nu firar Vitrysslands Lukasjenko alldeles själv i Minsk den 9 maj och Ukrainas Poroshenko firar dessutom också den 8 maj.

Och skillnaden i dag har sin betydelse. 

Den 8 maj är ju den dag då Tyskland villkorslöst kapitulerade och gjorde det inför de västallierades militära representanter. En ny kapitulation fick ty följande undertecknas inför sovjetiska representanter i Berlin dagen därpå.

Här i Stockholm blir det inte mycket av detta dock. Vi försökte ju med blandad framgång att vara neutrala under det andra världskrigets väldiga kraftmätning.

Och den erfarenheten var också en del av förklaringen till att Sverige under så lång tid hade en så relativt kallsinnig attityd till de västeuropeiska integrationssträvandena. 

Nu har vi dock varit medlemmar i den Europeiska Unionen i två decennier, och på Europa-huset i Stockholm kommer i morgon eftermiddag Mona Sahlin och jag att dels blicka tillbaka på debatten och avgörandet för 20 år sedan och dels förhoppningsvis säga någonting om de uppgifter vi står inför under kommande år.

Och när vi gjort det skall utrikesminister Margot Wallström säga någonting om samma sak. Det borde bli intressant.


Digital inre marknad och Storbritannien.

05 maj 2015

STOCKHOLM: Det har blivit väl behövliga arbetsdagar hemma i huvudstaden efter det myckna resandet under de senaste veckorna.

Det brittiska valet närmar sig raskt, och det är naturligt att detta kommer att leda till många diskussioner.

Opinionsundersökningar skall alltid tas med en rejäl nypa salt, och kanske gäller det alldeles speciellt i Storbritannien med dess val i enmansvalkretsar.

Men just nu spekuleras det åtskilligt om att David Cameron möjligen skulle kunna klara sig kvar med en fortsatt koalitionsregering, men det förutsätter att liberala Nick Clegg då accepterar den folkomröstning om EU som han på mycket goda grunder tycker är en snurrig och farlig idé.

Alternativet förefaller att vara att Ed Miliband bildar en minoritetsregering som då blir beroende av rösterna från vänsternationalistiska skotska SNP.

Det är inte lätt att känna entusiasm för något av dessa alternativ. Såväl Europas som Storbritanniens sammanhållning kan mycket väl komma att äventyras, och ingenting gott skulle komma ur detta.

Men mer om detta kommer vi att veta torsdag kväll. Och då kommer det att finnas anledning att kommentera.

För min del kommer det säkert att fortsätta på fredag. Då firas Europa-dagen lite i förtid i Stockholm, och Mona Sahlin och jag skall såväl blicka tillbaka på 20 år av Sveriges medlemskap i EU som försöka säga någonting om det som ligger framför oss.

Och är det då så att vi riskerar att stå inför en situation med en brittisk folkomröstning om EU om två år så är det alldeles självklart att det kommer att påverka också Sveriges situation.

Innan dess kommer vi dock i morgon att kunna ta del av EU-kommissionens stora förslag om hur vi skall få en gemensam marknad också för den moderna digitala ekonomin i Europa. 

Betydelsen av det kan knappast överskattas, och tillsammans med TTIP-förhandlingarna med USA handlar det om de kanske viktigaste av frågor under de närmaste åren för att förbättra den europeiska ekonomins förutsättningar.

Men samtidigt som det är viktigt att vi skapar en gemensam digital marknad i Europa är det viktigt att vi inte reser spärrar och hinder för det fria data-flödet med resten av världen. I en debattartikel i Financial Times i går hade jag anledning att varna för de tendenser till en digital merkantilism som finns i debatten just nu.

Såväl den gemensamma digitala marknaden som TTIP är dessutom viktiga i det brittiska perspektivet. Vill man verkligen ställa sig utanför dessa? De återspeglar ju annars tankar som ligger väl i linje med dem som London vill skall ha starkare genomslag i EU:s politik.

Mot slutet av veckan kommer ju också mycket uppmärksamhet att riktas mot de lite olika sätt som 70-årsdagen av det andra världskriget slut i Europa kommer att uppmärksammas på. Den 8 maj kommer att vara dagen i de flesta länder, men den 9 maj med stor kraft i Moskva.

Och det kommer det att finnas anledning att återkomma till.


Och nu bär det av hemåt igen. 

02 maj 2015

WASHINGTON: Strax stiger jag på planet som genom natten skall föra mig över Atlanten och tillbaka till den gamla världen efter snart tio dagar här.

Och i dag kunde jag njuta av lite avkoppling efter alla möten, sammanträden och diskussioner under den gångna veckan. Washington bjöd också på sitt allra vackraste försommarväder.

Det blev besök på bokhandeln Politics & Prose en bra bit upp på Connecticut Avenue, och sedan hann jag faktiskt också med att besöka några av stadens mycket imponerande museer.

Först var det American History Museum, som det var mycket länge sedan jag besökte, och sedan American Indian Museum, som ju bara har något decennium på nacken och som jag faktiskt aldrig tidigare besökt.

Det senare tillhör inte de största och mest besökta av museerna här, men var väl värt ett besök. Det handlar om en historia som inte är utan sina påtagligt plågsamma inslag, men som visas öppet och tydligt.

Framåt kvällen i morgon kommer jag att vara hemma i Stockholm igen och börja att sortera papper inför den kommande veckan.

Efter åtskilliga överväganden har jag beslutat att det skall bli en vecka hemma i dess helhet.

Jag säger detta eftersom jag egentligen var inbjuden att åka till Ulan Bator i Mongoliet för mötet där med Freedom Online Coalition.

Det är ju en gruppering av länder som arbetar med frågor kring friheten på nätet, och där ju Sverige varit pådrivande, men dit jag nu var inbjuden i min egenskap av ordförande i Global Commission on Internet Governance.

Inte utan visst dåligt samvete har jag dock beslutat att det nu behövs lite tid hemma också. Jag hoppas kunna följa med delar av diskussionerna i Ulan Bator via nätet i stället.

Men den mongoliska regeringen är värt allt stöd för sitt engagemang i dessa frågor. Och det inte minst eftersom man ju ligger inklämd mellan länder som har en annorlunda inställning i dessa frågor. 

Valet på torsdag i Storbritannien är med alla rimliga mått den viktigaste händelsen att hålla ögonen på under den kommande veckan. 

Valrörelsen förefaller ännu inte ha inneburit något avgörande genombrott för antingen den ena eller den andra sidan, med undantag för att det skotska nationalistpartiet SNP förefaller att vara på väg att ta hem den absoluta huvuddelen av valkretsarna i Skottland.

Om så blir fallet kommer det inte att göra frågan om regeringsbildning enklare. Det mesta tyder ju på att det fortsatt blir ett underhus utan egen majoritet för något parti, och att därför någon form av koalition är nödvändig.

Ledande publikationer som The Economist och Financial Times har ju under den gångna veckan kommit ut med förord för en fortsatt koalition mellan de konservativa och liberalerna, men hur mycket detta påverkar väljarna i de valkretsar i norra England där de avgörande slagen förefaller att stå är högst osäkert.

På den positiva listan för förhoppningsvis noteras att det inte verkar som om anti-EU partiet UKIP har fått luft under vingarna på det sätt som många befarade. Och det har nog sin betydelse inte minst när det gäller den interna utvecklingen i det konservativa partiet efter valet.

På torsdag kväll kommer jag i alla fall att sitta i TV och försöka att säga någonting klokt om en situation som mycket väl kan komma att bli påtagligt besvärlig.

Men betydelsen för övriga Europa är uppenbar. 

Storbritannien är inte minst en viktig partner för Sverige i många frågor, och ett starkt brittiskt engagemang är viktigt för att den samlade europeiska rösten skall höras i världen.


Världen från Washington.

01 maj 2015

WASHINGTON: Denna min dag här har dominerats av mötet med International Advisory Board hos Atlantic Council.

Denna grupp förenar företagsledare och f d politiker som undertecknad, och ger en möjlighet till direkt och informell dialog också med ledande företrädare för den amerikanska administrationen.

Och det är just det som vi ägnat dagen åt.

Global energipolitik, förhandlingarna med Iran, handelsförhandlingarna TPP med Stilla Havs-området och TTIP med EU, den globala hotbilden sett från USA:s horisont och de nya utmaningarna när det gäller säkerhet och konflikter i den nya cybervärlden har varit viktiga ämnen.

Dem har vi diskuterar med ledande företrädare för administration och myndigheter här under dagen. Och det har stundtals varit spännande brytningar mellan olika perspektiv också i vår globalt sammansatta grupp.

Handelsfrågorna är viktiga just nu. 

Det är tydligt att president Obama nu satsar åtskilligt på att övervinna motstånd inom sitt eget parti för att få s k Trade Promotion Authority godkänd och därefter först TPP- och lite senare förhoppningsvis TTIP-avtalet i hamn.

Vad gäller TPP har jag intrycket att det nu bara är ett fåtal frågor som återstår, även om det ofta är de frågor som kommer sist som är de besvärligaste. Men intrycket är att man kommer att föra detta viktiga avtal – i dag 12 nationer med tillsammans ca 40% av världshandeln – i hamn relativt snart.

Viktigt är att detta inte bara handlar om traditionell varuhandel. Man försöker underlätta också för den snabbt växande digitala ekonomin genom överenskommelser om bl a fritt flöde av data.

Och detta har sin alldeles särskilda betydelse för oss i Europa. Här finns det ju en rätt påtaglig risk för att andra strömningar kommer att vinna inflytande med de skadliga effekter detta kan få på Europas långsiktiga möjligheter i den globala digitala ekonomin. 

På måndag väntas Cecilia Malmström hit för fortsatta samtal med sin motsvarighet Mike Froman, och förhoppningsvis kommer man då att kunna röra sig framåt.

Det finns här i Washington lite av en frustration över vad man uppfattar som lite för svagt ledarskap i olika europeiska huvudstäder i frågan, och närvarande europeiska företagsledare hade nog i grunden samma bild.

Själv tillhör jag dem som alltid understryker också den stora geopolitiska betydelsen av TTIP-förhandlingarna. Skulle TPP lyckas, men TTIP haverera, skulle detta innebära ett strategiskt misslyckande för Europa av första dimensionen.
Vi skulle också få se en tydlig tipp gentemot Asien och Stilla Havet när det gäller förutsättningar och regler för den globala ekonomins utveckling.

Många med lång erfarenhet man träffar här säger att den globala situationen nu är mer komplex och svåröverskådlig än vad de varit med om på decennier. Och det märks att man inte har alldeles lätt att prioritera mellan de olika utmaningarna.

Just nu är det nog de i den vidare Mellersta Östern som dominerar. 

De regionala spänningarna i Gulf-området förefaller att öka, och i förlängningen finns ju t o m en risk att dessa skulle kunna komma att äventyra det för administrationen – och oss alla! – så viktiga avtalet med Iran.

Man har ju bjudit Gulf-staternas ledare till ett speciellt möte på Camp David för att se vad man kan göra för att öka deras känsla av säkerhet i denna situation.

Och vad gäller Daesh är man tydlig i insikten om att detta är en utmaning som går väl över den som ligger i bara en terrororganisation. Det handlar om en rörelse med betydande attraktionskraft och betydande ambitioner.

Men alldeles självklart står Rysslands agerande mot Ukraina och vad det kan leda till också högt upp på agendan här. Det blev åtskilliga diskussioner om detta också på dagens möte.

Cyberfrågorna ligger mig nära, och de är allt större i olika diskussioner också här. 

Omedebart arbetar man nu med ny lagstiftning kring olika delar av elektronisk avlyssning. Det som nu avtecknar sig är ett system vad gäller de omdiskuterade s k metadata som förefaller ge ett starkare skydd för medborgerliga rättigheter än som förefaller att bli fallet i Sverige.

Och det har vi nog anledning att reflektera över.

Under veckan har USA:s försvarsdepartement offentliggjort sin nya cyberstrategi, och den har redan lett till kommentera från kinesiskt håll. 

Det är uppenbart att man här är påtagligt oroade över allt det man ser såväl stater som andra aktörer göra på nätet, och att detta kräver inte bara egna nationella såväl defensiva som offensiva förmågor, utan också en global dialog om olika normer och regler på detta område. 

Så är det förvisso, men den dialogen befinner sig än så länge bara i sin linda. Här är ett viktigt område för en i genuin mening framtidsinriktad utrikespolitik. 

Snart nalkas kvällen här, och för min del blir det lite mer social avkoppling på ett arrangemang på en av de större EU-ländernas ambassad här i staden. 

Gårdagens stora middag samlade kring 700 personer och gav möjlighet att träffa många både gamla ochnya vänner. I kväll blir det mer begränsat – men ändå både nyttigt och trevligt.

I morgon är det så slut på denna för min del rätt långa vistelse först i New York och sedan här i Washington, och på kvällen återvänder jag hem mot Stockholm.

Men intressant, nyttigt och konstruktivt har det förvisso varit.


Samtal fram och tillbaka – mycket om Ryssland.

30 april 2015

WASHINGTON: I dag har sommaren verkligen kommit till den amerikanska huvudstaden, och det har inte alltid kännts alldeles bekvämt att vandra omkring i kostym och slips bland T-smitts och kortbyxor.

Och det har varit fullt program med möten och samtal sedan jag kom hit med tåget vid lunchtid i morgon.

Därifrån var det direkt till State Departement för samtal med Ryssland och Ukraina i främsta fokus, och så har det till stor del också fortsatt.

Viktigt var också att kunna spendera några timmar med RAND för att gå igenom en del av det mycket intressanta arbete de gör också med frågor av angränsande betydelse.

I går kväll bjöd så ambassadör Björn Lyrvall på middag inte minst hög Anna Kinberg Batra som inledde ett besök här i USA fokuserat också mycket på företagande och ekonomi.

I dag höll jag så anförande inför en betydande publik på CSIS, och såväl anförandet som den efterföljande frågestunden har jag nu länkat till på Twitter för den som möjligen skulle vara intresserad.

Sedan har det fortsatt med samtal såväl i Vita Husets säkerhetsstab som på State Department i olika omgångar och det trots att jag egentligen skulle ha tillbringat eftermiddagen på en konferens om strategisk framsyn vad gäller olika utvecklingar.

Också EU:s Federica Mogherini har passerar genom staden i dag. 

Jag förstår att frågor och migration och Libyen står högt på hennes dagordning, men kinde inte undgå att notera hur hon efter att träffat utrikesminister Kerry – och i tydlig kontrast mot denne – undvek varje omnämnande av konflikten mellan Ryssland och Ukraina.

Och det riskerar självfallet att skapa ett mindre bra intryck om var EU står.

Men nu är det kväll efter en intressant middag där europeiska, asiatiska och amerikanska perspektiv på framtidens utmaningar bröts mot varandra.

Dessvärre har jag inte riktigt att mitt i allt annat följa med i de olika delarna av den japanska premiärministern Abes mycket viktiga besök här i dessa dagar.

Och det har inte hunnits med så många samtal om den föregående nattens tämligen dramatiska besked om olika ommöbleringar i Saudiarabien. Betydelsen tror jag inte skall underskattas.

I morgon hoppas jag i alla fall hinna med mera av Atlantic Councils konferens om olika framtidsutmaningar. Men ingenting är säkert i denna stad när det gäller kalendern.

Och på kvällen blir det stor galamiddag som samlat åtskilliga av dem som vill synas och vara på det utrikes- och säkerhetspolitiska området i denna stad.


Tåg till Washington.

28 april 2015

NEW YORK: Kväll på Manhattan, och jag samlar ihop papper och annat efter dagarna här och inför avfärd tidigt i morgon bitti med tåget till Washington.

Tåg i detta land är kanske inte mycket att skryta med, men denna tre timmars färd har dock sin lilla charm.

Till dessa hör att sakta rulla förbi Old Swede Church i Wilmington i Delaware, som i dag är den äldsta i tjänst varande kyrkan i detta land. Dess ursprung är tämligen uppenbart.

Och just där, fast på andra sidan, kan man titta ner mot den plats där en gång New Sweden, detta rätt kortvariga koloniprojekt, etablerades och där ofta den nybyggda kopian av fartyget Kalmar Nyckel brukar ligga vid kaj.

Sedan kommer jag att passera det Baltimore som nu dessvärre är i nyheterna, och snart vara framme vid Union Station i Washington för mina dagar där.

Och där bär det rätt omedelbart till amerikanska UD och möte med den biträdande utrikesministern för Europa-frågor Victoria Nuland.

Min dag här har dominerats av de diskussioner vi haft hos Council on Foreign Relations i kombinerad regi av ICG och tidskiften Foreign Affairs.

Den som är intresserad kan de huvuddelen av dessa diskussioner i efterhand. Jag skall försöka att lägga upp en länk på Twitter till de intressantare och större panelerna – en del var dock inte öppna på samma sätt.

I går avslutade vi styrelsemötet med International Crisis Group, som ju innebar att vi med dess analytiker och andra inbjudna diskuterade igenom olika konflikthärdar och möjliga strategier framåt.

Och styrkan är ju de breda lokala kontakter och djupa information som ICG ofta har.
Intressant var att när vi hade en diskussion med en högst uppsatt företrädare för Obama-administrationen sade denna att de analyser han får från ICG inte sällan är bättre än dem han har tillgång till i övrigt.

Och om det är riktigt tror jag att det beror på att ICG har som en av sina principer att tala med alla. Stater kan inte alltid göra det, och vissa stater begränsar sig själva mer än andra i detta avseende.

Iran och det nukleära avtalet har alldeles självklart varit en stor fråga i våra diskussioner, liksom möjligheterna för en bredare diplomati också mellan Iran och Saudiarabien i regionen.

För ögonblicket ter det sig inte alldeles enkelt, men förr eller senare måste det komma till stånd. 

Och det har varit åtskilligt Iran även i övrigt här i New York under dagen.
Nere i FN har översynskonferensen för NPT, som jag skrev om tidigare, inletts. Men mest uppmärksamhet fick mötet mellan USA:s Kerry och Iran:s Zarif på det iranska FN-residenset uppe vid Metropolitan Museum.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 645 andra följare