PHOENIX AIRPORT: Direkt från diskussioner i Berlin i fredags flög jag via Phoenix till Sedona i norra Arizona där McCain Institute – i den f d Arizona-senatorns anda – har sin årliga samling av tänkare och tyckare med ett betydande antal också av senatorer och kongressledamöter, men också framträdande militära representanter.
När det gäller USA är det alltid viktigt att komma ut ur bubblan i Washington för att lyssna på vad som händer i detta stora land.
Och det händer mycket.
Det var nyttigt och intressant att lyssna på guvernör Katie Hobbs och senator Kyrsten Sinma om de utmaningar de ser med trycket från migrationen över gränsen med Mexico som den helt dominerande frågan.
Ryssland är långt borta, Kina möjligen något närmare här några stenkast från Stilla Havet, men kollapsande stater och samhällen i Centralamerika med de omedelbara konsekvenser det får betydligt närmare.
Men Arizona har sitt intresse också från andra utgångspunkter.
Maricopa county – med också miljonstaden Phoenix – var ju och är fortfarande i fokus för de som hävdar att presidentvalet 2020 var ”stulet” och delstatens republikanska organisation förefaller fortfarande helt fångade i denna bisarra uppfattning.
Arizona har historiskt varit ett fäste för republikanerna, och när Biden vann valet här var det ett betydande nederlag för Trump. Sannolikt var det ett betydande antal av mer moderata republikaner av den art som f d senatorn John McCain stod för som övergav partiet under Trump.
Men i valet i november nästa år kommer striden om Arizona att bli en av de viktigaste och hårdaste.
Viktigt här är också att det är kring Phoenix som nu såväl TMSC från Taiwan och amerikanska Intel med gigantiska subventioner nu bygger nya stora anläggningar för att bygga chips.
TSMC:s investeringar på ca 50 miljarder dollar här sägs vara den största enskilda utländska investeringen i USA någonsin.
Självfallet blev det åtskilliga diskussioner om kriget i östra Ukraina. På plats fanns såväl ledande i den ryska oppositionen i exil som representanter för den ukrainska försvarsmakten.
Men som vanligt i detta land var det Kina och teknologi som var de dominerande diskussionsämnena.
Närvarande dessa dagar hade vi bo a chefen för det amerikanska kommandot för det som kallas Indo-Pacific amiralen Aquilino, och det var intressant att höra hur han lade orden.
Jag vaknar varje morgon och frågar hur vi kan förhindra ett krig med Kina, förklarade han, men var på samma sätt som jag hörde i Washington för någon vecka sedan starkt bekymrad över bristen på kanaler för direkt kommunikation med de politiska och militära beslutsfattarna i Peking.
Från en rad senatorer och kongressledamöter talades det i olika tonlägen om den utmaning man anser Kina utgör, men i sedvanlig ordning utan mycket av precision om vart den amerikanska politik man vill se allt hårdare egentligen skall syfta.
Detta är oroande, och det är inte svårt att se att det i Peking leder till måhända överdrivna farhågor om vart politiken är på väg med de effekter som detta i sin tur kan komma att få.
Krig, påpekade amiralen, startar i många fall av misstag, och i spända situationer när politiken är oklar är den risken självfallet högre. Jag hade önskat att alla skulle ha haft samma oro på denna punkt som amiralen hade.
På plats här fanns självfallet också företrädare för Taiwan, och det blev intressanta diskussioner om steg de kan ta för att förstöra sin försvarsförmåga. Detta fick utan att de hade en särskilt alarmistisk bild av utvecklingen.
Men om USA är oroat över den växande kinesiska styrkan, också militärt, är det samtidigt svårt att inte imponeras av USA som den ledande innovationskraften i världen.
Att lyssna på VD för SpaceX och Palantir var att lyssna på utvecklingen på distinkt framkant vad gäller rymd och mjukvara, och ingen bortsåg heller från den betydelse dessa utvecklingar har från bredare global utgångspunkt.
SpaceX har redan 4.000 satelliter uppe i sitt StarLink-system för globalt bredband, har revolutionerar den globala marknaden för att skjuta upp satelliter och kommer med StarShip att inleda en helt ny era av också mänsklig rymdfart.
Och Palantir ser mjukvara som nyckeln till det mesta och USA som tydligt globalt ledande när det gäller att ta fram just detta.
Kan Kina komma ikapp?
Måhända på vissa områden, och med stora ansträngningar, men det kinesiska systemet kan aldrig ha samma förmåga till ständigt ifrågasättande, ständig beredskap att också misslyckad och ständig nyfikenhet på också det för dagen kanske inte möjliga eller ens tillåtna som finns närmast inbyggt i den amerikanska kulturen och som kan producera en SpaceX eller en Palantir.
Nu bär det för min del vidare för ett par dagar i Washington – jag skickar detta brev när jag sitter och väntar på planet här i Phoenix.
Och där har jag på tisdag en heldag fokuserad på AI och nationell säkerhet. i bakgrunden på den diskussionen finns alldeles självklart också Kina.
Men det blir alldeles säkert också diskussioner om det tal som nationella utrikesrådgivaren Jake Sullivan höll för ett tag sedan och som jag skrev om redan förra veckan.
Det talet var också i centrum för åtskilliga av diskussionerna i Berlin under veckan. Och mer lär det bli. Jag skall försöka att skriva något mer sammanhängande i ärendet också.
Veckan som kommer blir intressant och viktig.
På tisdag skall det vara parad på Röda Torget i Moskva – det är den traditionella segerdagen – och Putin måste väl säga någonting.
Att två drönare mitt i natten kunde tränga igenom allt av luftförsvar som finns runt Moskva och attackera Kreml är självfallet djupt förödmjukande för honom. Efter att först ha anklagat Ukraina för att ligga bakom har man nu skiftat och säger att det var USA, vilket ju är än mindre sannolikt.
Så det skall bli intressant att höra hur det låter på tisdag. Det finns säkert allt fler som inser att Putins politik blivit ett för Ryssland skadligt och farligt misslyckande, och på ett eller annat sätt måste han försöka att hantera den opinionen.
Spekulationerna om en ukrainsk offensiv fortsätter. Nio nyutbildade brigader och ytterligare en del förband står redo när tiden anses rätt, men jag tillhör dem som nog tror att det är klokast att dämpa förväntningarna på vad detta kan åstadkomma.
Och nästa helg är det så president- och parlamentsval i Turkiet.
Turkiets väg under de närmaste åren blir synnerligen viktig från utgångspunkter långt vidare än bara de mer omedelbara svenska. Klarhet om parlamentet får vi kommande söndag, men sannolikt kommer vi att få vänta till en andra omgång 28 maj innan klarhet nås när det gäller presidentposten.
Så det kommer att finnas tillfälle att återvända till den frågan.
Själv finns jag efter några dagar i Stockholm kommande helg i Tallinn på den traditionella Lennart Meri-konferensen.
Den får man inte missa.