STOCKHOLM: Efter en period av intensivt resande har jag nu etablerar mig här för denna och den kommande veckan.
Lite av en omställning efter veckor i andra delar av världen är det i alla fall i vissa avseenden. Kontrasten mellan sol och 20 grader i Bologna, som jag lämnade i går eftermiddag, och snö och minusgrader i Stockholm när jag anlände var betydande.
I den internationell debatten försöker man nu tolka resultatet av Xi Jinping besök i Moskva i veckan som gick.
Från Vladimir Putins utgångspunkt förefaller det att ha varit relativt magert. Det finns i alla fall ännu ingenting som tyder att Peking gått med på att leverera vapen till Ryssland, och någon överenskommelse om en ny gasledning från Ryssland till Kina blev det inte trots Putins påstående om att alla förberedelser för ett avtal var klara.
Slående var hur Putin på presskonferensen meddelade att nu kommer den kinesiska valutan yuan att användas i Rysslands handel med länder i Asien, Afrika och Latinamerika.
Att detta var ett kinesiskt krav är inte svårt att gissa – de strävar efter att reducera dollarns globala roll – men om det kommer att fungera i praktiken återstår att se. Ett land som Indien kommer näppeligen att acceptera detta.
Vad som sades om kriget mot Ukraina i överläggningarna vet i alla fall inte jag.
Den avslutande gemensamma kommunikén innehöll inte de ord om territoriell integritet som inledde Kinas 12 punkter i ärendet, utan talade i stället mer allmänt om FN-stadgan och internationell lag.
Och jag har inte sett att Xi Jinping följt upp med ett telefonsamtal med Kiev på det sätt som man hade antytt skulle ske.
Men jag skulle tro att sista ordet inte är sagt om detta. Kinesisk diplomati arbetar inte sällan med långa andetag.
I veckan som kommer får Xi Jinping besök av Brasiliens återvalde president Lula. Den ekonomiska relationen mellan de bägge länderna är mycket stark.
Och Lula vill nu tydligen sätta upp en grupp av länder som skall försöka att åstadkomma fred. Brasilien har röstat ”rätt” i FN i frågan, men Lula själv har uttryckt sig kritiskt också om den västliga linjen.
Så det blir inte utan intresse vad som kommer ut ur detta.
I kriget själv ligger fronterna trots intensiva strider i östra Donbas i allt väsentligt oförändrade. Den länge omtalade ryska storoffensiven lyser med sin frånvaro, och om våren kommer att innebära någon sådan finns det tilltagande frågetecken för.
I en intervju i dagarna har Putin försökt hävda att Ryssland kommer att ha uthållighet bl a genom att kunna producera tusentals stridsvagnar, dock utan att nämna att kapaciteten på den enda fabrik man har för detta just nu lär ligga på 20 stridsvagnar i månaden.
Men han vill självfallet skapa bilden av rysk uthållighet i förhoppningen om att detta skall leda till försvagad vilja i Väst att hjälpa Ukraina.
Någon sådan finns dock knappast.
En ny stor opinionsundersökning gjord av ECFR visar starkt och solitt stöd för Ukraina tvärs över Europa. Och ett nytt avtal med IMF förbättrar nu också det finansiella stödet för landet – som är minst lika kritiskt som det militära.
Hur situationen ser ut i USA få jag återkomma till efter besök och samtal där senare i vår.
I veckan som kommer väntas premiärminister Netanyahu i Israel försöka att trumma igenom sina djupt kontroversiella lagändringar i Knesset innan parlamentet tar en längre paus.
Hur det kommer att gå återstår att se. Att regeringens försvarsminister nu öppet fronderar och talar om allvarliga skador för landets säkerhet kan leda till fler avhopp, och marginalen i Knesset är inte mer än fyra röster.
Inte minst i USA är oron stor för vad detta kan komma att leda till.
Mer näraliggande är dock riksdagsvalet i Finland kommande söndag. En femtedel av väljarna sägs redan ha förhandsröstat.
De senaste opinionsmätningar jag sett visar att den moderata motsvarigheten samlingspartiet, socialdemokraterna och Sannfinnländarna nu bara ligger enstaka procentenheter från varandra – i nu nämnd ordning.
Vem som kommer ut som starkast blir av största vikt för regeringsbildningen, men denna blir av allt att döma en långt ifrån enkel affär.
Centerpartiet kommer att göra ett dåligt val och kommer knappast att komma ifråga för en ny regering, och då måste det till någon form av kombination av de tre stora partierna.
Och utvecklingen i Finland är ju alltid av stor betydelse för oss.
Finland går före oss in i Nato, men vi hoppas ju kunna vara där också inom inte alltför lång tid. Och därmed öppnas helt nya möjligheter för säkerhets- och försvarspolitisk samverkan i Nordeuropa upp.
Alla Dessa Dagar 