NEW DELHI: Efter närmare tio dagar här med mängder av möten och konferenser med ett annat perspektiv på åtskilligt börjar Europa långsamt kännas lite avlägset.
Indien förändras dramatiskt.
Allt det som många traditionellt associerar med ett land som brottats med svårigheter med utveckling finns fortfarande här, men allt mer präglas utvecklingen här av en ung, ambitiös och digitalt tydligt uppkopplad ny generation.
Efter Raisina-konferensen och den globala konferensen med Trilateral Commission är det nu dags för en konferens med ett hundratal företrädare för åtskilliga av de största och viktigaste nordiska företagen.
För dem handlar det om nya möjligheter i ett land i stark utveckling.
Och det finns stark potential i samarbetet. Såväl rent affärsmässigt som politiskt. Ett möte mellan de nordiska och den indiska premiärministern ägde rum i Köpenhamn förra året, och ett nytt sådant möte börjar nu försiktigt diskuteras.
Men viktigt för affärssamarbetet blir hur det kommer att gå med förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien. Den frågan kommer att stå på min agenda under de närmaste dagarna.
I närområdet härifrån kan noteras nyheten avtalet mellan Iran och Saudiarabien om att åter etablera diplomatiska förbindelser. Att avtalet undertecknades i Peking begränsade påtagligt den amerikanska glädjen över detta i grunden positiva steg.
Dock hade länder som Irak och Oman varit engagerade i dialogen sedan ett par år tillbaka.
Men ingen borde ha ett intresse av en ny konflikt i denna region, och det alldeles oavsett vad man tycker om regimen i Teheran eller i Riyadh. Och förhandlingarna om att förnya det nukleära avtalet har ju i alla fall för ett bra tag framåt kört fast med de faror som ligger i detta.
Längre bort härifrån har Ursula von der Leyen nu varit i Vita Huset för att försöka överbrygga de motsättningar och problem som den nya amerikanska subventionspolitiken har skapat.
Man kom överens om att inleda en dialog om hur man tillsammans skall ordna försörjningen med de olika kritiska material av olika slag som den gröna omställningen kräver, och där ju inte minst det stora beroendet av Kina utgör ett orosmoment.
Och förhoppningen är väl att avtal mellan Bryssel och Washington om detta kan bereda vägen för att också ge export från EU en del av de fördelar med subventioner som annars bara tillkommer export från länder som har ett frihandelsavtal med USA.
Om detta löser ut problemen återstår att se. Annars kvarstår risken att subventionerna i USA kommer att locka europeiska företag att investera där i stället för Europa, vilket i sin tur kommer att driva ett subventionskrig som inte ligger i någons intresse.
Allt detta är också en del i bilden av en globalisering som allt mer påverkas av att globala värdekedjor nu förändras när nya säkerhetskrav och geopolitiska spänningar allt mer påverkar dess förutsättningar.
Åtskilligt av detta är måhända oundvikligt, men vi skall inte blunda för att det i så fall kommer ett pris i form av lägre tillväxt och högre inflation.
Och detta drabbar sedan inte minst de mest utsatta i den globala ekonomin. Utvecklingen under de senaste åren, med pandemin i centrum, har ju lett till att kampen för att reducera fattigdom i världen har tagit ett antal rejäla steg tillbaka.
Mycket i diskussionerna om detta också här handlar om den kinesiska utvecklingen och de risker som ligger i spänningen med USA. Det har blivit åtskilligt om detta under de senare dagarna.
Kina har just avslutat sina s k två sessioner när man skiftat personer i olika statliga positioner efter de förändringar som skedde på partikongressen i höstas. I de viktiga talen där har det talats åtskilligt om de faror man från sitt perspektiv ser i den internationella utvecklingen.
Nästa år med alla dess val blir viktiga – i Ukraina och Ryssland, vilket är en sak för sig, men också i Taiwan och USA, och därtill självfallet i Indien och till Europaparlamentet.
Men risken för att spänningarna kommer att öka mellan USA och Kina är påtagliga.
Den s k ballongincidenten tog ju helt luften ur den försiktiga början på att försöka minska spänningarna som var på gång, och ju mer USA kommer att präglas av det kommande presidentvalet desto svårare kommer det att bli.
Till detta kommer det att finnas åtskilliga anledningar att återvända till.
Här i New Delhi blir jag några dygn till, men sedan bär det av till Jerusalem för dels ett styrelsemöte med besök och samtal också i Ramallah men därefter några mer fria dygn.
Också där växer ju spänningarna påtagligt.
Dels internt i Israel i protesterna mot den nya regeringens försök att underminera domstolsväsendet oberoende och dels på den ockuperade Västbanken i ljuset av den nya regeringens långt mer aggressiva politik.
Jag har inte varit i den regionen på ett decennium eller så. Det skall bli intressant.
Alla Dessa Dagar 