LONDON HEATHROW: Efter några dagar i ett London där EU-relationerna plötsligt kom i centrum står jag nu redo att gå ombord på planet till New Delhi för en längre period med olika engagemang i Indien.
I måndags blev det möjligt att träffa en ramöverenskommelse mellan den brittiska regeringen och EU-kommissionen om hur dilemmat med Nordirland som en del av såväl Storbritannien som EU:s inre marknad skall hanteras.
Den tidigare överenskommelsen, gjord under Boris Johnsons tumultartade tid på Downing Street, blev alltför kontroversiell framför allt med de nordirländska unionisterna, och ledde till att dessa lämnade provinsens styre.
Och sedan dess har förhandlande stått och stampat, med hot om ensidiga åtgärder från London och då som resultat handelskrig.
Men med premiärminister Sunak har det gått att etablera mer förtroendefullare förbindelser, och det gjorde det uppenbarligen möjligt för Bryssel att göra en serie av mer eller mindre betydande eftergifter som gjorde en överenskommelse möjlig.
Till stor del handlar det om rent praktiska arrangemang för olika typer av varor, men det handlar också om att ge politiker på Nordirland en stoppmekanism mot EU-regler som allvarligt skulle försvåra relationen med det övriga Storbritannien.
Politiskt och symboliskt är det betydelsefullt för premiärminister Sunak i hans försök att ju få unionister i Belfast och hårdföra Brexit-fanatiker i det konservativa partiet med på överenskommelsen. I sak torde det betyda mindre.
Än så länge finns ingen uttalad opposition, och hur den revanschsugne Boris Johnson i slutändan kommer att agera återstår att se. Det är nog svårsmält för honom, i synnerhet som det visar att hans efterträdarens attityd till Bryssel har levererat resultat som han aldrig var förmögen till.
Hur det går återsett att se, men allt tyder på att avtalet kommer att gå igenom. Och därmed vänds ett blad i relationen.
En klar majoritet i Storbritannien säger nu i opinionsmätningar att Brexit var ett misstag, och de ekonomiska konsekvenserna har också varit kännbara. Avtalet nu ändrar föga i de fundamentala förhållandena, men förhindrar i alla fall en fortsatt försämring, och öppnar vissa nya möjligheter.
Vackert så.
Viktigast är kanske att Storbritannien kan ansluta till det stora vetenskapliga samarbetet Horizon inom EU. Det ligger uppenbart i bägges intresse. Och kanske öppnar det också upp för mer konkret utrikes- och säkerhetspolitiken samarbete.
När jag kallades in för att kommentera i BBC:s Newsnight i måndags kväll underströk jag de positiva möjligheterna, och med i alla fall ett försök till diplomati sade jag att jag hoppades man lärt av misstagen tidigare brittiska mer konfrontatoriska regeringar.
Vi får se.
Nu står New Delhi på programmet.
Jag är där för årliga stora Raisina Dialogue – jag har ju sedan några år en anknytning till tankesmedjan ORF som är arrangör – men den kommer att ha än mer viktiga gäster än vanligt i och med att ett stort antal utrikesministrar är i Delhi också för G20- ländernas utrikesministermöte i morgon.
Hur det mötet kommer att gå återstår att se.
Kommer Ryssland och Kina att acceptera en kommuniké som i alla fall återger det faktum att det finns betydande global opposition mot Rysslands angreppskrig, eller kommer man att blockera allt?
Vid G20-toppmötet i Bali förra året lyckades man få fram en formulering, och inte minst Indien tar åt sig viss ära av den bravaden. Men vid ett G20-finansministermöte i Indien nyligen satte sig Ryssland och Kina rejält på bakhasorna.
En hel del står på spel för den indiska diplomatin.
Raisina-mötet tar vid omedelbart efter G20, och bland utrikesministrarna på plats noterar jag också Sveriges, Danmarks och Finlands plus en betydande mängd i övrigt från Australien och Japan till USA och Canada, Turkiet icke att förglömma.
Så det blir alldeles säkert intressanta diskussioner.
Själv stannar jag sedan i Indien i ytterligare mer än en vecka efter Raisina, men det kan det finnas anledning att återkomma till.
Alla Dessa Dagar 