HELSINGFORS: Det är ett kort stopp på den trevliga flygplatsen här innan det för min del bär vidare åtta timmar genom natten till New Delhi, och där kommer jag sedan att tillbringa den kommande veckan.
Den indiska såväl inrikes- som utrikespolitiken saknar inte intresse i dessa dagar.
Just nu pågår bl a delstatsvalet i Gujarat med dess 60 miljoner invånare och dess speciella situation som startpunkten och delvis – åtminstone i ekonomiskt avseende – skyltfönstret för sedermera premiärminister Narendra Modis politiska karriär.
Och det är ingen tillfällighet att Modi själv kampanjer hårt i delstatsvalet.
Gujarat har dominerats av hans BJP-parti sedan han själv tog ledningen i delstaten 2001 – till stor del på grund av vad han uppnådde här kunde han bli premiärminister 2014 – och resultatet här ses därför som lite av en indikation på situationen för också i Delhi regerande BJP inför de viktiga nationella valen 2024.
Och utrikespolitiskt har Indien just tagit över ordförandeskapet i G20-samarbetet från Indonesien, och med en ambitiös global agenda ser man detta inte bara som ett sätt att stärka sin globala roll utan också som viktigt just inför de nationella valen 2024.
Men samtidigt har man ju en tvetydig position när det gäller Ryssland och dess aggression. I voteringarna i FN:s generalförsamling har man slagit följe med Kina och avstått, och man utnyttjar friskt möjligheten att till rabatterade priser köpa in rysk olja just nu.
Så kring detta blir det åtskilliga samtal under de kommande dagarna. Utrikesminister Jaishankar tillhör tveklöst de intressantaste att lyssna till i den globala kretsen av utrikesministrar.
De närmaste dagarna handlar det för min del om en informell indisk-europeisk-amerikansk dialog med en agenda som spänner över ett påtagligt brett område.
Men därefter kommer också svensk-indiska arrangemang när det gäller olika typer av handel och samarbete. Utrikeshandelsminister Johan Forsell är en del i den talrika svenska kretsen i Delhi mot slutet av veckan.
På den vidare agendan för den kommande veckan må noteras dels EU-USA samtal om handel och teknologi i morgon och dels toppmöte på tisdag i Tirana mellan EU och länderna på Västra Balkan.
Det förra kommer nog i viss utsträckning att domineras av den europeiska irritationen över en del av de senaste mer protektionistiska tilltagen från amerikansk sida.
De var i fokus också när Frankrikes Macron avlade ståtligt statsbesök i Washington under den gånga veckan, men om man då lyckades att desarmera frågan är nog, trots en del positiva uttalanden, inte alldeles säkert.
Teknologifrågorna blir tilltagande viktiga också i den geopolitiska konkurrensen. USA:s stora program för att subventionera tillverkning av halvledare leder också till ny nervositet i Europa och planer på att försöka att göra samma sak.
Och från vissa håll i Bryssel talas det högljutt om att hänsyn till EU:s konkurrenskraft nu kräver stora statsstödda industriprogram av olika slag. Visheten i delar av detta kan nog enligt min mening ifrågasättas.
Jag hoppas förvisso att det kommande svenska ordförandeskapet sätter frågor om EU:s konkurrenskraft på agendan, men då med en lite annan inriktning är dyra subventioner.
På den vidare viktiga agendan bör väl noteras att under veckan kommer såväl Sveriges som Finlands utrikesministrar att vara i Washington för samtal.
Vad mötet i Tirana kommer att resultera i återstår att se, men sannolikt inte så mycket. Bra är att Ulf Kristersson av allt att döma kommer att vara där. Det svenska engagemanget för Balkan har varit lite vacklande under senare år, och regionen saknar inte intresse.
Under veckan träder nu också det komplicerade arrangemanget för att försöka minska de ryska inkomsterna från export av olja i kraft. Det tog sin tid att få en överenskommelse inom EU om det tak för pris som skall accepteras.
Konkret innebär detta att ingen i G7-kretsen kan försäkra, finansiera eller transportera leveranser av rysk olja där priser överstiger 60 dollar per fat. Något totalt förbud är det inte – man fruktade de effekter detta skulle få på oljepriset globalt – utan ett försök att pressa ner just de ryska inkomsterna.
Hur detta kommer att fungera återstår att se. Det är ett komplicerat arrangemang som inte saknar kryphål, vars effekt på marknaden i stort är något osäker men som alldeles säkert kommer att skapa ytterligare svårigheter för den ryska ekonomin.
Och överenskommelsen i Bryssel om pristaket är också förenat med en överenskommelse om att nu starta arbetet på ett nionde paket av ekonomiska sanktioner. Jag skulle nog tillfoga att övervakandet av att de tidigare beslutade åtgärderna fungerar som avsett är minst lika viktigt.
Från Belarus kommer nu olika nyheter som antyder att det händer mer där än vad vi konkret ännu riktig vet.
Ryske utrikesministern Shoigu är plötsligt på plats för att tydligare dra in Belarus i aggressionen mot Ukraina, fängslade oppositionsledare överförs plötsligt till intensivvård och rykten fortsätter om utrikesminister Makais plötsliga död.
Noteras bör också att i veckan samlas i Montreal den stora globala COP15-konferensen för att försöka att nå nya överenskommelser om hur vi kan förhindra en fortsatt erodering av den viktiga biologiska mångfalden i världen.
Uppmärksamheten är inte lika stor som den kring COP27 i Egypten om klimatfrågorna, men betydelsen kan mycket väl komma att bli större.
Men för min del blir det Indien – och världen från perspektivet Delhi – som är i fokus under den kommande veckan.
Alla Dessa Dagar 