STOCKHOLM: Så avslutades den stora partikongressen i Kina, och resultatet blev en massiv konsolidering av makt till av sig själv omvalde ledaren Xi Jinping samtidigt som politiken fortsatte att läggas om i en riktning som minskar utrymmet för reformer.
Det viktiga dokumentet för bedömning av den politiska linje är den omfattande rapport som Xi Jinping vid kongressens inledning läste upp delar av men som sedan publicerats i sin helhet.
De som dykt ner i dess text har noterat att det nu är begreppet ”säkerhet” som dominerar, medan begrepp som ”ekonomi” och ”reform” relativt sett förlorar mark. ”Säkerhet” nämndes nu 91 gånger att jämföra med 55 gånger i motsvarande rapport för fem år sedan och ligger mycket tydligt före de övriga begreppen.
Också sammanstötningen av den avgörande s k stående kommittén i partiets politbyrå visade en tydlig konsolidering av Xi Jinpings makt och en inriktning där ekonomiska och andra reformer förefaller att prioriteras lägre.
Premiärminister Le Keqiang, som anses förknippas med en marginellt mindre konservativ linje återvaldes inte, och kommer i början av nästa år att försvinna också från posten som regeringschef.
Med detta kommer den allt mer konservativa inriktningen med all sannolikhet att fortsätta, med ett tydligt repressivt klimat, och med en politik som kommer att minska förutsättningarna för tillväxt.
Den kinesiska ekonomin svarar i dag för ca 30% av den samlade tillväxten i den globala ekonomin, så detta är inte oväsentligt. Den kommer forfarande att gå om den amerikanska ekonomin som världens största, men utvecklingen kommer sannolikt att bli mindre dramatisk.
I dokumentet och i Xi Jinpings tal fanns åtskilligt om teknologi och konkurrensen. Dock nämndes inte de dramatiska nya sanktioner när det gäller avancerade halvledare som Washington nu fattar beslut om, och som dramatiskt eskalerar teknologikriget mellan de två giganterna.
I veckan skrev jag en artikel om detta för Project Syndicate som det finns länk till via min twitter. Den har fått en hel del uppmärksamhet.
Partikongressens inriktning kommer säkert att skärpa diskussionen i EU och i USA om det långsiktiga samarbetet med Kina. Att vi behöver ett sådant kring inte minst klimat och global hälsa är tydligt, men på många andra områden kommer utrymmet sannolikt att minska.
Den tyske regeringschefen Olaf Scholtz beslut att i november bli den första regeringschef från EU på mycket länge som besöker Peking har redan lett till en icke oväsentlig debatt inte bara i Tyskland.
Relationerna med Kina förblir viktiga, men den inriktning som kom ut ur partikongressen kommer inte att göra dem lättare.
Den gångna veckan har så sett regeringsskiftet i Rom, och det blir viktigt att se hur den italienska politiken framöver kommer att utvecklas.
Vad gäller utrikespolitiken kommer man med all sannolikhet att förbli vid EU-linjen om Ryssland och Ukraina, även om en av regerande koalitionens partiledaren, Berlusconi, nyligen på nytt lyckades att visa sin grundläggande och i grunden skandalöse lojalitet med Putin.
Men i den omedelbara ekonomiska politiken kommer rörelseutrymme att vara skäligen begränsat.
De begränsningar som finns i detta hänseende har ju med all önskvärd tydlighet illustrerats av haveriet i Storbritannien under veckan, där Liz Truss fick kasta in handduken efter bara 44 dagar när hon inte fick siffrorna i den ekonomiska politiken att gå ihop.
Bakgrunden till haveriet är dock djupare än så. Sedan Brexit-eländet verkar det konservativa partiet att ha hamnat i något av en dödsspiral av motsättningar och egenartade politiska uppgörelser.
Nu skall en ny partiledare och premiärminister vaskas fram under den kommande veckan. Halveringstiden på brittiska premiärministrar har blivit påfallande kort. Vi kan bara hoppas på ett bättre utfall denna gång.
Skulle Boris Johnson komma tillbaka tar dock dramat en vändning från tragedi till renodlad komedi.
För min del blir det nu någon dag i Stockholm, därefter ett besök i Madrid och sedan ett par dagar i Washington för diskussioner där i olika frågor.
Inte minst blir det uppföljning av de diskussioner vi hade i Riga under denna vecka om olika optioner för utvecklingen i Ryssland och vår politik i detta hänseende.
Alla Dessa Dagar 