Om Moskva och Kiev inför 24 augusti, fortsatt osäkerhet Iran och instabilitet på Balkan.

STOCKHOLM: Med denna helg kan det väl dessvärre sägas att sommaren är över. Det var betydande bilköer in till Stockholm denna eftermiddag – verkligheten är på väg tillbaka.

I veckan som kommer – på onsdag för att vara exakt – är det ett halvt år sedan Vladimir Putin inledde sitt krig för att erövra och i grunden bli av med Ukraina.

Och samma dag är det Ukrainas självständighetsdag, som firas på dagen för den självständighetsförklaring som det ukrainska parlamentet beslutade om denna dag för 22 år sedan.

Putins krig har förvisso inte gått som han önskat. Ca 85% av den ryska krigsmakten har varit och är insatt i försöken att underkuva Ukraina, men även om en del uppnåtts är det långt mycket mindre än vad man i Kreml hade utgått från.

De senaste fem veckorna har frontlinjerna i östra och södra Ukraina faktiskt knappt förändrats alls.

Har något förändrats under den senaste tiden är det måhända attacker och explosioner på Krim som rimligen lett till betydande osäkerhet. Rapporter talar om långa köer när ryska turister vill lämna halvön.

Vart detta kommer att leda återstår att se. För Putin är Krim detsamma som Ryssland, och jag skulle inte vilja utesluta att ett uppfattat hot mot Krim leder till att han försöker att trappa upp hotet mot i första hand Ukraina.

Det är en del av bakgrunden till att man under den kommande veckorna – där spänningen med all sannolikhet kommer att öka – sagt att alla statsanställda i Kiev skall arbeta hemifrån.

Hitintills har ju den ukrainska huvudstaden i huvudsak varit förskonad från de raket- och robotattacker som hamrat sönder andra städer. Inga attacker av denna typ har riktats mot centrala byggnader i Kiev.

Och förhoppningsvis kommer det att fortsätta att vara så. Men inför den kommande veckan med 24 augusti är det nog klokt att ta det säkra för det osäkra.

Några parader i Moskva för att fira detta krig blir det med all säkerhet inte, men inte heller i Kiev blir det traditionell militärparad på självständighetsdagen. De militära förbanden behövs vid fronten.

I stället har man nu på paradgatan Khreschatyk ställt upp en parad av sönderskjuta ryska stridsvagnar och stridsfordon.

En liten sådan samling fanns på en annan plats när jag var där strax före sommaren, men nu är det betydligt mycket mer. Förtjusningen i Kreml över detta drag är sannolikt mycket måttlig.

I veckan som gick förväntades lite mer av klarläggande om de EU-förmedlade förhandlingarna mellan Iran och USA, men av detta blev det inte mycket.

Den positiva tolkningen av detta skulle kunna vara att ett visst – om en sjunkande – hopp om en överenskommelse finns. Men som vanligt i sammanhang som dessa ligger djävulen i detaljerna.

Och jag skulle dessvärre tro att man i Vita Huset är orolig för de inrikespolitiska konsekvenserna när det viktiga mellanårsvalet i november nu sakta närmar sig.

Att överläggningarna i Bryssel mellan Kosovo och Serbien inte ledde till något genombrott var däremot föga förvånande.

Och därmed förblir läget i området lite mer spänt än vanligt. Retoriken har trappats upp, men samtidigt fortsätter de diplomatiska ansträngningarna. Serbiens president Vucic har hållit ett mångtydigt tal kring frågorna i dag.

Balkan förblir instabilt. Regeringen i Montenegro kollapsade i dagarna, och i Bosnien är röran inför valet i början av oktober, och den internationella rollen kring detta, betydande även med bosniska mått mätt.

Själv är jag nu åter i Stockholm och förblir i fäderneslandet under den kommande veckan, om än med en utflykt till Halland.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: