VID MEDELHAVET: I helgen meddelades från Moskva att den s k operativa pausen i aggressionen mot Ukraina har upphört, och att mer offensiva operationer nu kommer att återupptas.
Den senaste veckan har ju fokus i stället legat på raketanfall mot olika delar av Ukraina, medan de ukrainska stridskrafterna använt sitt nya långskjutande amerikanska raketartilleri för att stundtals med spektakulära resultat förstöra ryska ammunitionsförråd i anslutning till fronten.
Vad som kommer nu återstår att se.
I olika delar av Ryssland rekryteras nu nya förband som med endast rudimentär utbildning uppenbarligen skall sättas in i striderna. Bristande kvalitet skall tydligen kompenseras med ökad kvalitet. En dramatisk ökning av förlusterna förefaller ofrånkomlig, men är då en del av kalkylen.
Och fokus kommer nu sannolikt att ligga på att säkra återstående delar av regionen Donetsk, även om det finns tecken också på ökat tryck på Kharkiv.
Från ukrainsk sida förbereds fortfarande en motoffensiv mot Dnjepr i regionen Kherson, men det myckna talet om detta har samtidigt medfört att det ryska försvaret av området förstärkts.
Med all respekt för områdena i Donbas är detta ett strategiskt viktigare område från såväl ukrainsk som rysk utgångspunkt.
I Istanbul förs samtal om att möjligen kunna öppna upp vissa ukrainska hamnar för export inte minst av vete. Vissa mindre ukrainska hamnar längs Donau kan redan användas efter det att Ryssland förlorat kontrollen över omstridda s k Snake Island.
Olika uppgifter cirkulerar om samtalen i Istanbul. FN har talat om vissa framsteg, men än så länge är ingenting säkert. För åtskilliga länder i världen beroende av att importera livsmedel är frågan självfallet mycket viktig, men för den ukrainska ekonomin är det dessutom självfallet viktigt med inkomsterna från denna export.
I morgon träffas Turkiets Erdogan och Rysslands Putin i Teheran – det är första gången sedan kriget som Putin lämnar Ryssland – och det skall bli intressant att se om någonting kommer ut ur det mötet i denna fråga.
Den gångna veckan besökte president Biden för första gången Mellersta Östern, och det blev ett påtagligt omdiskuterat besök.
Även om han uttryckligen hävdade motsatsen är det ju tydligt att USA vill nedprioritera sitt engagemang i denna del av världen, men att omständigheterna nu fick honom att åka till Jeddah och träffa den minst sagt kontroversielle kronprinsen MBS visar ju att detta är lättare sagt än gjort.
Första anhalt på redan var dock föga förvånande Israel. Och här ingick också ett besök i Betlehem för ett besök med den palestinska ledningen.
Bortsett från bidrag till ett sjukhus var det där klent med politiken. Trump stängde det palestinska kontoret i Washington och det amerikanska generalkonsulatet i Jerusalem och försökte ge legalitet åt olika illegala israeliska aktioner. Så gott som ingenting av detta har Biden återställt, och det är naturligt att besvikelsen över detta i de palestinska leden var betydande.
Med den israeliska ledningen talade man i sedvanlig ordning mycket om Iran, men om det var någonting nytt i sak är oklart.
Klart är att tiden dessvärre håller på att rinna ut för att återupprätta avtalet med Iran om att begränsa dess nukleära aktiviteter, och därmed ökar risken för att regionen hamnar på en glidbana mot ett nytt krig med allt vad ett sådant kunde innebära.
Hade Biden agerat snabbt i denna fråga efter det att han tog över hade det sannolikt gått att gå avtalet på plats. Nu ledde olika fördröjningarna till nya motsättningar och stötestenar, och dessa har man nu svårt att ta sig förbi.
Vad som åstadkoms på mötena i Jeddah är mindre klart. Några åtaganden om ökad oljeproduktion blev det knappast, och av allt att döma inte så mycket mer heller. MBS såg alldeles självklart mötet med Biden som en rehabilitering, men vad han gjorde för att förtjäna denna är inte alldeles klart.
Det råder sommar i Europa, och i vissa länder är den också i politiskt hänseende osedvanligt het.
I Storbritannien kommer en ny omröstning bland de konservativa parlamentsledamöterna senare i dag att vaska fram de två kandidater till ny partiordförande som sedan går till omröstning bland partimedlemmarna.
Och i Italien är det politisk kris. Populistiska Femstjärnor-partiet har splittrats på frågan om stod till Ukraina, och de som är kvar utmanar nu regeringen Draghi med nya populistiska krav på insatser mot framför allt prisökningar.
Om regeringen överlever detta kommer vi att se när det på onsdag kommer till förtroendeomröstning i parlamentet. Femstjärne-partiet vill under inga omständigheter ha ett nyval eftersom stödet för dem kollapsar, men andra delar av regeringsunderlaget förefaller mer intresserade.
Klart är att en regeringskris och ett nyval i Italien skulle komplicera den samlade europeiska bilden i dagens situation av avgörande både utrikespolitiska och ekonomiska utmaningar. Regeringen Draghi har gett Italien en stabilitet som varit viktig för EU i dess helhet.
Dessa dagar kommer på den mer positiva sidan att se öppningen av förhandlingar om medlemskap i EU med såväl Nordmakedonien som med Albanien efter att en omröstning i parlamentet i Skopje godkände den föreslagna kompromissen med Bulgarien.
Det är alldeles självklart ett positivt steg, men alls inte slutet på detta drama. Inom det närmaste året har Skopje förbundit sig till att göra ändringar i dess författning som det i dag saknas politiskt stöd för.
Så det är dessvärre sannolikt att vi kommer att stå inför en ny kris i frågan lite längre fram, även om denna då inte påverkar de albanska förhandlingarna.
Alla Dessa Dagar 