Dialoger i Delhi, och viktigt närmande till EU – men inte utan sina spänningar.

NEW DELHI: Snart lyfter jag genom natten för att så småningom ta mig hem till Stockholm igen efter fyra dagar i hettan i den indiska huvudstaden.

Det har varit osedvanligt varmt i Indien under de senaste veckorna, och under dessa dagar har temperaturen i Delhi under dagarna hela tiden legat en bit över 40 grader. I dag sades det ha varit 44 grader – och varmt var det förvisso.

Är detta den globala uppvärmningen? Kanske, men alldeles tydligt är att hetta som denna är svår för ett samhälle och en ekonomi att hantera.

Och april är traditionellt inte alla den varmaste månaden här. Hur kommer det att bli i juni?

Klimatfrågan är med nödvändighet stor i detta enorma land med sina 1,4 miljarder invånare, men heller inte lätt. Om EU har som mål att vara klimatneutralt till 2050, och Kina satt sitt mål till 2060, är målet för Indien 2070.

Mitt ärende här dessa dagar var stora Raisina Dialogue som jag varit associerad med nästan sedan det drog igång, och konferensen har gradvis utvecklats till en av de viktigast globala mötesplatserna.

Så var det alldeles tydligt i år. Ursula von der Leyen från EU inledde med ett påtagligt starkt tal, men på plats fann också ett tiotal utrikesministrar från olika länder men huvuddelen av dem denna gång faktiskt från EU.

Ambitionen att stärka relationen mellan EU och Indien är inte ny. Den som bläddrar tillbaka i denna blogg kan hitta åtskilligt från mig i detta ämne under åren.

Det har varit lite trögt i portföret. Kina har ofta framstått som viktigare, olika bilaterala problem har kommit emellan och Indien är inte alldeles enkelt när det gäller olika handelsfrågor.

Men Indien är på väg att bli världens folkrikaste land, dess ekonomi växer nu med imponerande 7% om året, landets geopolitiska tyngd ökar påtaglig och ingen kan förneka att landet – som Ursula von der Leyen underströk i sitt tal – är världens största demokrati.

Det är viktigt.

När han fick frågan om vad som var Indiens viktigare bidrag till världen sade utrikesminister Jaishankar att det var att man bevarat sin demokrati.

I detta ligger mycket, och alldeles självklart har det inte alltid varit en alldeles enkel resa. Detta jätteland med sin enorma mångfald och sina betydande utmaningar har förvisso någon gång snubblat på vägen, men i allt väsentligt har man dock hållit kursen.

Och det gäller än i dag.

Det innebär förvisso inte att det inte finns problem. Om det var britterna som först ställde grupp mot grupp kronkolonin Indien skall jag låta vara osagt, men när självständigheten kom 1947 och Pakistan skiljdes ut kostade våldet cirka en halv miljon människor livet.

De flesta muslimer stannade dock i Indien, men då och blossar dock fortfarande motsättningar mellan dem och den stora hinduiska majoriteten upp. I bägge grupper finns mer extremistiska grupperingar som ibland tenderar att elda på.

Men plågsamt som detta är måste toleransen fortfarande ses som det som dominerar detta enorma land med dess mosaik av religioner, språk och uråldriga traditioner.

Diskussionerna här har visat att EU och Indien nu tydligare på bägge håll håller på att inse betydelsen av relationen dem emellan.

Ursula von der Leyens besök innebar att man återupptar förhandlingarna om ett handelsavtal och att man också sätter upp ett s k Trade and Technology Council av den art EU annars bara har med USA.

Men friktion saknas heller inte, att det var tydligt i våra diskussioner.

I omröstningen i FN:s generalförsamling om att fördöma Rysslands aggression mot Ukraina röstade 141 nationer naturligt nog för detta, men Indien valde att lägga ned sin röst. Och det har naturligt nog lett till åtskilliga frågetecken.

Borde det inte vara i Indiens nationella intresse att kritisera en stormakt som så tydligt sätter sig över den kanske allra mest centrala delen av den internationella rätten?

I våra diskussioner kring detta var det alldeles tydligt att det var få indiska företrädare som kände sig komfortabla. Åtskilliga sade privat att de tyckte ställningstagandet var felaktigt, medan andra föll tillbaka på emotionella argument som föreföll hämtade från en annan tidsålder.

Kriget kommer att få konsekvenser även här. Vilka slutsatser Kina kommer att dra är en fråga som man här – liksom hos oss – alldeles självklart har anledning att diskutera.

Och jag är övertygad om att de tidigare starka banden till Ryssland inte minst i delar av det indiska försvaret inte kommer att gå oskadade ur detta.

Men alldeles tveklöst var en slutsats av våra diskussioner att vi behöver en påtagligt fördjupad dialog också i dessa frågor mellan Indien och EU.

De vill – på goda grunder – att vi skall ta säkerhetsfrågorna i deras del av världen på större allvar. Vi vill – på minst lika goda grunder – att de skall ta säkerhetshot i vår del av världen på allvar.

På onsdag träffar premiärminister Modi de nordiska statsministrarna i Köpenhamn. Innan dess gör han ett nedslag i Berlin, och efter det blir det också ett besök i Paris.

Diskussionen i denna fråga kommer med all säkerhet att fortsätta även i dessa möten, men förhoppningsvis kommer den inte att överskugga de viktiga frågor om fördjupat samarbete som annars står på agendan.

Det finns mycket att göra, och det blir ett viktigt möte i Köpenhamn.

För mig är det betydelsefullt att komma hit inte bara för Indien självt, utan också för att i alla fall i viss grad försöka att förstå en region som med sina påtagliga utmaningar alltför sällan uppmärksammas på våra breddgrader,

I det östliga grannlandet Burma har Aung San Suu Kyi just dömts till fem års fängelse av militärregimen där.

I det södra grannlandet Sri Lanks verkar de politiska spänningarna att bli allt djupare.

Jag lärde mig mycket av en middagsdiskussion med Maldivernas utrikesminister.

I det västliga grannlandet Pakistan har just en ny regering tillträtt efter det att den tidigare kastats ur sadeln, och en vän jag uppskattar har just återkommit i en viktig position.

Frågor kring Kashmir väcker utomordentligt starka känslor både där och här i Indien. Den konversationen får man alltid hantera med stor försiktighet.

Bortom Pakistan finns självfallet Afghanistan. Mina dagar här gav också möjlighet till några intressanta samtal om den tragiska och komplicerade situationen där.

Med det stora norra grannlandet Kina finns alla de mycket påtagliga spänningarna över olika gränsfrågor högt upp i olika delar av Himalaya. Den relationen har många bottnar och dimensioner.

Gradvis orienterar sig Indien dock allt mer mot den västliga världen.

Mycket under de senaste åren har handlat om det s k Quad-samarbetet mellan USA, Indien, Japan och Australien. Ofta sägs det handla främst om Kina, och helt fel är inte det, men än viktigare är det nog som ett försök att starkare engagera Indien.

Det var tydligt också under de senaste dagarnas diskussioner. På plats i våra diskussioner hade vi såväl chefen för USA :s enorma militära kommando för Stilla Havet och Indiska Oceanen, som ÖB från såväl Japan som Australien.

Och nu har dessutom utannonserats det andra toppmötet i denna krets i fysisk form under detta år. Det visar vilken betydelse det tillmäts.

Men nu bär det för min del hemåt igen. Jag kommer att återkomma hit till Delhi under året.

Utvecklingen kring kriget skall jag återkomma till att kommentera när jag åter landat på europeisk jord.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: