Blir det krig? Ja, mycket tyder dessvärre på det, men än har diplomatin inte uttömt sina möjligheter.

MÜNCHEN. Snart lyfter jag härifrån efter att ha tillbringat tiden sedan i torsdags kväll på den stora årliga säkerhetskonferensen här. Och världens blickar har i betydande utsträckning varit blickade på diskussionerna här.

Innan dess gjorde jag ett besök i onsdags i Ukraina tillsammans med främst Polens och Estlands f d presidenten Alexander Kwasniewski och Kersti Kaljulaid.

Det var bara något dygn innan när vi blev bekymrade inte bara över rapporterna på en omedelbart förestående rysk invasion utan kanske än mer intrycket av att såväl USA som olika europeiska länder rekommenderade alla att lämna landet.

Detta skapade, menade vi, ett påtaglig dåligt intryck av vårt stöd till Ukraina.

Så det blev en dag inte i Kiev men väl i strategiskt viktiga Dnipro i de mer sydöstliga delarna av landet.

Dnipro är landets tredje största stad och ett viktigt industriellt och intellektuellt centra med närmare en miljon invånare. I striderna våren 2014 var Dnipro centralt i att organisera försvaret mot de ryska försöken att bryta upp stora delar av Ukraina.

Det blev ett besök som kom att få stort genomslag i också nationella media just därför att det genom konkret närvaro markerade internationellt stöd i en kritisk situation.

Det vi mötte var en stark beslutsamhet att försvara sitt land, och det oavsett vilka vi mötte. Det blev en dag med stormöte på universitetet, möte med stadens styresmän, besök på ett museum över striderna 2014 och möte med anställda på ett av stadens stora stålverk.

Och bilden var densamma överallt.

Från Dnipro fortsatte jag via några samtal också Warszawa till München och den stora säkerhetskonferensen här.

Och här har olika världsledare sedan dess paraderat förbi. USA ställde upp med vicepresidenten Kamala Harris, utrikesminister Tony Blinken och en stor delegation från kongressen med representanthusets mäktige talman Nancy Pelosi i spetsen.

Självfallet var hela EU-ledningen på plats liksom den nya tyska regeringen med förbundskansler Olaf Scholtz i spetsen.

Rysslandskrisen – utrikesminister Annalena Baerbock var tydligen med att det är det som det handlar om – dominerade självfallet hela konferensen.

Mycket handlade om att försöka att få en bild av Rysslands avsikter och handlande, men än mer handlade om att visa enighet och beslutsamhet när det gällde att såväl med hot om kraftiga sanktioner som diplomati förhindra att Ryssland än en gång griper till vapenmakt och öppnar för ett stort krig i Europa.

Varningar från amerikansk sida om nära förestående anfall med också Kiev som mål var tydliga. Den brittiska militära underrättelsetjänsten kompletterade med en karta där just Dnipro skulle vara ett strategiskt mål för en rysk invasion.

Andra var fortfarande mer undrande. Är detta verkligen möjligt?

Alldeles i upptakten till konferensen överlämnade Moskva sitt svar till USA på det amerikanska svaret på dess olika krav. I huvudfrågorna fanns inga öppningar, men möjligen i vissa andra frågor, även om Moskva fortfarande understryker att det är sina extrema krav som man först vill ha gehör för.

Och förmedla fortsätter dramat. Den militära uppladdningen fortsätter och man är nu alldeles uppenbart i en situation där ett stort militärt anfall kan slås ut i stort sett när som helst. Samtidigt fortsätter vissa diplomatiska kontakter som visserligen inte visar några öppningar men som möjligen i alla fall kan skjuta upp ett krigsutbrott.

Kanske är det vad man kan hoppas på i detta i grunden mycket mörka läge.

Nu bär det hemåt för några dagar i Stockholm, men sedan bär det iväg till först London och sedan för min del en lite längre vistelse i USA som tar sin början i Miami och sedan fortsätter därifrån.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: