Vi är nu i början av en utdragen och påtagligt farlig kris för Europa.

STOCKHOLM: Det blev en med alla rimliga mått mätt lyckad årskonferens med ECFR i Berlin under slutet av veckan.

Den sammanföll omedelbart med det formella regeringsskiftet där, och det blev åtskilligt av dialog med framför allt företrädare för den nya men också den avgående regeringen.

På den middag som franska ambassaden gav för oss kvällen för regeringsskiftet dök upp flera statssekreterare från den nya regeringen bokstavligen direkt efter det att de avlagt sin ämbetsed hos förbundspresidenten.

Sedan dess har förbundskansler Scholtz och utrikesminister Baerbock avlagt snabba introduktionsbesök i Paris, Bryssel och Warszawa för att tydligt markera var prioriteterna i relationerna ligger.

För Olaf Scholtz blir det sedan debut på EU-toppmötet i Bryssel på torsdag, och den debuten delar han dessutom med sin gamla finansministerkollega Magdalena Andersson från Sverige.

Och de hamnar då omedelbart i den storpolitiska hetluften.

Även om mycket annat står på agendan kommer åtskilligt att handla om vad som kan komma att hända i Europas östra delar under de kommande månaderna och om vad som kan göras för att förhindra att Ryssland startar ett nytt krig mot Ukraina.

Dagen före toppmötet på torsdag är det toppmöte med EU:s Östliga Partnerskap. Det borde ge möjlighet att också direkt lyssna på Ukrainas president Zelensky.

För mig påminner åtskilligt av det vi nu ser och hör om vad vi såg och hörde från sommaren 2013 och framåt och som kom att leda till en serie ryska direkta militära invasioner i Ukraina och till en konflikt som sedan dess krävt mer än 14.000 liv och i grunden förändrat relationen mellan Ryssland och det övriga Europa.

Då handlade det ryska agerandet om att förhindra att Ukraina, Moldavien och Armenien skrev på det omfattande frihandelsavtalet med EU. Det kom att lyckas med Armenien, men misslyckas med de övriga.

Nu är de ryska strategiska målen mer långtgående. Jag har tidigare skrivit åtskilliga gånger om Putins text från i somras som är grundläggande.

Det handlar om att steg för steg återskapa ett storslaviskt ryskdominerat välde som inkluderar också Ukraina och Belarus.

Samtalet mellan presidenterna Biden och Putin i måndags ledde till att de kom överens om att inleda samtal i de frågor Putin tog upp, och några dagar senare publicerade Moskva ett uttalande som skisserade de mer omedelbara mål man vill uppnå.

När man kräver att Nato formellt tar tillbaka sitt uttalande från 2008 om att Ukraina skall kunna bli medlem borde man veta att detta är ett omöjligt krav, och det blir inte bättre av att man förefaller att kräva att också länder som Finland och Sverige legalt skall berövas sin s k Nato-option.

Men man går betydligt längre än så och kräver olika typer av legalt bindande garantier mot olika former av säkerhetssamarbete mellan Ukraina och västliga länder, liksom olika former av begränsningar på Nato:s militära närvaro och verksamhet i Rysslands närområde.

Några begränsningar på Ryssland förefaller inte att vara aktuella, men det förefaller t ex som om man vill ha åtaganden som skulle lägga spärrar på t ex Nato:s möjlighet att förstärka försvaret av de baltiska staterna i en krissituation.

Det handlar således – och då alldeles bortsett från vad som konkret gäller Ukraina – om krav av mycket genomgripande karaktär för Europas säkerhet.

Vad som kommer att ske nu är inte alldeles klart, och olika uttalanden från Vita Huset sedan samtalet i måndags har skapat allt annat än klarhet. Oron har varit betydande i olika europeiska huvudstäder under veckan.

Men någon typ av diplomatisk process blir det. Sannolikheten för att den kommer att leda till någonting som tillgodoser de ryska kraven är dock mycket liten.

Den bästa västliga optionen är sannolikt att få en utdragen process i förhoppningen att allt rinner ut i sanden, men om Kreml kommer att acceptera detta är mindre säkert.

Den omfattande militära uppmarschen mot Ukraina fortsätter, men det finns gränser för hur länge denna kraftsamling kan upprätthållas. Också i krisskedet 2014 blev det efter ett tag svårt att rotera förband till kriszonen hur länge som helst.

I media sägs att man inte vet om Putin beslutat om en invasion av Ukraina, och så är det säkert.

Sannolikt vet han inte själv. Han har satt upp mål, han skaffar sig diplomatiska och militära optioner för att trycka på, och sedan agerar han steg efter steg, möjligen med någon typ av tidtabell.

Vi har att se fram mot ett krisskede som kommer att sträcka sig månader fram i tiden och som kommer att växla fram och tillbaka.

Och en omfattande militär konflikt, medvetet startad eller som en följd av en serie av felbedömningar, kan dessvärre inte uteslutas.

Läget har i det avseendet inte varit farligare på åtskilliga decennier.

Mycket händer i världen i övrigt också.

De besvärliga förhandlingarna med Iran i Wien har t ex återupptagits samtidigt som Israels premiärminister Bennet avlagt officiellt besök i Förenade Arabemiraten.

För min del blir det nu några dagar i Stockholm, men mot slutet av veckan bär det med största sannolikhet av till Washington igen för några dagar där.

.

2 Responses to Vi är nu i början av en utdragen och påtagligt farlig kris för Europa.

  1. truthseeker508 skriver:

    Enligt vad jag läser på alternativa media så är det USA som stöder nationalistiska aggressiva krafter i västra Ukraina i deras mål att med militärt våld erövra Donetsk/Luhansk/Krim. Något som Ryssland vägrar acceptera av flera skäl inkl att de har en synnerligen viktig militärbas på Krim och förlusten därav skulle innebära att de förlorar mycket av förmågan att försvara sig mot de västliga krafter som de flera ggr har måst försvara sig emot. Senast i 2a världskriget då de förlorade mer än 20 miljoner människor i kriget. Har jag fel ?

  2. carlbildt skriver:

    Ja, det är fel. Ingen ansvarig är för att försöka att återta Donbas med våld. Förhandlingar är enda vägen. Vad gäller den ryska flottbasen i Sevastopol bör nämnas att de hade den också när Krim var en del av Ukraina. Det fanns en överenskommelse om det som sträckte sig långt fram i tiden.

%d bloggare gillar detta: