Från Centraleuropas horisont. Och mer därtill.

WIEN: På flygplatsen här inväntar jag mitt plan tillbaka till Stockholm efter några dygn i Tatra-bergen i Slovakien och diskussioner mitt uppe i den politiska dynamiken i Centraleuropa.

När jag landade här mitt på dagen i fredags höll det på att blåsa upp till storm i den österrikiska politiken, men nu är den politiska krisen över i och med att Sebastian Kurz lämnat över förbundskanslersämbetet till utrikesminister Alexander Schallenberg och koalitionen mellan miljöpartister och kristdemokrater därmed kan fortsätta att regera landet.

Alldeles säkert kommer det att ta betydande tid innan olika rättsvårdande instanser lyckas att sortera ut vad som i lagens mening är oacceptabelt i den skandal som ledde till att de gröna förklarade att Sebastian Kurz inte längre var acceptabel som kansler.

Den österrikiska rättvisans kvarnar är kända för att mala långsamt, och därtill kommer att åtskilligt av det som nu grävs upp förvisso borde vara oacceptabelt, men dessvärre inte förefaller att vara märkbart avvikande i förhållande till vad andra i landets politiska kultur ägnat sig åt.

Den alltid ambitiöse Sebastian Kurz stiger nu åt sidan, men understryker att det inte är för evigt. Och Österrikes politik går vidare med budget och annat som står på den omedelbara agendan.

Större skifte blir det då i Prag, där den kontroversiella kombinationen av presidenten Zaman och premiärminister Babis nu ser ut att gå mot sitt slut.

Den förra har en påtagligt vacklande hälsa, in och ut ur sjukhus de senaste veckorna, och den förre förlorade sina möjligheter i parlamentsvalet i fredags och lördags.

Det kommer säkert att ta sin tid att hamra ihop en koalition mellan de två tämligen disparata oppositionskoalitioner som står som vinnare, och snart kommer sannolikt också ett presidentval.

Men skiftet i Prag förändrar ytterligare den politiska dynamiken i Centraleuropa.

Ungerns premiärminister, som står inför val i april, kan nu inte längre räkna med sympati i Prag, har ju redan tidigare förlorat det i Bratislava och kommer säkert att känna mer kyliga vindar från också en kansler Schallenberg i Wien.

Valet i april i Ungern förblir en öppen affär. En bred oppositionskoalition försöker nu med primärval att ta fram en gemensam kandidat att ställa mot premiärminister Orban.

Som det ju ser ut finns det dock en risk för att vinnare i den processen blir hustrun till den tidigare tämligen diskrediterade socialistiske premiärministern Gyurcsany, och det skulle Victor Orban med all sannolikt välkomna.

Hans möjligheter att vinna skulle sannolikt öka.

Norr om de vackra Tatra-bergen blåser regimen i Warszawa upp hotet om en flyktinginvasion vid gränsen mot Belarus för att stärka sin ställning. Problemet är förvisso reellt, men ges från regimens sida proportioner som är våldsamt överdrivna, men uppenbart avsedda att mobilisera stöd.

Samtidigt har landets högsta domstol i ett tveksamt förfarande beslutat att ifrågasätta EU-rättens primat. I områden som omfattas av EU-fördraget har avgörande i EU:s domstolar som bekant kraft över den nationella rätten, och det är någonting som de nationalkonservativa krafterna i Warszawa inte vill acceptera.

Men konsekvenserna av detta är omfattande. Det handlar om en grundsten i hela det komplicerade EU- bygget. Det kommer med all säkerhet att finnas anledning att återkomma till detta längre fram.

Diskussionerna de senaste dagarna var intressanta inte minst när det gällde alla de krav som den gröna och den digitala omvandlingen kommer att ställa på regionens ekonomier.

I Slovakien svarar bilindustrin för 55% av landets industriproduktion, vilket är en unikt hög siffra.

Bara Volkswagen har närmare 15.000 anställda i sin produktion i landet, och därtill kommer också tre andra större tillverkare och nätverk av tusentals av olika underleverantörer.

Förbränningsmotorn var ursprungligen europeisk, och bilindustrin har varit och är en ryggrad i mycket av den europeiska industrin. Men trots Tesla och annat är det i dag Kina som är dominerande när det gäller elbilar – hälften av alla världens elbilar rullar där – och produktionen av de batterier som svarar för hälften eller mer av bilens värde domineras av företag med bas i östra Asien.

Kring detta och dess konsekvenser diskuterades det åtskilligt.

Klarar vi av att bygga en infrastruktur av laddstationer runt om i Europa tillräckligt snabbt? För att klara målet om en miljon stationer i EU 2025 måste det byggas ca 3.000 nya stationer varje vecka, och där är vi förvisso inte än.

Och går det – trots satsningar inte minst i Sverige – att bryta den asiatiska dominansen vad gäller den viktiga batteriproduktionen?

Klarar Europa av att bibehålla sin position när det gäller fordon i det stora skifte som blir en nödvändighet under de kommande decennierna? För ett land som Slovakien är det en påtagligt brännande fråga.

Påfallande i diskussionerna var inte bara hur långt borta Bryssel låg, utan också hur fjärran Ryssland och Ukraina kändes. Centraleuropa har sin alldeles egna politiska dynamik.

På måndag är det dock toppmöte mellan EU och Ukraina i Kiev, med både kommissionspresidenten van der Leyen och rådspresidenten Michel på plats. Protokollstalibaner har säkert förhandlat i timmar om stolarnas placering.

Det europeiska stödet till Ukraina är viktigt. Det handlar om frågor av fundamental betydelse för hela Europas säkerhet.

Själv återvänder jag nu hem, men om några dagar bär det vidare till Berlin för diskussioner med partiernas olika utrikes- och säkerhetspolitiska företrädare om utmaningar för den nya regering man nu försöker förhandla fram mellan socialdemokratiska SPD, liberala FDP och De Gröna.

Jag skall tala om WHO och pandemibekämpning, men också om utvecklingen i Europas mer östliga delarna. Men det blir säkert åtskilligt annat också.

Världen står ju inte still.

Och nästa vecka får vi också en ny bedömning av tillståndet i den globala ekonomin från IMF i samband med dess olika möten i Washington.

Det hackar lite i den globala återhämtningen. Flaskhalsar vad gäller komponenter och logistik slår till, och de senaste siffrorna från USA var inte uppmuntrande.

Pandemin är inte över.

Vi är en bra bit från målet att 70% av alla skall vara vaccinerade – den senaste uppskattningen som nådde mig var att vi nu ligger på ca 32%.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: