Ångest i diskussioner i Tallinn.

TALLINN: Sakta börjar det åter bli möjligt att under strikta försiktighetsåtgärder närvaro vid olika internationella diskussioner.

Och denna helg var det dags att återuppta traditionen med den s k Lennart Meri-konferensen i Tallinn efter en paus på ett år.

Under åren har denna konferens utvecklats till den ledande mötesplatsen i. vår del av Europa för mer strategiska diskussioner, och årets konferens markerade detta än tydligare.

Om det är något som dominerade dagarna i Tallinn så var det den mer eller mindre öppna, mer eller mindre förtränga, ångesten över vad vi sett hända i Afghanistan under de senaste veckorna.

Delvis handlade detta självklart om utvecklingen i Afghanistan självt, men delvis och nog än mer om dess vidare och mer långsiktiga konsekvenser. Och på den punkten fanns det naturligt nog olika bedömningar.

För länder som Estland, Lettland, Litauen och Polen är den fasta förankringen i säkerhetsgarantier som ytterst handlar om USA:s vilja och förmåga att komma till undsättning av alldeles fundamental betydelse.

Och därför var det kanske inte så konstigt att det från dessa länder fanns en tydlig tendens att spela ner diskussionen om huruvida USA:s plötsliga reträtt har minskat förtroendet för USA som säkerhetsgarant. Under ytan var dock ångesten över den plötsliga situationen påtaglig.

Varje krig utkämpas tre gånger: innan det inletts, när det förs, och när man drar nödvändiga slutsatser av det. Långsiktigt är det inte sällan denna den tredje fasen som är den viktigaste.

Och vi befinner oss bara i början av den.

Men alldeles tydligt är att relationen över Atlanten gått från sannolikt överdrivna europeiska förväntningar omedelbart efter skiftet i Washington i början på året till mer nedtonade och sannolikt mer realistiska sådana efter den plötsliga debaclet i Afghanistan.

Vad detta sedan kommer att leda till återstår att se.

Mycket beror självfallet dels på utvecklingen i och kring Afghanistan, men dels och framförallt på hur den långsiktiga amerikanska politiken kommer att utvecklas efter detta.

Imperiebyggande runt om i världen står förvisso inte på den amerikanska dagordningen efter detta, men förhoppningsvis inte heller en inåtvänd isolationism.

Men under ytan i många diskussioner finns också en oro för den politiska utvecklingen i USA. Det är ett djupt splittrat land med kongressval om lite mer än ett år och nya presidentval lite mer än tre år fram i tiden, och med osäkra utgångar i bägge.

Naturligt nog handlade åtskilliga diskussioner också om relationerna till Kina.

Besökande kvalificerade indiska bedömare var utomordentligt kritiska till den kinesiska utvecklingens konsekvenser, medan det från olika europeiska röster hördes en viss oro för att också Nato under visst amerikanskt tryck nu skulle förvillas in på detta spår och därmed försumma sina grundläggande uppgifter.

Det innebar inte att det inte finns en europeisk oro för den kinesiska utvecklingen, men det innebär att man inte vill att den skall överskugga allt annat, och ser vissa fasor för att Washington försöker driva utvecklingen i den riktningen.

Själv fick jag äran att hålla konferensen stora s k Lennart Meri-anförande, och jag försökte med utgångspunkt i hans tänkande reflektera över en del av de större linjerna i den internationella utvecklingen i denna situationen

Talet förefaller att ha blivit uppskattat, och texten finns på konferensens hemsida som det finns länkar till på min twitter.

Nu återvänder jag till Stockholm, men redan i morgon bär det av till Genève för en dag med WHO och uppdraget att hjälpa till och koordinera arbetet med att bekämpa pandemin.

Det är ett uppdrag som hitintills skett helt virtuellt, så det blir viktigt att nu träffas också i det verkliga livet. Det blir dels en uppdatering av det aktuella läget, och dels diskussionen om en strategisk översyn över en del av insatserna som nu inletts.

Och resten av veckan kommer att föra mig till först Istanbul och sedan Kiev.

I den senare huvudstaden är det nu dags att återuppta den traditionella YES-konferensen, om än i något begränsad skala.