Om klimatfrågan, DP World i Arktis, NordStream 2 och USA i dialog med Kina och Ryssland.

DALMATIEN: Nyheterna denna sommar bär vittne om extrema väderhändelser runt om i världen som forskare allt tydligare knyter till den gradvisa globala uppvärmningen.

De omfattande bränderna i västra USA leder till att New York sveps in i dess rök. Och i delar av norr Sibirien registreras mycket höga temperaturer och mycket omfattande bränder.

Samtidigt pågår uppmarschen till klimatmötet COP26 i Glasgow i november. Kommer det då att finnas tillräckliga nationella åtaganden för att det skall vara möjligt att begränsa uppvärmningen till de 1,5 grader som man ju satt som mål?

I slutet av den föregående veckan möttes miljöministrar från G20-länderna i Neapel, men misslyckades med att nå enighet om att kraftigt begränsa användningen av kol och att ta bort existerande subventioner av fossil energi. Det var Kina, Indien, Sydafrika och Saudiarabien som inte ville gå så långt.

Men också andra har problem. EU- kommissionens stora klimatpaket för att klara en minskning av utsläppen med 55% till 2030 kommer att malas länge i ministerråd och parlament innan det kommer till beslut. Och hur USA skall leva upp till sina åtaganden är ännu långt ifrån klart.

Och till detta kommer självfallet jättarna Kina och Indien.

Synnerligen intressant var att notera att Dubai-ägda DP World, som är en av världens största operatörer av hamnar och logistik, slöt ett avtal med ryska Rosatom om att hjälpa till att bygga ut och att operera farleden mellan Atlanten och Stilla Havet norr om Sibirien.

Ryssland har höga ambitioner för denna farled, men ännu så länge har trafiken längs leden i dess helhet varit föga mer än enstaka fartyg för att visa vad som en gång skulle vara möjligt.

Men nu har franska, kinesiska och koreanska intressen investerat i energiprojekt i området, och till detta kommer nu avtalet med DP World som talar om en inledande investering kring två miljarder dollar.

Vi är i början på en avgörande förändring som också har geopolitisk betydelse, om än den kommer att ske tämligen gradvis.

Betydligt större har uppmärksamheten varit kring överenskommelsen mellan Berlin och Washington om den kontroversiella rörledningen Nordstream 2 genom Östersjön. Kritiken har varit hård i den amerikanska senaten, men också från bl a Polens och Ukrainas utrikesministrar.

Att stoppa projektet med sanktioner visade sig inte möjligt, och i detta läge beslutade Biden-administrationen tydligen att bita i det sura äpplet och försöka göra det bästa möjliga av en dålig situation.

Och man ville sannolikt inte ha en pågående dispyt med Berlin i ett läge där det finns andra frågor man ser som viktigare. Projektet är förvisso inte populärt hos alla i Tyskland, men än impopulärare är amerikanska sanktioner som riktar sig mot tyska företag,

Bra i detta omdiskuterade steg var dock trots allt olika åtaganden att kraftigt öka hjälpen till Ukraina att bli energioberoende i olika avseenden. Landets stora beroende av importerad rysk gas och av intäkterna från transit av sådan västerut är osund, och har ju dessutom öppnat för ryska påtryckningar och rysk korruption under åren.

Men diskussionen om överenskommelsen kommer säkert att fortsätta.

Blickar riktas dessa dagar också mot det besök som USA:s biträdande utrikesminister Wendy Sherman avlägger i Tianjin i Kina. Det har varit lite fram och tillbaka inför detta besök, och från bägge sidor spelas förväntningarna med.

I Washington har man sagts att dessa samtal nu sker från en ”position av styrka”, vilket inte fallit väl ut i Peking, och där man sagt att man inte accepterar ett sådant synsätt.

Från amerikansk sida handlar det nog främst om att ha ett större element av förutsägbarhet i en komplicerad relation för att förhindra att saker och ting spårar ur kontroll. Jag skulle dessutom tro att man kommer att tala om möjligheten av ett möte mellan presidenterna Joe Biden och Xi Jinping i samband med G20-toppmötet i Italien mot slutet av oktober.

Mot slutet av veckan kommer Wendy Sherman dessutom att vara i Genève för att inleda de samtal om s k strategisk stabilitet med Ryssland som man kom överens om vid toppmötet mellan Biden och Putin. En viktig och besvärlig del av dessa är att försöka att komma fram till en avlösare till det s k New Start-avtalet när detta löper ut om mindre än fem år.

Och en viktig och påtagligt besvärlig fråga i det sammanhanget är vad man gör med Kina. Amerikanska rapporter talar om en påtaglig ökning av den kinesiska strategiska kärnvapenarsenalen.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: