Mer dramatik i Sverige än på de olika toppmötena.

STOCKHOLM: Så beginner sig Sverige plötsligt i en regeringskris som det inte är alldeles lätt att se slutet på.

För första gången någonsin har en statsminister och därmed en regering fällts i en förtroendeomröstning i riksdagen.

Att detta skett mot bakgrund av ett utredningsförslag är i sammanhanget något märkligt. Normalt är det ju när skarpa förslag ligger på riksdagens bord som det blir aktuellt med skarpare åtgärder.

Men det som nu sker visar att det handlar om mer långtgående spänningar.

I grunden fungerar inte längre den formel som efter åtskillig vånda ledde till regeringsbildningen 2018. Den handlade ju om att isolera Sverigedemokraterna, men hade som förutsättning att också vänsterpartiet isolerades.

Och det som sker nu är ju att dessa två enas i att välta denna konstruktion över ända. Att vänsterpartiet nu röstat för ett yrkande om misstroendevotum framlagt av Sverigedemokraterna visar ju en utveckling som knappast hade varit tänkbar för ett par år sedan.

Om de kortsiktiga konsekvenserna av detta spekuleras det nu flitigt i alla upptänkliga media och forum.

Statsministern kommer nu att försöka att se om han kan återkomma på ett eller annat sätt. Tror han det kommer han att avgå för att därefter återkomma efter en förutbestämd talmansrunda. Blir hans slutsats under de närmaste dagarna att detta inte är möjligt kommer han med all sannolikhet att utlysa nyval.

Den långsiktiga konsekvensen är dock alldeles tydligt att en regeringsbildning enligt formeln från 2018 inte längre kommer att vara möjlig. Vänsterpartiet kommer inte att släppa fram en regering utan konkreta garantier för inflytande.

Men med det konstaterandet lämnar jag det inhemska dramat för denna gång. Det kommer alldeles säkert att finnas anledning att återkomma.

Den föregående veckans olika toppmöten avlöpte i allt väsentligt väl.

Nato-toppmötet passerade utan alltför stora rubriker, och samma sak gällde faktiskt det viktiga mötet mellan presidenterna Biden och Erdoğan. Att Turkiet tar över säkerhetsansvaret för flygplatsen i Kabul var det viktigare konkreta resultatet, men den turkiska rollen i Afghanistan kommer också att tjäna som lägga vissa spärrar när det gäller fortsatt försämring av relationen mellan Washington och Ankara.

Toppmötet mellan EU och USA efterlämnade även det en angenäm stämning, och det trots att de mer konkreta resultaten inte var så imponerande. Nya strukturer för samråd i viktiga frågor har dock satts upp, och det återser att se vad de kan komma att leverera längre fram.

Inte heller med Putin i Genève blev det några sensationer, och det var väl heller inte meningen. Samtal om strategisk rustningskontroll kommer att inledas, vilket var väntat, men därtill kommer nu också att komma samtal om olika cyberfrågor.

Och jag utgår från att president Biden gav klara besked till president Putin vad gäller Ukraina.

I denna vecka är det så dags för EU-ledarna att sitta ner torsdag och fredag för det sista toppmötet under det portugisiska ordförandeskapet. Relationerna till såväl Ryssland som Turkiet stor på dagordningen, och nya kraftiga sanktioner mot Belarus tillhör också den politiska bilden.

Om relationen till Ryssland har det producerats en rapport som ger en i allt väsentligt realistisk analys av det komplicerade läget. Jag skulle tro att toppmötets slutsatser kommer att ligga väl i linje med den rapportens resonemang.

Inte heller vad gäller Turkiet väntas någon avgörande dramatik. En förhandlingsprocess med Grekland har kommit igång, och Ankara har låtit sina borrfartyg ligga kvarvarande hamnen. Om det blir några FN-förhandlingar om Cypern eller ej torde dock vara högst osäkert.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: