Om Suezkanalen, globalt klimatmöte, nya spänningar med Kina och terroristangrepp.

STOCKHOLM: Sedan i tisdags är således Suezkanalen blockerad av ett fartyg som var på väg från Ostasien till Rotterdam med 18.000 containers varav ett antal hundra också har Sverige som destination.

Och i skrivande stund är det oklart hur lång tid det kan ta innan man får loss fartyget. Kraftiga bogserbåtar och annan tung utrustning har anlänt eller är på väg från Nederländerna, Italien och Tyskland.

Under tiden växer anhopningen av fartyg utanför såväl Suez vid kanalens södra som Port Said vid dess norra ända som väntar på att kunna föra sina olika laster vidare.

Omkring 12% av den samlade världshandeln beräknas passera kanalen, och för varje dygn som går växer självfallet kostnaderna för olika föreningar. Det handlar då inte bara om de 18.000 containrarna på just detta fartyg, utan om den samlade lasten på alla de nu hundratals fartyg som väntar.

Maersk har nu meddelat att man dirigerat om 18 fartyg till att i stället gå den två veckor längre vägen kring Afrika. Även detta får självfallet stora konsekvenser för leveranskedjor som ju ofta är beroende av att t ex insatsvaror kommer fram i tid.

Det inträffat visar ånyo hur beroende vi är av en smidigt fungerande, öppen och integrerad global ekonomi. Och även om det hörs röster i den riktningen då och då är det en farlig illusion att tro att detta är någonting som man på ett eller annat sätt kan frigöra sig ifrån.

Politikens inriktning måste vara att hålla denna öppna ekonomi så öppen som möjligt, samtidigt som det måste finnas en robusthet och förmåga till snabb anpassning som klarar av kriser som just denna just nu i Suezkanalen.

Vi får se hur det går. Kanske blir det tomt på någon hylla hos IKEA ett tag. Kanske blir det problem om ett raffinaderi tvingas dra ner kraftigt ett tag. Kanske finns det någon industriproduktion som måste stänga därför att insatsvarorna inte kommer fram i tid.

När det gäller kampen mot COVID-19 tror jag dock att effekterna blir begränsade.

För ett år sedan talades mycket om brist på respiratorer och annat, men här har nu produkten snabbt ökat, och vi hör mindre om detta.

Och vad gäller såväl vaccin självt som de olika insatser som krävs i produktionen, liksom de olika stadier ibland på olika platser som ingår i detta, är det ett beroende framför allt av flygfrakt. Det handlar om tid, och är ju dessutom produkter som vare sig är tunga eller skrymmande.

På det mer utrikespolitiska området kan noteras att Europeiska Rådet i veckan som gick som väntat sköt upp diskussionen om Ryssland, men antog slutsatser om relationerna med Turkiet som kombinerade piska och morot, men med tyngdpunkten på en förhoppning att det är det senare som kommer att vara viktigast.

Att utvecklingen internt i landet just nu är besvärlig tillhör dock den bilden.

På andra sidan Atlanten har nu president Biden kallat till globalt toppmöte om klimatfrågorna där Norge och Danmark kommer att företräda vår del av världen, men där även presidentens Erdogan och Putin står på inbjudningslista.

Och inför detta säger USA att man kommer att bli mer precis om sina ambitioner inför det viktiga COP26-mötet i november i år.

Viktigt kommer också att bli om och när Indien kommer att presentera en mer övergripande ambition om när man avser att uppnå klimatneutralitet. Hitintills har man inte gjort det. Kina sade ju i somras efter tryck inte minst från EU att man skulle klara detta till 2060, och frågan är om Indien realistiskt skulle klara ett än mer ambitiöst mål.

Relationerna med Kina har ju tagit sig en ny törn med anledning av EU:s och andras markeringar mot situationen för de mänskliga rättigheterna för den muslimska uigurbefolkningen i Xinjiang. Senast har nu H&M och Nike drabbats av en centralt organiserad köpbojkott i Kina sedan de sagt att de har fokus också på sina leveranskedjor när det gäller bomull från regionen.

Frågan är förvisso känslig i Kina. Det går alltid att piska upp nationella stormar kring frågor som anses röra nationens integritet och säkerhet, och alldeles säkert finns det också en genuin oro för både terrorism och separatism i regionen även om det gått några år sedan de senaste attentaten.

Men även i kamp mot terrorism är respekt för mänskliga rättigheter viktigt. Utan att dra några som helst paralleller kan man erinra om att EU var inte tyst när det gällde övertramp som skedde från USA:s sida i det mest aktiva skedet av dess kamp mot Al Qaida.

Och långsiktigt är det knappast med hårdare förtyck som Kina kan vinna stabilitet i en region som man ser som viktig för landets säkerhet. Centralasien såväl öster som väster om Kinas gräns är inte ett okomplicerat område.

Frågeställningarna kring detta, och inte minst den starkt överdrivna kinesiska rektionen, har knappast gjort relation till Kina lättare att hantera inte minst inom EU. Åter förefaller ledningen i Peking i allmänt nit att ha skjutit sig själv i foten.

På lite längre avstånd sker nu ett större terroristangrepp i staden Palma i provinsen Cabo Delgado i nordligaste Mozambiques. Sporadiska strider har pågått sedan 2017, och ca 70.000 människor anses ha flytt eller fördrivits.

Målet för attackerna förefaller att vara vad som är Afrikas största investering just nu – en stor anläggning för att producera LNG-gas med franska Total som viktigaste investerare.

Och samtidigt kom i dag nyheten om en självmordsattack mot en kyrka i Indonesiens huvudstad Djakarta.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: