Brexit? Och cybersäkerhet.

STOCKHOLM: På gatan i går blev jag stoppade av en man som klagade på att jag inte gjort några uppdateringar på min blogg på ett tag. Jag erkände mina synder, skyllde på dessa märkliga tider och lovade i alla fall gradvis bättring.

Dessa dygn pågår de allra sista försöken att nå en överenskommelse mellan EU och Storbritannien efter det att man ju lämnar tullunionen och den inre marknaden vid årsskiftet.

Det handlar nu om möjligheten av ett påfallande minimalistiskt avtal. EU hade gärna sätt en mycket mer ambitiös ansats när det gäller samarbetet, men även ett minimalistiskt avtal är betydligt bättre än inget avtal alls.

Just nu signaleras från Downing Street att det ser dåligt ut, men det hela låter som ett spel för att tvinga EU till möjliga eftergifter. Åter förefaller frågorna om fiskekvoter att vara de svåraste, men trots de starka känslor som finns investerade i fiskekvoter förblir det nog sannolikt att det i alla fall blir ett avtal till helgen.

Och det innebär i så fall en utomordentligt skyndsam behandling såväl i det brittiska parlamentet som i Europaparlamentet för att allt skall kunna vara på plats 1 januari.

Det som då inträffar är ju även med ett avtal en avsevärd försämring av villkoren för handel och annat mellan EU och Storbritannien. under decennier har länder runt om i världen strävat efter att riva hinder för handel och samarbete, men i det här fallet handlar det med Brexit om ett medvetet försök att i stället göra handeln svårare.

Och så kommer det också att bli.

Andra förhandlingar förefaller att röra sig åt ett annat håll.

Jag tillhör fortfarande de som tvivlar, men plötsligt kommer det signaler om betydande framsteg i förhandlingarna om ett s k investeringsavtal mellan EU och Kina.

I motsats till det avtal med Kina som president Trump under stort oväsen förhandlade fram, och som ju i grunden handlade om att frisera handelssiffrorna, är detta ett avtal som skulle förändra förutsättningarna för handeln och det ekonomiska förutsättningarna.

Det återstår att se, men det är ju inte omöjligt att den kinesiska ledningen gör bedömningen att de nu behöver göra en del substantiella eftergifter för att inte hamna i en internationellt alltför utsatt position.

Till de verkligt stora nyheter som knappt trängt igenom i Sverige hör det mycket stora dataintrång som skett via dataserviceföretag i USA och vars dimensioner hela tiden förefaller att växa. Bakom intrånget anses den ryska underrättelsetjänsten stå.

Preliminärt talas det om att detta kan ha lett till att denna fått tillgång till datorsystem hos 18.000 operatörer runt om i världen. Att könsliga amerikanska myndigheter finns på listan är tydligt, men vi kommer säkert att se att också känsliga operatörer i andra länder finns med.

Att få bukt med detta kommer att ta tid. De ryska operatörerna kan ha ägnat månader åt att steg för steg försiktigt ta sig in i och parkera sig i känsliga system runt om i världen antingen för att exfiltrera information eller för att vid lämplig tidpunkt utföra olika typer av operationer. Då kan t ex handla om att helt enkelt ändra data i dessa system så att deras funktion påverkas.

Hur mycket av detta som kan ha skett finns det knappast någon som har någon uppfattning om ännu, men av det jag ser är det nog ingen tvekan om att detta är det största och allvarligaste säkerhetsintrång som någonsin konstaterats.

Om detta direkt påverkat Sverige eller ej vet jag inte, men sannolikheten för att så skett är rimligen mycket hög.

Och hos oss har det ju tagit år att börja att få en tämligen minimalistisk samordningsmyndighet för cybersäkerhet på plats. Det är ett plågsamt faktum att vi ligger påtagligt efter de flesta andra jämförbara länder i denna typ av oerhört viktiga frågor.

Samma känsla av lätt frustration över hur Sverige saknar fokus och kraft i viktiga framtidsfrågor får jag när jag bläddrar igenom regeringens nya forskningsproposition. Man skulle tro att nyckelfrågor som AI och kvantdatorer skulle ges en prominent plats i en sådan proposition, men så är det dessvärre inte alls.

AI nämns förvisso på en sida, och lite satsas, men det är tydligt att regeringen inte vill se detta som ett vare sig prioriterat eller speciellt viktigt område.

I världen i övrigt ser det annorlunda ut. Och risken är att vi kommer att bli omkörda.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: