Snabbare resultat i Moldavien än i USA.

STOCKHOLM: Borta i USA har Donald Trump ännu inte offentligt medgett att han den 20 januari kommer att få lämna presidentämbetet. Hans stödtrupper fortsätter att tala om oegentligheter i valprocessen, och stundtals kanske en och annan inbillar sig att ett annat och ”riktigt” resultat skulle kunna komma fram.

Men så blir det inte.

Sannolikt kommer denna situation att bestå ett tag till. Jag skull tro att det behövs något mer definitivt besked om valresultatet, och det sannolikaste är väl att man kommer att acceptera när de valda s k elektorerna i de olika delstaterna den 14 december avger sina röster.

Intill dess skall alla möjliga oklarheter vara utklarade, och därmed kan det inte längre föreligga några oklarheter om själva valresultatet.

Det är inte första gången det tar tid att inleda den mer formella processen med maktöverlämnande. Vid presidentvalet 2000 uppstod ju strid om röster i ett valdistrikt i Florida, och det tog mer än en månad innan den kunde klaras upp och den officiella processen med att förbereda maktövergången inledas.

Och denna gång skulle jag då tro att det kommer att ta ytterligare en liten tid. Om det är det som krävs för att en stor majoritet av dem som röstade på Donald Trump också accepterar valresultatet kanske det är värt olägenheten av en viss försening.

På närmare håll har det i dag varit viktigt presidentval i Moldavien.

Mer EU-orienterade Maia Sandu har stått mot den nuvarande mer Moskva-orienterade presidenten Igor Dodon.

I skrivande stund tyder allt på att det faktiskt blir Maia Sandu som vunnit valet. Och det är i så fall en glädjande nyhet som ger nytt hopp om framtiden för detta utsatta land.

Många röster har avgivits av moldavier i andra länder. Det har varit länga köer utanför vallokaler i bl a Tyskland och Italien i dag, men med all sannolikhet också i Ryssland.

Och vi får väl utgå från att Igor Dodon kommer att acceptera ett valresultat med så klara marginaler som det förefaller att vara.

Kring Nagorno Karabach inleds i dessa dagar överlämnadet av områden som i dag har armenisk befolkning till Azerbadjan, och vi ser bilder på förtvivlade människor som bränner sina hus innan de lämnar.

Och för mig kommer då bilderna från situationen för snart 25 år sedan när efter Dayton-avtalet i Bosnien områden skulle skiftas mellan de tidigare stridande partnerna, inte minst i Sarajevos förorter. Då brann det också när kolonner av förtvivlade människor lämnade.

Sammantaget var det då närmare 100.000 människor som på nytt blev flyktingar i sitt eget land. I min bok ”Uppdrag Fred” från 1997 beskriver jag de mänskliga tragedier som utspelades då.

I dessa dagar är det dags för nya förhandlingar om ett Brexit-avtal mellan London och Bryssel, men tiden börjar nu riktigt på allvar att rinna ut. På torsdag har EU-ledarna videotoppmöte, och då kommer man rinligen att göra en värdering av om det finns anledning att förhandla vidare.

Ingen av de mer kniviga frågor som stått i centrum för förhandlingarna har man ännu löst ut, även om det är rimligt att anta att man kommit varandra närmare i huvuddelen av dem.

Kanske blir det till slut frågan om fiskerättigheterna som blir den allra svåraste.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: