Vad händer i Pennsylvania, i Kina och i Kaukasus?

STOCKHOLM: På tisdag är det så dags för val i USA, men om det kommer att leda till ett tidigt och tydligt resultat är långt ifrån säkert.

Jag har valt att efter bästa förmåga på distans försöka att följa valrörelsen i Pennsylvania, och det av flera skäl.

Det var en av de delstater som Donald Trump överraskande vann för fyra år sedan. Här appellerade han till bygder en gång dominerade av kol och stål att ge deras industrier en ny framtid. Hans vinst var visserligen bara 0,6%, men en vinst är en vinst och innebar att han tog alla delstatens 20 elektorsröster.

Därtill är det en delstat som jag haft anledning att besöka ett antal gånger under de senast åren. Och nu är det dessutom tydligt en av de delstater som såväl Donald Trump som Joe Biden koncentrerar sig på i slutskedet. I går hade Trump fyra möten i olika delar av delstaten, och nu i den sista slutspurten lägger också Joe Biden betydande energi här.

Erfarna bedömare ser Florida och Pennsylvania som kanske de stater där det stora avgörandet kommer att ske.

Hur det kommer att gå vet ingen – och kommer inte att veta det på ett bra tag.

Med all sannolikhet kommer Donald Trump att vinna de röster som avges på tisdagen, men när man dagen därpå – sådana är reglerna i denna delstat – börjar att räkna det mycket stora antalet poströster kommer detta att successivt svänga.

I bästa fall på fredag kan ett resultat föreligga, och det förutsätter då att det inte sker olika typer av försök till ingripande för att med domstolar påverka rösträkningen på ett eller annat sätt. Vid ett jämnt resultat framstår nog det som närmast ofrånkomligt.

Det är möjligt att det sena resultatet från Pennsylvania inte kommer att spela någon roll eftersom det blivit ett mycket tydligt utslag i USA i dess helhet. Men det är långt ifrån osannolikt att vi får avvakta ett utdraget skede i Pennsylvania innan vi börjar få en blick av vem som kommer att sitta i Vita Huset från den 20 januari nästa år.

En valrörelse handlar i mycket hög grad om att sätta agendan.

I denna amerikanska valrörelse förefaller Trump att ha högst trovärdighet om ekonomin och om lag och ordning, medan Biden leder om bl a COVID och sjukvård. Och det är tydligt hur de bägge kandidaterna försöker att få agendan dominerad av de frågor där just de har högre trovärdighet.

Också i USA – och tydligt i Pennsylvania – ökar nu COVID igen. Det blockerar i alla fall en del av Trumps agenda. Och även om USA:s ekonomi gått starkt under de senaste åren har det knappast hjälpt industrierna i de ”rostbälten” som Trump appellerade till för fyra år sedan.

Att Biden vill avveckla beroendet av fossila bränslen är dock ingen vinnare i den delstat där den amerikanska oljeindustrin en gång föddes.

Och om utrikespolitik talar så gott som ingen. Mer än då och då den sedvanliga attacken på Kina.

Borta i Kina har kommunistpartiers centralkommitté haft slutet sammanträde för att dra upp riktlinjerna för den ekonomiska politiken under de kommande åren.

Två teser förefaller att ha dominerat.

Dels talas det nu om ”cirkulär ekonomi”, med vilket förstås att man inte främst skall vara beroende av exportefterfrågan utan snarare sätta den inhemska efterfrågan i centrum, och dels om att man vill sträva efter att bli teknologiskt självständiga.

Det senare är knappast en nyhet, men med all sannolikhet kommer ansträngningarna nu att intensifieras med ytterligare satsningar på 5G, halvledare, AI, kvantdatorer och mycket annat. Det handlar om kampen om kontrollen över de teknologier som kommer att forma framtiden.

Däremot förefaller det att talas mindre om de kvantitativa mål för utvecklingen av BNP som under tidigare år ofta varit i centrum. Sannolikt siktar man på tillväxt kring 5% årligen, vilket är avsevärt mindre än under de mycket dynamiska decennierna, men ändå mycket betydande för en av världens allra största ekonomier.

Närmare här har under denna helg skett val i såväl Georgien som i Moldavien.

Och konflikten kring Nagorno Karabach kan nog vara på väg in i ett nytt skede. Överläggningar och överenskommelser om vapenvila i Moskva, Washington och Geneve har hitintills inte lett till någonting alls, och med all sannolikhet befinner sig Armenien nu i en allt mer pressad situation. Dess premiärminister har nu åberopat landets avtal med Ryssland och begärt konkret hjälp.

Hur Moskva kommer att hantera detta återstår att se. Formellt sett berör inte konflikten Armeniens territorium, och Azerbadjan är säkert noga med att det förblir så. Men om betydande delar av Nagorno Karabachs befolkning skulle se sig tvingade att fly till Armenien kan det redan sköra landet hamna i en påtagligt prekär situation.

I Washington har man tydligen börjat tala om möjligheten av en fredsbevarande operation med deltagande av trupper från de skandinaviska länderna.

Men där är vi inte än.

En fredsbevarande operation förutsätter att det finns en överenskommen fred som skall bevaras, eller i alla fall en utomordentligt robust vapenvila tydligt knuten till en väl definierad politisk process. Det har talats om olika sådan operationer i detta område tidigare, men förutsättningarna har aldrig funnits.

Som ordförande i OSCE-processen nästa år kan Sverige dock knappast komma undan om FN:s säkerhetsråd skulle fatta beslut om en sådan operation i FN:s regi eller ett mandat för en i annan regi. Men dit är vägen lång.

One Response to Vad händer i Pennsylvania, i Kina och i Kaukasus?

  1. matspeterlarsson skriver:

    Att klimathotet är överdrivet inser varje klok människa. Hysterin är löjlig med den mentalt störda Greta i spetsen uppbackad av MP mupparna! Visst har vi en pytteliten uppvärmning sedan mitten av 1800 talet (0,9 grader) men den uppvärmningen är från en låg nivå efter lilla istiden. Nej klimatet styrs av astronomiska faktorer och jordbundna geologiska processer. Ni vet väl att satellit mätningar har korrigerat felaktiga tempmätvärden på marknivå i städer. MP mupparna hotar på sikt vårt välstånd med nej, nej…till investeringar i industrin. Senast Preem och Cementgjuteri i Slite. Mvh Mats

%d bloggare gillar detta: