Ett tydligt skifte i synen på Ryssland.

STOCKHOLM: Relationerna mellan EU och Ryssland har förvisso varit tämligen anstränga under åren efter den ryska aggressionen mot och interventionen i Ukraina.

På sina håll har det gjorts försök att inleda en mer s k strategisk dialog och därmed förbättra relationen. I spetsen för detta har under det senaste året gått Frankrikes president Macron, även om skepsisen hos åtskilliga övriga varit påtaglig.

Men nu tyder allt i stället på att relationen i stället kommer att påtagligt försämras. Och då handlar det inte minst om den viktiga relationen mellan Moskva och Berlin. Under senare år är det ju främst mellan Angela Merkel och Vladimir Putin som det först samtal av någon mer avgörande tyngd.

Det saknades inte påfrestningar redan före mordförsöket på Alexej Navalny.

Förbundskansler Merkel sade offentligt att allt tydde på att det var ryska officiella aktörer som låg bakom ett omfattande cyberintrång i den tyska förbundsdagen. Och tidigare i år mördades ju en tjetjensk dissident mitt i Berlin. Den skyldige kunde gripas, och det man kom fram till ledde till att en person utvisades från den ryska ambassaden.

Och till detta kom så att man kunde konstatera att man försökt att mörda Alexej Navalny med en variant av det mycket avancerade nervgift som GRU använde i Salisbury i Storbritannien 2018. Den slutsats som det tyska laboratoriet kom fram till har sedan dess fått en oberoende bekräftelse också av experterna vid Försvarets Forskningsinstitut i Umeå.

Den tyska officiella reaktionen på detta var att kräva en noggrann undersökning och att de ansvariga skulle ställas till svars. Sannolikt trodde man dock knappast att så skulle bli fallet.

Men även när detta är sagt får det ryska svaret nog betecknas som osedvanligt stötande. Men kallade upp den tyske ambassadören i Moskva, ställde alla möjliga krav och antydde helt fräckt att det nog var tyskarna – eller möjligen amerikanarna – som hade förgiftat honom som en provokation.

Högljutt krävde man konsulärt tillträde till Navalny och begärde att få alla hans testresultat i Berlin överlämnade. Det tyska svaret blev lugnt att Navalny förvisso var rysk medborgare men alls icke begärt någon konsulär hjälp, och att Moskva vad gäller testresultat ju lämpligen kunde hänvända sig först till sjukhuset i Omsk.

Dessutom sägs det att den ryska duman nu skall göra en undersökning, och till de ledamöter som tydligen skall ingå i denna hör den agent Lugovoj som ju belönades för mordet med polonium på Litvinenko i London 2006 med såväl medalj som plats i duman.

Så värst mycket mer provocerande än så kan ju det knappast bli.

Det har länge i Tyskland funnits ett kvardröjande tacksamhet för den roll som Ryssland spelade i samband med avvecklingen av DDR och återföreningen av Tyskland 1990. Denna förutsatte ju också ett fyrmaktsavtal där Ryssland var den avgörande parten.

Men det var vid det här laget ett bra tag sedan, och en ny generation håller på att ta över i Tyskland. Den kvardröjande tacksamheten för 1990 falnar nu mycket snabbt bort. Man inser att det är ett mycket annorlunda Ryssland nu än vad det var då.

Angela Merkel kommer att vara förbundskansler till valet i september näst år, och i henne finns nu en kylig bitterhet mot allt det som hon fått gå igenom i den relation med Vladimir Putin som hon ju ägnat mer tid än någon annan västlig ledare.

Men de som kommer efter henne kommer nu att vara mer präglade av Navalny-mordförsöket än av minnena från 1990. Det skett en avgörande förändring.

Vad detta kommer att leda till i rysk politik återstår att se. Där finns säkert en medvetenhet om att det som nu skett lett till en ny situation.

Tecknen hitintills tyder på att man gräver ner sig allt mer i sina positioner. Kanske blir det nu än svårare att få till stånd en lösning på konflikten i Donbas. Och att mordförsöket gjordes kan ju inte tydas på annat sätt än att nervositeten över den egna regimens situation håller på att växa med allt vad detta kan komma att innebära.

Så det kan bli än kyligare tider.

Det krävs fasthet mot Ryssland – men också försiktighet med sådant som riskerar att uppfattas som direkta provokationer.

Att detta sammanfaller med mer upphetsad retorik och konfrontation kring Kina borta i östra Asien och en situation där USA mycket väl kan vara på väg mot en genuint destabiliserade inrikespolitisk konfrontation tillhör dessvärre också den bilden.

Så förstärkt uppmärksamhet är påkallad.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: