En vecka med mycket som händer.

STOCKHOLM: Trots kraftigt ökad repression under veckan som gått blev det massiva manifestationer såväl i Minsk som i en rad andra städer i Belarus under dagen. Regimens strategi är förvisso att långsamt kväva oppositionen, men om detta kommer att lyckas fullt ut återstår att se.

Ett möjligt nytt inslag är hotet om cyberattacker mot delar av regimens infrastruktur.

Minsk har ju sett framväxten av en kompetent IT-sektor med duktiga programmerare, och om dess talanger mobiliseras kan det komma att ske intressanta saker. Det ekonomiska priset för regimen av dess politik kommer hur som helst att successivt bli allt högre.

I morgon åker så Lukashenko till Sochi för att där träffa Putin och diskutera också deras kommande samarbete.

Från Kremls sida har man under förra och detta år tryckt på hårt för en mycket närmare integration, vilket ju i praktiken betyder rysk kontroll, men det har då Lukashenko med olika manövrar motsatt sig.

Frågan är om han inte nu gjort sig så beroende av Kreml att hans förmåga att stå emot reducerats avsevärt. Men alldeles säkert kommer han – med rätta – att hävda att alltför långt gående steg i denna riktning kan leda till att oppositionen får mer luft under vingarna.

Men Putin kommer sannolikt att rekommendera en än hårdare linje för att klara av det problemet.

Till saken hör möjligen också att enheter ur den ryska 76:e luftlandsättningsdivisionen i Pskov – landets kanske viktigaste förband när det gäller olika snabba ingripanden – inleder övningar i Belarus.

I morgon kanske vi vet en del om de lokala och regionala val som i dag hålls på vissa ställen i Ryssland. Irkutsk och Novosibirsk är föremål för mycket spekulationer, men jag är nog mest nyfiken på Tomsk. Det var där Alexei Navalny var när man försökte att mörda honom.

Men annars kommer det att finnas anledning att rikta blickarna mot Bryssel under de kommande dagarna.

I morgon blir det inte det planerade stora toppmötet mellan EU och Kina i Leipzig, men det blir i stället ett digitalt sådant med Xi Jinping i spetsen på den ena sidan och två tyska damer – Angela Merkel och Ursula von der Leyen – i spetsen på den andra.

Alldeles säkert kommer frågor som Hong Kong och Xinjiang att tas upp med betydande tydlighet från EU-sidan, men viktigt blir att se om det kommer signaler från den kinesiska sidan kring de förhandlingar om ett vittgående s k investeringsavtal som har pågått under ett antal år och som det funnits ambition att få i hamn denna höst. Den kinesiska medgörligheten har dock hitintills inte varit tillräcklig.

Men det blir intressant att se om Peking i ett läge med en allt mer spänd relation till USA ser ett intresse att investera mer seriöst i en konstruktiv relation med EU eller inte.

Från EU-sidan finns det å andra sidan ett starkt intresse av en konstruktiv relation inte minst inför det kommande årets mycket viktiga globala avgöranden i klimatfrågan, men också i de globala handels- och hälsofrågorna.

På onsdag är det så dags för kommissionspresidenten Ursula von der Leyen att hålla sitt årliga stora programtal i Europaparlamentet, som till fransk irritation denna gång sammanträder i Bryssel i stället för i Strasbourg.

Alldeles säkert kommer hon att försöka att ge ny kraft till de gröna och digitala omställningar som är centrala i hennes program för EU, men naturligt nog blir det säkert åtskilligt om den aktuella krisen och den stora EU-satsningen för att komma ur den.

Värt att märka är dock att det mycket stora program med lån och bidrag som stats- och regeringscheferna efter åtskilliga timmar enades kring ännu inte har fått parlamentets godkännande. Där kräver man främst större tydlighet när det gäller kravet på respekt för rättsstatens principer, men möjliga skärpningar i den delen måste sedan i sin tur tillbaka till regeringarna för godkännande, och en och annan där är som bekant mindre förtjust i frågan.

Med all sannolikhet blir det i talet också en markering när det gäller Brexit-förhandlingarna med Storbritannien. Att Boris Johnsons regering vill bryta mot internationell lag och det ingång utträdesavtalet har lett till skarpa reaktioner också i Storbritannien självt.

I dagens Sunday Times har t ex de bägge f d premiärministrarna John Major och Tony Blair en gemensam artikel där de med kraft kritiserar förslaget. De bägge ser förutom den alldeles uppenbara bomben i relationen med EU dessutom långsiktigt faror för den fortfarande skära situationen vad gäller fredsprocessen på Nordirland. Och hur skall London kunna kritisera Peking för att bryta internationell rätt om Hong Kong när man själv anser man har rätt att bryta den gentemot EU?

I Washington blir det i veckan stor ceremoni med anledning av avtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten, och den får dessutom lite extra styrka genom att nu också Bahrein beslutat sig för att fullt ut öppna diplomatiska förbindelser med Israel, vilket självfallet är positivt.

Men vi kan nog utgå från att Trump denna gång inte kommer att lyckas att diktera att de skall öppna sina ambassader i Jerusalem – trots vad som sades tidigare tror jag inte heller att Serbien kommer att flytta sin ambassad dit.

Formellt sett öppnas under de kommande veckan också den 75:e sessionen med FN:s generalförsamling.

Men först i veckan därefter är det dags för den årliga stora generaldebatten – det blir av allt att döma förinspelade anföranden som spelas upp på den stora skärmen i generalförsamlingens stora sal i New York, men som ju då samtidigt blir tillgängliga på nätet.

Sådan är dessa tider.