I alla fall samtal om fred i Afghanistan.

STOCKHOLM: Tidigare i dag satte sig så de två stora delegationerna ner vid förhandlingsbordet i Doha. Direkta förhandlingar om fred i Afghanistan kunde inledas 19 år efter den terrorattack i New York och Washington som blev inledningen till den internationella insats som först berövade talibanerna makten i landet men senare ledde till en utdragen också militär konflikt utan tydlig segrare.

Redan under president Obama inleddes vissa försiktiga försök till förhandlingar med talibanerna, även om det fanns delade meningar om huruvida det var meningsfullt. Ständigt talades det om förestående militära avgöranden som skulle skapa bättre politiska förursättningar.

Men så blev det inte. Talibanerna fortsatte, och krigströttheten inte minst på amerikansk sida blev allt tydligare. Med Donald Trump kom en president var samlade politik för Afghanistan var att han ville ut.

Och det ledde till det avtal i februari i år mellan USA och talibanerna där de förra lovade att lämna Afghanistan och de senare att inte stödja någon internationell terrorism. I allt väsentligt var det USA som vek ner sig i den förhandlingen.

I detta ingick dock att det skulle inledas reella förhandlingar mellan regeringen i Kabul och talibanerna i mars efter det att Kabul släppt ett stort antal fångna talibaner. Men att alla dessa fångar skulle släppas hade USA inte förankrat i Kabul, och fördröjningen sedan dess har till stor del handlat om konsekvenserna av detta.

Men nu är alla dessa talibaner frigivna, och de två delegationerna har inlett samtal.

Först på listan från Kabuls utgångspunkt står en vapenvila, men det har talibanerna hitintills motsatt sig. De vill hålla det militära trycket uppe under samtalen, men förr eller senare måste självklart en vapenvila till.

Exakt vad talibanerna vill är inte alldeles klart. De anser sig fortfarande representerade det islamska emiratet Afghanistan – det var deras regim intill 2001 – och de kräver att det skall införas ett ”islamskt system” i landet, dock utan att ännu precisera vad ett sådant skulle innebära.

Den stora och mångfasetterade delegation som kommit från Kabul slår i allt väsentligt vakt om allt det som den s k islamska republiken Afghanistan faktiskt uppnått under de senaste två decennierna, även om det inte kan uteslutas att vi kommer att se mer av nyanser i den stora delegationen framöver.

Frågan om kvinnors rättigheter är viktig såväl i sak som i symbolik. Fyra prominenta kvinnor finns i delegationen från Kabul, medan talibanerna föga förvånande enbart representeras av män. Parentetiskt kan nämnas att i deras delegation i Doha ingår flera individer som spenderat långt tid i amerikansk fångenskap i Guantanamo.

Alldeles säkert kommer dessa samtal att ta lng tid, och alldeles säkert kommer de att gå igenom allvarliga kriser. Hur enad den talibanska sidan är återstår att se – på Kabul-sidan är det uppenbart att det finns betydande spänningar.

Och säkert kommer det att krävas informella internationella insatser för att hjälpa till. Jag noterade att såväl Norges som Finlands utrikesministrar levererade budskap när samtalen inleddes, och det hade alldeles säkert sin särskilda bakgrund.

Trots alla problem är det tveklöst en framgång att officiella samtal nu inletts.

Nu är det bara att hoppas att man inom inte alltför lång tid kan komma överens om en reduktion av våldet och allra helst en total vapenvila.

Också Sverige har satsat och satsar fortsatt mycket för att hjälpa Afghanistans utveckling. Så det är en viktig dag för oss också.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: