Ett dåligt år för Sverige i Europa.

STOCKHOLM: I Belarus fortsätter president Lukashenko att försöka skruva åt tumskruvarna på oppositionen och samhället än mer.

Men det var ändå värt att notera att han inte lyckades stoppa fortsatt mycket omfattande manifestationer i Minsk och i andra städer den tredje söndagen i rad.

Den polisiära och nu också militära närvaron var massiv. Men när de spärrade en gata tog manifestationen i stället en annan. Och fredligt samlades människomassorna i närheten av presidentpalatset och ropade ut sina krav på diktatorns avgång.

Så ser det inte ut att bli i det omedelbara perspektivet – men alltför långvarig kan regimen näppeligen bli.

I går hindrades den belarusiska katolska kyrkans biskop att återvända till det land där han faktiskt är medborgare. Inte minst i landets västligaste delar kommer alldeles säkert reaktionen på detta – dold eller öppen – att bli mycket stark.

Redan tidigare har ju ledaren för den ortodoxa kyrkan i landet bytts ut. Den saken beslutades av allt att döma i Moskva.

Att man likriktar all massmedia tillhör alldeles självklart också bilden. Men Telegram-systemet har man svårt att få på, och det är genom det som oppositionen når ut.

Det systemet är som bekant också mycket stort i Ryssland – och där finns många som mycket uppmärksamt följer utvecklingen i det lilla grannlandet.

Lukashenko beroende av Kreml ökar nu dramatiskt. Han har uppenbarligen hjälp med olika säkerhetsfrågor, han kommer alldeles säkert att behöva ekonomisk hjälp i betydande omfattning och när det talas om att han om i mitten av denna månad skall besöka Moskva är det uppenbart att han kommer att tvingas in i ett allt närmare beroende.

Han tvingas därmed växla kurs i förhållande till den han med viss försiktighet haft under de senaste åren. Men makten har sitt pris – och detta pris kommer med all sannolikhet att betalas genom inskränkningar i landets suveränitet.

Vilka reaktionerna sedan kommer att bli på detta återstår att se.

De tre baltiska staterna har nu infört resesanktioner mot ett trettiotal personer från Belarus som är ansvariga för repressionen och valfusket. Ofta är det ju till dessa stater som man åker från Belarus – det är inte långt från Minsk till Vilnius.

Och åtgärden kan ju också ses som en signal till Bryssel att det nog är läge att skynda på lite grann. En första lista kan och bör beslutas relativt snabb – sedan kan arbetet fortsätta med en andra eller tredje lista om situationen inte förändras till det bättre.

I går hade jag anledning att sitta ner några timmar och diskutera Sverige och EU:s utveckling.

Detta har hitintills varit ett påtagligt dåligt år för Sverige i Europa.

Det finns en allmän bild av att vi satt oss vid sidan av, brustit i solidaritet och hemfallit till en nationell egoism som många sett som frånstötande.

Men till de frågorna kommer det att finnas anledning att återkomma.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: