Alexej Navalny, Minsk och Chabarovsk.

STOCKHOLM: Denna eftermiddag visar storleken på manifestationerna i Minsk och andra städer att protesterna där knappast har skrämts till tystnad av regimens offensiv de senaste dagarna.

Annars väntar jag och många andra spänt på nyheter från Charité-sjukhuset i Berlin dit Alexej Navalny ju sent omsider kunde föras efter att han med all sannolikhet hade blivit förgiftad i Tomsk.

Mönstret är dessvärre alltför bekant. Ofta används avancerade kemiska substanser som är svåra att efter ett tag spåra.

Jag minns hur närmast chockad jag var när jag först fick detaljerad information om det avancerade morder på Alexander Litvinenko i London 2006. Visst hade det förekommit enstaka fall av denna art under den djupaste sovjetiska epoken för åtskilliga decennier sedan, man att det nya Ryssland skulle komma att bete sig på detta sätt var ändå inte riktigt väntat.

Men där är vi, med det ena fallet efter det andra.

Jag har träffat Alexej Navalny vid ett antal tillfällen och alltid haft intressanta samtal med honom.

Den första gången var i samband med en konferens till Sacharovs minne. En stor del av dem som arbetat för demokrati och frihet samlades ett dygn på ett lite mindre centralt hotell i Moskva.

Jag var inbjuden att tala. Och efteråt blev det lunch med Alexej Navalny tillsammans med Sveriges dåvarande ambassadör i Moskva Tomas Bertelman.

Och ett tag senare dök en utskrift av betydande delar av vår konversation upp i en av de Kreml-trogna bladen. Säkerhetstjänsten FSB hade noterat var lunchen skulle äga rum och sett till att bordet var avlyssnat. Deras förtjusning i mötet var alldeles uppenbart begränsad.

Sedan träffades vi faktiskt också när han dök upp på avskedsmottagningen för just ambassadör Bertelman på ambassaden i Moskva. Jag minns ett förmodligen alldeles unikt samtal mellan honom och Mikael Gorbatjov.

För något år sedan när jag var i Moskva med en grupp från ECFR satte vi upp ett nytt möte. Det krävde en del krumbukter för att åstadkomma, och det fanns farhågor för att FSB skulle ställa till med någon form av provokation.

Men så blev det inte. Vi träffades på hotellet och hade ett långt och bra samtal. Både han och jag underströk för övriga som var med att vi skulle utgå från att vi var avlyssnade.

Det tror jag dock att FSB denna gång misslyckades med. I sista minuten bytte vi mycket medvetet rum för vårt samtal.

Men i stora kvällsnyheterna på TV något dygn senare dök vi upp. Det förfärliga mötet blåstes upp till ett betydande hot mot Ryssland. Fyra minuter på bästa sändningstid. Dolda kameror hade filmat oss i hotellets reception och i en korridor, men någon avlyssning verkade det inte ha blivit.

Synd var det. Det var ett intressant samtal om Rysslands framtid som kunde ha förtjänat en bredare publik.

Navalny och hans organisation av unga frivilliga har blivit en betydande kraft i Ryssland. Dess regelbundna sändningar på YouTube har många miljoner följare, och att regimen inte lyckats att stänga ner dem beror på att YouTube generellt har många följare i Ryssland och att en generell nedstängning skulle leda till tydligt negativa reaktioner.

Och här avslöjas med jämna mellanrum den ena härvan av flagrant korruption i landets ledning efter den andra. Och det ges inblick i en levnadsstil som med all sannolikhet ses som direkt anstötlig av den stora majoriteten av medborgare.

Att man just nu slår till mot Navalny kan vara en tillfällighet men kan kanske också ses i samband med först de ihållande protesterna i Chabarovsk i östra Sibirien och därefter utvecklingen i Belarus. Vid sitt senaste framträdande på sin YouTube-kanal var det naturligt nog Chabarovsk och Minsk som Navalny uppehöll sig vid.

När Lukasjenko i går talade inför soldater i Grodno i västliga Belarus – han försöker ju spela upp ett fiktivt hot från Nato – sade han att han och Putin var överens om att det som nu börjat i Belarus skulle komma att sprida sig till Ryssland om de inte lyckades att få stopp på det.

Det är därför han nu också har Putins stöd och hjälp för att stoppa protesterna och att få tystnad och mörker att sänka sig ner över Belarus.

Och någon spridning till Rysslans vill man alls inte se.

Det är därför Alexej Navalny nu kämpar för sitt liv på Charité-sjukhuset i Berlin.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: