Och nu i Belarus?

STOCKHOLM: Utvecklingen i Belarus förefaller att ha gått in i ett nytt skede, och i stället för möjligheten av eb plötslig regimkollaps står vi med all sannolikhet inför ett mer utdraget scenario.

Omedelbart efter det förfuskade valet den 9 september försökte Lukasjenko kväsa protesterna genom en kombination av kraftiga restriktioner av internet och påtagligt brutalt våld från säkerhetsstyrkornas sida.Det hade fungerat förr, allt var väl förberett och han utgick från att det skulle fungera igen.

Men det gjorde det inte. Och det av flera skäl.

Det viktigaste var självfallet att oppositionen helt enkelt var för omfattande. Det förefaller man inte att ha räknat med.

Dessutom uppträdde den decentraliserat och utspritt. Det var inte en stor samling på ett ställe. När polisen slog till på ett ställe demonstrationer och manifestationer upp på ett annat.

Och det visade sig att man organiserade sig effektivt genom den krypterade appen Telegram. Snabbt växte dess kanal för nyheter om protesterna till att få mer än två miljoner abonnenter. Och detta system kom man helt enkelt inte åt med de restriktioner man klarade av.

Resultatet blev att efter några dygn tvingades säkerhetsstyrkorna att retirera, och nu framstod regimen plötsligt som famlade och osäker. Manifestationerna växte. Och nu började också anställda på de stora statsföretagen att gå ut i strejk och kräva Lukasjenkos avgång.

Detta skede kulminerade med den jättelika oppositionsmanfestationen i Minsk på söndagen. De Lukasjenko-trogna lyckades med bussar från stora delar av landet få fram ca 7.000 till sin manifestation, medan över 200.000 spontat kom till oppositionen stora samling. Och nu såg det ut som om man skulle förlora kontrollen också över TV när dess anställda gick ut i protest.

Men nu har situationen börjat att ändras igen.

Regimen lyckades behålla kontrollen över TV. Tung polis tog över byggnaden och det förefaller som om tekniker och andra från Moskva tog över från de som lämnat i protest.

Och metodiskt försöker man möta strejkerna genom att helt enkelt hota alla som strejker med avsked och säga att förtegen inte kommer att överleva om det fortsätter.

Säkerhetsstyrkorna är tillbaka på gatorna. Viktiga områden spärras av. Lukasjenko framträder med större tydlighet på olika möte och talar om det förfärliga hotet från EU och Nato.

Samtidigt som regimen således konsoliderar har oppositionen gått från sitt decentraliserade och spontana stadium till början på ett mer organiserat sådant. En koordinationskommitté för maktskifte har satts upp, och det förefaller som om den f d kulturministern och ambassadören Pavel Latushka blir dess kanske ledande personlighet.

Tydligt är att Lukasjenko nu är beroende av hjälp som kommer från Moskva. Det handlar inte om stridsvagnar, men säkerhetsspecialister förefaller att finnas på plats, och ytterligare förstärkningar kan alldeles säkert påräknas om så behövs.

Sakta kommer regimen att försöka att dra åt tumskruvarna, men om detta kommer att lyckas återstår att se. Kanske är den avgörande frågan om det blir en omfattande strejkvåg, eller om man lyckas att vända den utvecklingen.

Oppositionen måste samtidigt formulera en strategi som realistiskt kan sätta regimen under tryck. Bara demonstrationer räcker knappast.

Lukasjenko ringer ständigt till Putin, och denne upprepar att utländsk inblandning i Belarus inte kan accepteras. När Angela Merkel i dag försökte att ringa Lukasjenko valde han att inte ta samtalet, utan sade att det är Putins sak att hålla den utländska s k inblandningen på avstånd.

Någon utländsk medling är han i alla fall för dagen inte alls intresserad av. Den medling som möjligen i ett visst skede kan komma att accepteras är väl möjligen österifrån. Min tro är ju fortfarande att Kreml inte ogärna skulle vilja se en ny ledaren i Minsk.

Men också OSCE har anmält sig på scenen under ledning av Albaniens premiärminister Edi Rama.

Han har dock ett parlamentsval om några veckor och frågan är om det – utan jämförelser i övrigt – inte kommer att behövas internationell medling där också. När Sverige mot slutet av året tar på sig ordförandeskapet kan dock situationen komma att vara en annan.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: