Ett viktigt och positivt steg.

TABIANO: Överenskommelsen mellan Israel och Förenade Arabemiraten UAE är förvisso ett positivt steg i en region som behöver långt mer av samarbete än av strid.

För denna tar Trump-administrationen åt sig äran, och på ett lite paradoxalt sätt ligger det en del i detta.

Abu Dhabi är tydliga med att man gav sig in på denna överenskommelse för att förhindra regeringen Netanyahus planer på att annektera ytterligare ockuperat land och därmed än tydligare sabotera den tvåstatslösning som fortfarande än den enda realistiska möjligheten till fred.

Och dessa annekteringsplaner var ju i sin tur till betydande del en följd av den s k fredsplan som Vita Huset tidigare lanserat, och som ju utgick från ett israeliskt övertagande av betydande delar av Västbanken. Netanyahus plan handlade ju om att ensidigt börja att implantera denna s k fredsplan.

Vita Huset trodde nog från början att det skulle vara möjligt för dess närmare vänner i arabvärlden att svälja detta. Enighet inför det påstådda hotet från Iran skulle vara den enande länken.

Men det fungerade inte.

Främst från UAE i tydliga ordalag men också från hovet i Ryiadh sades att man inte kunde acceptera denna annektering. Och därmed tvingades Vita Huset att slå över från grönt till blinkande gult och så småningom t o m rött ljus inför planerna.

Och när UAE sade att Israel hade att välja mellan en normalisering av förbindelserna och en annektering öppnades en möjlighet. Trumps och Netanyahus tidigare planer lades på hyllan till förmån för ett formellt fredsavtal mellan UAE och Israel med alla de möjligheter som ligger i detta.

I detta ligger tveklöst betydande långsiktiga vinster för bägge dessa länder. Potentialen för samarbete på olika områden är uppenbar. Det finns redan en viss diskret israelisk närvaro i UAE bl a för det internationella samarbetet om förnybar energi. Och ett visst säkerhetssamarbete har också funnits.

Från den palestinska myndigheten i Ramallah kommer hårda ord om att man känner sig svikna, och det trots att det från UAE sägs att deras huvudsyfte var att förhindra den annektering som annars skulle kunna ha ägt rum.

Men tveklöst har palestinierna förlorat ett viktigt påtryckningsinstrument. I den s k arabiska fredsplanen från 2002 ställdes ju erkännande av Israel i utsikt först när Israel återlämnade land man hade ockuperat 1967.

Och sannolikt kommer nu fler erkännanden.

Bahrain ligger nära, men väntar med all sannolikhet på klartecken från Riyadh. Och där skulle jag tro att inte minst kungen vill ha ökad klarhet på ett antal känsliga punkter. Qatar är en historia för sig – de faktiska förbindelserna med Israel är det knappast något fel på.

Efter gårdagens allmänna besked väntar nu mer konkreta förhandlingar, och det är långt ifrån säkert att de blir alldeles enkla.

Det är svårt att undvika att notera att man formulerar sig olika på viktiga punkter om avtalets innebörd, och detta måste självfallet sorteras ut. I

srael talar om att annekteringen bara skjutits upp ett tag och att det blir ett snabbt omedelbart diplomatiskt erkännande. UAE säger att annekteringen stoppats och att man nu skall tala om en vägkarta för normalisering.

Men ett avgörande besked har getts, fördröjningarna och svårigheter är sannolika, men någon väg tillbaka finns inte. För någondera sidan, skall tilläggas.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: