EU måste höja rösten om Belarus!

TABIANO CASTELLO: Föga förvånande utannonserade regimen i Belarus i söndags kväll att vallokalsundersökningarna visade att sittande presidenten Lukashenko vunnit en förkrossande seger i dagens presidentval och därmed kan fortsätta att styra sin lilla diktatur.

Men det finns knappast en levande själ i denna del av universum som sätter någon tilltro till de siffror som utannonserats. De siffror som klokt fram frön olika valdistrikt visar dessutom genomgående på ett radikalt annorlunda resultat.

Och det vi sett sedan dess är ju protester på bredden och på djupet runt om i Belarus.

Hur detta kommer att sluta vet vi inte. Allt tyder på att man i dag kommer att införa undantagstillstånd och utegångsförbud, och det är ett tecken så gott som något på hur omfattande protesterna är.

Det finns en möjlighet att förtrycket i alla fall kortsiktigt kommer att lyckas – då har det varit vid de senaste valen – men det finns också en påtaglig möjlighet för att så inte kommer att bli fallet.

Avgörande är hur saken utvecklas inom själva regimen och dess strukturer.

Skulle betydande delar av säkerhetsstyrkorna säga att de inte vill vara med längre kan saker och ting förändras ganska snabbt. Och alldeles säkert finns det ett betydande obehag i de breda kretsar inom regimen som ju vet ungefär hur valresultatet faktiskt ser ut. Åtskilliga måste inse att regimens dagar på ett eller annat sätt är räknade och börja att fundera på en annan framtid.

Men om allt detta vet vi rasande lite. Det vi kan se är mönstret från andra liknande situationer.

Vad gäller säkerhetsstyrkorna finns det alldeles säkert en kärna som är regimlojal och beredd till betydande våld om så skulle krävas. Men i ett läge där protester skulle sprida sig än tydligare över landet kan det bli så att kontroll över bara Minsk inte räcker, och att de lojala styrkorna bara klarar av huvudstaden.

Att Kreml i bakgrunden kommer att rekommendera allt det våld som krävs kan man vara alldeles övertygad om. Men att direkt gå in i Belarus i ett läge som detta skulle jag tro att man vill undvika så länge det över huvud taget är möjligt.

För Kreml öppnas nu en möjlighet att med en gentemot Väst påtagligt försvagad Lukashenko driva på den integration av Belarus med Ryssland som man lade fram olika vittgående förslag till mot slutet av förra året men då inte klarade av att driva igenom.

Belarus är för Kreml ett strategiskt viktigt territorium mellan Smolensk i västligaste Ryssland och dels Brest vid gränsen till Polen och Nato och dels den smala s k Suwalki-korridoren mellan Polen och Litauen. Man har ett integrerat luftförsvar, men Ryssland har tidigare fört fram önskemål om att flytta fram fler förband till Belarus.

Nu kan de kraven sannolikt återkomma. Och att USA i alla fall i viss utsträckning ökar sin närvaro i Polen kan nog ge generalerna i Moskva ytterligare argument för detta.

Men allt är beroende av om hur regimen i Minsk utvecklas i detta läge. Kommer repressionen att räcka? Finns det scenarier för en mjuk förändring som stabiliserar situationen?

För EU är det viktigt att agera.

Polen har redan krävt ett EU-toppmöte, men även om det i sak vore motiverat tror jag att aptiten just nu för ett sådant är begränsad. Ett skäl till detta är att man sannolikt inte ser några alldeles självklara vägar framåt.

Hårda ekonomiska sanktioner mot landet är ett möjligt instrument, men i alla fall kortsiktigt är nog den enda riktigt säkra effekten av sådana att driva Minsk ännu närmare Moskva, och det ligger knappast i EU:s strategiska intresse på sikt.

Däremot kan sanktioner mot enskilda personer och institutioner vara en möjlig väg framåt. Det har prövats förr, och bidrog nog då i alla fall till att politiska fångar stegvis släpptes.

En konkret närvaro i Minsk av högt uppsatta företrädare för EU skulle vara en möjlighet. Den symboliska effekten skulle vara betydande, men jag skulle kunna tänka mig att det finns de i EU-kretsen som skulle vara rädda för att detta skulle kunna ses som utmanande för Moskva.

Från Budapest har redan signalerats att man inte vill vara med om sanktioner eller motsvarande, men jag skulle tro att entusiasmen inte heller i t ex Paris är särdeles påfallande.

Så optionerna är inte alldeles självklara.

Men det är hur som helst viktigt att Bryssel omgående höjer sin profil. Det handlar om ett land i Europa och därtill ett land i EU:s Östliga Partnerskap. Att sammankalla ett möte med också kretsen av utrikesministrar i detta partnerskap borde tillhöra de optioner som borde prövas.

Mycket är dock beroende av de närmaste dygnens utveckling i Belarus självt.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: