Nu börjar det seriösa förhandlingsarbetet inom EU.

VID MEDELHAVET: Här på de sydligare breddgraderna i Europa fortsätter solen att flöda på det sätt som den brukar göra, och havet är inbjudande som alltid.

Coronakrisen avtar kontinuerligt i Italien och Spanien, men i Serbien är det tydligt att situationen håller på att försämras i samband me oförsiktigheter inte minst i anslutning till valet där.

Kommissionens senaste ekonomiska bedömningar bekräftar bilden av nedgång i södra Europa i grova drag dubbelt så djup som i kontinentens nordligare delar. Delvis beror detta på att viruset slog till hårdare här, men delvis också beror det på att dessa länders ekonomier är påtagligt beroende av en turism som ju denna sommar blivit dramatiskt mindre.

Mycket av den europeiska politikens fokus ligger just nu i dialogen mot det återstartspaket som man skall försöka att enas om vid det första fysiska toppmötet på länge den 17-18 juli.

Tyskland har övertagit det roterande EU-ordförandeskapet, och i dag har Angela Merkel varit i Bryssel och bl a hållit tal inför Europaparlamentet om uppgifterna för de kommande månaderna.

Och det är en tung agenda att ta itu med.

Ambitionen är att nå en överenskommelse om återstartprogrammet och långtidsbudgeten för de kommande sju åren vid det kommande toppmötet, och det vore onekligen en prestation om detta lyckades. Det handlar om en mycket omfattande materia.

Och man ser hur också besöksdiplomatin nu kommer igång. Av viss betydelse är att notera att Frankrikes president Macron redan varit i Haag för samtal med ministerpresident Rutte där, och att Italiens premiärminister Conte står nästa på listan av besökare. Rutte åker dessutom till Berlin på fredag för fortsatta samtal.

Det är tydligen Nederländerna som ses som det mest intressanta och aktiva landet i kretsen av de fyrs s k snåla länderna.Om Stockholm hör man i dessa sammanhang av europeisk diplomati ännu inte mycket.

Självfallet finns det besvärliga avvägningar som måste göras när det gäller återstartprogrammet.

Å ena sidan talas det om att det måste ut snabbt för att hjälpa den omedelbara återstarten, å den andra talas det inte minst från parlamentets sida att allt måste knytas till långsiktiga program för den gröna och den digitala omställningen av våra ekonomier.

På sina håll ses programmet som ett genombrott för ett avsevärt mer ambitiöst EU-samarbete, medan man från andra håll tydligt betonar att det är en unik insats i en unik situation – från Paris och Berlin låter det lite olika i denna fråga.

Så det kommer säkert att gå åtskilliga turer innan det hela kommer på plats. Denna vecka kommer rådsordföranden Michel att presentera sin skiss till uppgörelse, och finansministrarna kommer inledningsvis att kasta sig över denna.

Men till slut måste det bli den stora politiska kompromissen på den högsta politiska nivån. Om Sverige aktivt kan delta i arbetet att forma denna, eller om man inskränker sig till motvalls käring för att sedan köras över, återstår att se. I Haag har man tydligt valt den förra linjen.

Men Tysklands program för EU-höstens inskränker sig inte till detta.

Tanken på ett toppmöte med Kina hålls fortfarande vid liv i Berlin, men det förutsätter nog i så fall att det sker ett genombrott i förhandlingarna om det investeringsavtal som förhandlats under de senaste sju åren. Och den kinesiska politiken gentemot Hong Kong har också sin betydelse i sammanhanget.

Och på ett eller annat sätt måste det till ett avgörande om Brexit efter det att övergångstiden löper ut vid årsskiftet. Hitintills har förhandlingarna knappt rört sig framåt alls, men mot mitten av hösten kommer det att bli allvar på riktigt.

Migrationspolitiken skall också upp till avgörande – för vilken gång i ordningen? – och man har betydande ambitioner när det gäller såväl industri- som konkurrenspolitiken. Viktiga handelsavtal som ingåtts måste dessutom slutgiltigt godkännas.

Och man planerar en start för den s k konferens om Europa-samarbetets framtid som förväntas producera någon form av resultat lagom till det franska EU-ordförandeskapet under det första halvåret 2022.

Alldeles tydligt är att det blir en mycket viktig period för EU.

Tysklands viktiga ställning kommer att understrykas än mer – och var Sverige egentligen hamnar i allt detta förefaller påtagligt osäkert.

Att det senare är mindre bra borde vara uppenbart.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: