Den besvärliga återstarten – och hur världen förändras.

TABIANO: Under eftermiddagen europeisk tid presenterade IMF så sin revidering av bedömningen av den globala ekonomins utveckling, och det tilldrar sig naturligt nog ett betydande intresse.

Det var i april man kom med sin bedömning av att den globala ekonomin detta pandemins år skulle minska med 3.0%.

Men den bedömning man nu presenterade var betydligt mer pessimistisk.

Den globala tillväxten reviderades nu ner från -3,0 till -4,9%, vilket ju är en högst betydande skillnad. Och det är framförallt det andra kvartalet detta år som blivit betydligt sämre än vad man tidigare befarade.

Själv tittade jag extra noga på bedömningarna för hur det kan komma att gå för gepolitiskt viktiga delar av den globala ekonomin. Det saknar inte intresse.

Detta år beräknas såväl EU som USA minska kraftigt – för Euro-regionen, som är 85% av EU:s ekonomi, räknar man med en nedgång med strax över 10%, och för USA med endast marginellt mindre med 8% nedgång.

Men det intressanta i det mer geopolitiska perspektivet är självfallet Kina, och här räknar man med att det trots allt kommer att bli en viss tillväxt kring 1%. Ingen annan del av världen förutspås positiva siffror detta dystra år.

Hur det kommer att gå nästa år är självfallet beroende av åtskilliga faktorer som helt enkelt inte går att förutse. Pandemin kan visa sig vara värre än vad vi trott, men återhämtningen kan också visa sig gå snabbare.

Men med de antaganden som IMF gör i sina tabeller kommer man fram till en tillväxt i Kina som är nästan dubbelt så hög som vad man antar för USA och cirka en tredjedel högre än vad man tror vad gäller EU. Talen är generellt höga – så brukar det ju bli när ekonomierna studsar tillbaka efter en djup nedgång.

Men den geopolitiskt intressanta slutsatsen av dessa antaganden för dessa två år är att den kinesiska ekonomins relativa tyngd i den globala ekonomin kommer att öka inte oväsentligt.

Att också Kinas ekonomi har försvagats påtagligt av pandemin är uppenbart, men som så mycket annat här i livet är detta relativt. De europeiska och amerikanska ekonomierna förefaller att ha försvagats än mer.

Också inom Europa är de relativa förändringarna stora och betydelsefulla. Spanien, Frankrike och Italien beräknas förlora 12-13% detta år, och de nedrevideringar av bedömningarna för dessa ekonomier som IMF gjort är vid sidan av dem man gjort för Brasilien och Mexico de största som jag hittar i tabellerna.

Men sedan återstår att se hur det faktiskt kommer att gå.

Det finns små tecken på viss ljusning vid horisonten, men med all sannolikhet blir vägen tillbaka inte enkel.

För Sverige gäller fortfarande att det för oss är utomordentligt viktigt att hjulen börjar att snurra i Europa i dess helhet. Och inte minst därför borde vi ha ett starkt intresse av EU:s återstartpaket.

Men en annan viktig slutsats är självfallet att man trots de växande politiska problemen med landet inte kan tänka bort Kina ur den ekonomiska framtiden.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: