Åter till södern.

TABIANO: Inte alldeles utan möda utlokaliserade vi under gårdagen från vackra Stockholm till minst lika vackra Emilien i norra Italien.

Här handlar det nu om att Anna Maria försöker att öppna upp familjeföretaget Tabiano Castello igen efter den djupa pandemikrisen, och det kräver alldeles uppenbart personlig närvaro. Under denna helg kommer de första gästerna, men bestämmelserna för att göra allt så säkert och bra som möjligt är omfattande.

Gårdagens kusligaste upplevelse var ett nästan totalt öde Kastrup där vi fick tillbringa ett antal timmar. På ett ställe gick det att få en kaffe, och på ett annat ett wienerbröd. Och en och annan vandrade genom de tomma hallarna i det som är Danmarks största arbetsplats.

Nu får vi se hur det går när Europa gradvis öppnar upp. Icke minst här i södra Europa är ju det ekonomiska beroendet av turismen under de kommande månaderna mycket stort.

Pandemin är inte över. I Sverige har vi nu passerat den skrämmande siffran av 5.000 döda, och det är inte märkligt att det i omvärlden finns en skepsis mot den väg som vår regering valt i denna kris och att det också leder till konsekvenser. Jag vet inte om det ingick i den ursprungliga kalkylen, men att den risken var tydlig framgick redan tidigt.

Och pandemin rullar vidare i andra delar av världen. I Brasilien ser det katastrofalt ut. I tretton amerikanska delstater ökar fallen tydligt. I Peking brottas myndigheterna med ett nytt och allvarligt utbrott. Och i vår öppna värld är vi alla beroende varandra.

I EU har det i dag varit toppmöte per video med det Östliga Partnerskapet. Och det är viktigt att man på detta sätt på toppnivå visar att detta är ett partnerskap som är viktigt för EU och som vi måste fortsätta att investera politiskt och finansiellt i.

I morgon är det så dags för EU-ledarna att diskutera det omfattande återstartspaketet i en videokonferens som ju inte förväntas leda till några avgörande slutsatser. Men det blir viktigt hur olika ledare uttrycker sig eftersom det är med utgångspunkt från detta som samtalen kommer att fortsätta under de kommande veckorna.

Ämnet är förvisso synnerligen viktigt.

Hur Europa i dess helhet lyckas att komma tillbaka efter denna unikt djupa kris kommer att avgöra mycket av våra gemensamma möjligheter i världen under kommande år. Jag hoppas innerligt att det finns både omedelbar solidaritet och mer långsiktig strategi i morgondagens diskussioner.

På andra sidan Atlanten ser jag att mycket nu handlar om den bok som f d säkerhetsrådgivaren John Bolton trots Vita Husets motstånd nu ger ut.

Den bild som ges av president Trump – katastrofal som den är – verkar inte avvika nämnvärt från den som tidigare skildringar gett, även om vi får nya detaljer. Han trodde tydligen att Finland var en del av Ryssland, visste inte att Storbritannien var en kärnvapenmakt och uppmuntrade aktivt Kinas president Xi Jinping till ökad repression i Sinkiang.

Han var dessutom mycket nära att försöka få USA att lämna Nato.

Men vid det här laget har man upphört att förvånas. Vi vet att med Donald Trump i Vita Huset lever vi i en farligare och mer osäker värld också vad det gäller hur den amerikanska makten kan komma att användas.

Av detta följer fick knappast att John Bolton är någon hjälte. Han vet förvisso att Finland inte är en del av Ryssland – hans kompetens går alls inte att ifrågasätta – men något ligger det möjligen i Trumps påstående att han ville starta krig med de flesta.

Nu randas midsommaren, men aktiviter i form av olika möten på nätet fortsätter. Om någon timme handlar det t ex om Trump-administrationens politik vad gäller Iran.

Och via Project Syndicate har jag publicerat en artikel om EU:s politik vad gäller Kina som jag i dag återfunnit i tidningar i en rad olika länder. Länk finns via Twitter för den som kan vara intresserad.

Ämnet kommer att bli av allt större betydelse.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: