Det verkar som om politiken accelererar.

STOCKHOLM: Våren börjar göra sig allt mer påmind, och det gör förvisso världen också.

I början av veckan sammanträdde via video den s k World Health Assembly som är världshälsoorganisationen WHO:s högsta beslutande organ. Och det var av lätt insedda skäl ett möte av viss vikt.

För mig blev detta möte en mycket tydlig demonstration av vad jag kallat den post-amerikanska världen, och om detta skrev jag också i en artikel i Washington Post i går som det för den intresserade finns länk till på mitt engelska Twitter-konto. Och det har blivit åtskilliga reaktioner på den artikeln – eller rättare sagt på det som den återspeglade.

Mötet med WHA blev en betydande framgång för EU som förhandlade fram de slutsatser som så småningom kunde antas enhälligt. Kinas accepterade att en granskning av den samlade hanteringen av COVID19-krisen skall genomföras, och denna måste ju inkludera såväl virusets ursprung som WHO:s och andras hantering av det.

Och USA kom till slut att acceptera denna resolution och dess olika slutsatser.

Men det hela visade en bild av ett relativt självsäkert Kina, ett inte utan framgång manövrerande EU och ett marginaliserat USA.

Det kommer förvisso att finnas åtskilligt att granska och diskutera kring denna kris och dess hantering när vi lagt dem bakom oss.

I en artikel som via Project Syndicate går ut i olika tidningar i olika delar av världen försökte jag svara på frågan varför världen kunde möta och stoppa SARS-vuruset 2003 men misslyckades så kapitalt med detta virus 2020.

Svaret på den frågan blir med nödvändighet tentativt ännu så länge. Säkert kommer det vart det lider att skrivas åtskilligt i den frågan.

Men även den artikeln finns det för den intresserade länk till genom mitt twitter-konto.

I början på veckan kom så det utspel från Angela Merkel och Emmanuel Macron som med all sannolikhet bär förebud om det förslag till större återhämtningspaket för EU-länderna som kommissionen kommer att lägga sitt förslag till på onsdag i nästa vecka.

Från den svenska regeringens sida blev kommentarerna lite snåla och sura, men det kommer inte att förhindra att beslutet kommer att röra sig i denna riktning.

Med 500 miljarder Euro är det förvisso ett mycket betydande paket, om än avsevärt mindre än vad såväl Macron som Europaparlamentet tidigare talat om, men det verkligt nya är att EU förväntas låna upp medel som sedan kan användas till stöd för drabbade medlemsländer.

Något gemensamt åtagande för andra länders skulder, som ju figurerade tidigare i debatten, handlar det inte om, och därmed kanske inte heller det stora genombrott som vissa tycks vilja se det som. Men det är trots detta ett viktigt och stort steg som borde skapa bättre förutsättning för den återhämtning för hela Europa som ligger i hela Europas intresse.

Och åter har vi sett Angela Merkel stiga fram som ledaren som förmår att formulera en kompromiss som tar samarbetet framåt. Förslaget har, trots sina nya inslag, också fått ett påfallande starkt stöd i den tyska opinionen.

Men åtskilligt kommer säkert att sägas och ske i denna fråga. Först nästa vecka kommer det formella förslaget, och först mot slutet av juni skall stats- och regeringscheferna ta ställning till det.

Vid det laget kommer man sannolikt att också veta mer om hur den försiktiga öppning som nu sker i olika länder kommer att fungera. Inte minst är det en fråga om att rädda turismen i framför allt södra Europa.

Och hur det går för Sverige i det sammanhanget återstår att se. Jag ser att våra nordiska grannländer nu känner en viss rädsla för att importera smitta från oss. Och nu är vi ju i en situation där det i detta hänseende är farligare i Stockholm än vad den är i Rom.

De närmaste dagarna kommer åtskilliga blickar att vara riktade mot Peking i samband med den s k nationella folkkongressens möte där. Det är i samband med denna, som ju fått förskjutas från mars, som den kinesiska ledningen brukar förkunna olika mål för de närmaste åren när det gäller t ex ekonomisk tillväxt.

Så Xi Jinpings tal kommer alldeles säkert att läsas med stort intresse. Med all sannolikhet får vi se ett Kina som försöker framtona som självsäkert och framtidsinriktat, men vad som döljer sig bakom fasaden kan det komma att ta sin tid innan vi börjar att se tecken på.

Inte minst blir det intressant att se om och hur man i så fall reagerar på den nu än aggressiva amerikanska politiken om Kina. Inte minst utrikesminister Pompeo har ju gått upp i ett tonläge som visar att han verkar se utrikespolitiken främst som ett korståg, och hur långt den kinesiska ledningen väljer att svara på detta återstår att se.

Och för min del fortsätter livet i Zoomland.

I går hade vi med ECFR en intressant dialog om EU och Iran-politiken framöver med deltagande också från de tre i detta avseende viktigaste utrikesdepartementen.

Jag var därefter med i en distansdiskussion på Kyiv Security Forum, liksom senare på kvällen med vad som kallas Diplomacy Cafe på universitet i Denver borta i USA.

Skälet till det senare är att vid det universitetet finns en framträdande amerikansk diplomat Chris Hill som jag kom att lära känna väl under vår gemensamma tid med Balkan.

Och jag noterade att med och lyssnade fanns också den pensionerade general som under hans tid som chef för den amerikanska armén i Europa också var min militära motpart i fredsoperationen i Bosnien.

Han skrev till mig efter diskussionen i går att han av mig under den tiden hade lärt sig ”hur man kan uppnå resultat utan att behöva avlossa ett enda skott.” Den kommentaren satte jag värde på.

I dag har det så varit en vidediskussion om läget i världen med Observer Research Foundation i New Delhi och därefter inspelning av en amerikansk pod om Europas och Sveriges syn på relationerna till Kina. Den kommer ut under den kommande veckan, och jag skall se till att det finns en länk.

Men därutöver har det varit skönt att cykla i den värmande solen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: