I alla fall ingen jetlag.

STOCKHOLM: Allt så gott som överallt fortsätter att domineras av COVD19 och dess olika konsekvenser.

Fast inte riktigt allt, trots allt.

Försöken att få ett slut på striderna i Libyen förefaller dessvärre knappast att ha lyckats. Den stora konferensen i Berlin var ett ambitiöst försök, men striderna mellan de två rivaliserande regeringarna i landets olika delar har knappast minskat, FN-representanten har kastat in handduken och vad som hänt med samtalen om vapenvila är okänt.

Just nu förefaller det som om såväl Turkiet och Förenade Arabemiraten förser respektive sidor med avancerade drönare, och med dessa attackerar de nu varandra. Rapporter talar t o m om att ett turkiskt örlogsfartyg utanför kusten skjutit luftvärnsrobot mot Haftar-regimens drönare.

EU börjar dock nu få igång den maritima mission som till sjöss skall övervaka förbudet att förse de olika sidorna med nya vapen. Det är bra, men ett problem är att åtskilligt tillförs med flyg, och även om man borde kunna se detta har man svårt att konkret ingripa mot det.

Men just nu ligger frågan om Libyen tämligen långt ner på EU:s dagsordning. Jag har svårt att se någon stats- eller utrikesminister lyfte på telefonen i den frågan.

I Irak ser situationen inte heller så ljus ut.

I Washington har man trots starka invändningar från de amerikanska militära befälhavarna i området beslutat att försöka att öka det militära trycket på de olika shiamiliser i Irak som man anser mer eller mindre styrda av Iran.

Men en upptrappad konfrontation kommer att göra Iraks situation än mer skör. Någon ny regering har man inte lyckats att få på plats efter det att den tidigare havererade, och landets redan sköra ekonomi drabbas nu ytterligare av det starka fallet av priset på den oljeexport man är helt beroende av.

Denna amerikanska politik är en del av försöken att ytterligare öka pressen på Iran. Medan London, Paris och Berlin säger till Washington att man av rent humanitära skäl bör lindra sanktionerna för att stödja den gemensamma kampen mot COVD19 vill man där tydligen inte lyssna på det budskapet.

Och i Afghanistan haltar den begynnande fredsprocessen betänkligt.

Jag skall ägna någon timme åt den saken i morgon, så det kan finnas anledning att återkomma.

Men i Bryssel, Washington, Peking och Moskva är det naturligt nog kampen mot COVD19 som dominerar.

Sverige med sin mjuka linje sticker tydligt ut.

Jag ser en av kolumnisterna i Financial Times tackar Sverige för att vi gör detta experiment som andra sedan kan lära sig någonting av. Men om det är så behagligt att vara experimentnation återstår att se. I dag rapporterades att närmare 100 personer dött under det senaste dygnet, och någon avmattning är mycket svår att se i de kurvor som presenterats.

Att vi just nu ligger sämst till i vår del av Europa är dessvärre obestridligt, och sedan går det alleles säkert att ha olika uppfattningar om varför det är så.

Hur det ser ut om en månad eller så blir viktigt. Då vet vi mera.

Här hemma får nu regeringen riksdagens stöd för ändringar i smittskyddslagen så att den kan fatta ”snabba beslut”. Det går dock inte att undvika reflektionen att det ju inte har varit så mycket av ”snabba beslut” hitintills – och det trots de möjligheter som ju faktiskt redan finns.

I EU-samarbetet förefaller man nu med gemensamma ansträngningar ha kommit tillrätta med huvuddelen av de nationella inskränkningar som förhindrade den gemensamma marknaden och den fria försörjningen med läkemedel och medicinsk utrustning. Och det är mycket viktigt.

Att varje land skulle kunna vara självförsörjande med allt är självfallet en illusion, och därför är den inre marknaden av så stor betydelse i en situation som denna.

Mer spänt är det inom eurogruppen om hur det ekonomiska stödet till hårt drabbade länder skall utformas. Att det behövs ett sådant och att det behövs ett sådant i stor skala råder det ingen tvekan eller oenighet om.

Diskussionen gäller i ställer metoder och instrument, och är till betydande delen är det en fortsättning på diskussionen under eurokrisens besvärliga dagar. Då ledde den till slut till att påfallande kraftfulla nya instrument för att stödja länder i svårigheter sattes upp, men nu vill vissa att dessa inte används utan att man ger sig in i en ny process för att skapa nya instrument.

Hur kommer att sluta återstår att se. Nya instrument kan sannolikt någon gång komma ifråga, men intill dess förefaller det mindre klokt att inte använda de instrument som ju faktiskt finns, som kan användas snabbt och som dessutom har betydande finansiell styrka.

Men i EU-samarbetet krävs ibland en kris eller två innan man kommer fram till en för alla gemensam lösning. Det mönstret har vi sett åtskilliga gånger förr.

I såväl Italien som Spanien finns nu tecken på att utvecklingen har passerat sin kulmen, men den försiktiga vägen tillbaka kommer inte att bli vare sig kort eller enkel. I Storbritannien förefaller situationen fortfarande att försämras – man kom ju igång med åtgärder relativt sent – medan det försiktigt talas om att Tyskland möjligen är bättre.

I Kina öppnas nu Wuhan försiktigt, men det innebär fortfarande inte mer än att man fortfarande har kvar restriktioner som med våra mått mätt är mycket hårda. Ledningen i Peking är dock mycket angelägen om att få igång ekonomin igen, och till ca 70% förefaller så också att ha skett.

Men att vägen framöver är besvärlig visar bl a utvecklingen i Singapore och Japan, där tendenser till nya utbrott nu lett till nya hårdare restriktioner. Relativt sett är dock deras siffror avsevärt bättre än vad vi ser i Europa i dessa dagar.

För min del fortsätter dagarna med en blandning av mediakontakter och globala digitala sammanträden.

I dag har jag varit på Deutsche Welles TV-sändningar om det brev som ett antal f d statsministrar skrev om vikten av starkare globala satsningar genom bl a tydligare finansiellt stöd till FN:s världshälsoorganisation WTO – det borde vara en självklarhet att inte bara virusets härjningar utan också arbetet mot det skall vara globalt – och dessutom i Niklas Svenssons veckoprogram på Expressen TV.

Men det har också blivit samtal med EU:s nya Balkan-sändebud Miroslav Lajcak om de utmaningar som finns i den regionen.

Och dagen avslutas inte förrän ett tidigt kvällsmöte med en rådgivande global grupp inom Eurasia Group. Problemet är bara att det är New York-tid – och det blir efter midnatt för oss européer som är med.

Men vi slipper i alla fall jetlag.

One Response to I alla fall ingen jetlag.

  1. vallingbymats skriver:

    Har du kommenterat att regeringen tagit bort EU-flaggan under sina presskonferenser? Löfven gått SD till mötes för att få något i utbyte? Se https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/andrad-policy-for-anvandande-av-eu-flaggan-vid_H502165

%d bloggare gillar detta: