Den brutala verkligheten tränger sig på.

STOCKHOLM: Sakta börjar den brutala verkligheten att tränga sig på.

Det finns ingen vändning i sikte vad gäller den dramatiska situationen framför allt i provinsen Lombardiet i norra Italien. Sjukhusen går på knäna, och militära kolonner med döda kroppar lämnar hårdast drabbade Bergamo eftersom kremationerna där inte heller de klarar belastningen.

Och det kan finnas anledning att påpeka att det här handlar om en välmående och väl fungerande del av Italien. Den genomsnittliga inkomsten i Lombardiet ligger högre än i Sverige med undantag av Stockholm. Och hela regionen tillhör de regioner i hela EU som har den starkaste exporten.

Varför det kom att drabba så tidigt och så hårt just här kommer det säkert att ta sin tid innan vi kommer att få tillfredsställande svar på.

En stor del av den globalt framgångsrika italienska industrin med lyx- och modevaror har sina centra här, men har också en betydande del av sin tillverkning i Kina. Åtskilliga kineser arbetar i området, och andra pendlar fram och tillbaka också till det centrala Wuhan-området.

Och det tog ju åtskillig tid innan de kinesiska myndigheterna stängde ner Wuhan-området. Det var åtskilliga miljoner som hann lämna under den tiden, och de kom då att bära smittan vidare. Sannolikt också till dessa områden i norra Italien.

Sedan har lokala faktorer tillkommit.

Bergamo låg strax utanför den inledande spärrade s k röda zonen eftersom man då inte kunnat se några fal där. Efter viss diskussion tillät man en viktig fotbollsmatch mellan ett italienskt och spanska lag att äga rum inför stor och entusiastisk publik, och måhända är det där som orsaken till den katastrofal situationen nu ligger.

Men allt detta är historia. I dag har COVD-19 fått fotfäste i samtliga europeiska länder och en stor del av världen.

Och nu gäller det att begränsa smittspridningen så mycket det bara går samtidigt som sjukvårdens resurser förstärks så mycket det över huvud taget är möjligt. Det är bättre att göra för mycket än att göra för lite i detta läge.

Med all sannolikhet kommer det även med bestämda åtgärder att ta betydande tid innan en vändning kan börja skönjas. Därefter kommer det sannolikt att ta än längre tid innan situationen tydligt kan sägas vara under kontroll. Och innan ett vaccin finns på plats kommer faran för nya utbrott och vågor av pandemin hela tiden att vara där.

Därmed är det ju tydligt att den ekonomiska nedgången kommer att bli dramatisk. Och hanteringen av denna av utomordentlig vikt. Utomordentligt svåra avvägningar måste göras på såväl nationell som europeisk och global nivå.

Skakigheten på den globala nivån har jag redan skrivit om, och det har inte blivit bättre sedan jag gjorde det.

Också EU brottas mycket tydligt med den mycket besvärliga situationen.

När gränser plötsligt började att stängas började också möjligheter med försörjning med olika medicinska produkter att äventyras. Man kan tycka att ledare borde inse att det inte finns något land som med bara egna tillgångar och inhemsk produktion kan försörja hela sitt hälsa- och sjukvårdssystem, och att ett hinder snabbt skulle leda till ett annat med alla som förlorare i slutändan.

Nu försöker man att lirka upp alla dessa hinder och få försörjningen att fungerar också över gränserna. En videokonferens mellan EU:s stats- och regeringschefer i förra veckan tog steg på den vägen, och på torsdag är det dags för EU-toppmöte som ju också kommer att äga rum per video.

Mycket på det mötet kommer dock också att handla om den ekonomiska situationen. Ett tvärstopp i den europeiska ekonomin skulle även det drabba hårt både direkt och indirekt genom den utslagning av företag och annat som sedan skulle riskera att bromsa under betydande tid också efter det att den akuta COVD-19 situationen bringats under någon form av kontroll.

Åtskilligt har förvisso redan gjorts. Rubrikerna talar om mycket höga belopp i olika åtgärder.

Men når dessa fram?

Mycket av det som utannonserats i Sverige handlar om lån av olika slag försedda med olika villkor och kostnader. Det har nog sitt värde, men jag tror knappast att de når fram till pizzerian och frisören runt hörnet och gör det möjligt för dem att överleva.

Det måste till mer direkta och tydligare åtgärder inte minst för de små och medelstora företagen och olika egenföretagare. Jag ser att andra länder i viktiga avseenden har gjort mera.

Detta blir dyrt.

Försiktighet med offentliga utgifter är alltid en dygd, men i detta fall handlar det om en unik och förhoppningsvis relativt begränsad situation som kräver unika insatser. Det blir nödvändigt att låna stora belopp, men då tror jag att det är bättre att staten gör den upplåningen i stället för att lasta över den uppgiften på företag som har betydligt sämre möjligheter.

Det kan komma att medföra en rätt betydande ökning av skuldbördan, d v s statsskulden som andel av BNP eftersom ju BNP också kommer att sjunka. Men om vi räddar företagsamheten förbättras ju förutsättningarna för BNP att komma igen efter krisen.

Självfallet är det viktigt att försöka att hålla igång så stora delar av ekonomin som möjligt, men i just det skede vi är i nu är det nog åtgärder som förhindrar smittspridningen som måste väga tyngst när de svåra avvägningarna måste göras.

Signalerna på EU-nivån talar ju nu också om att underskottsmålen just nu inte är de avgörande, och det diskuteras dessutom olika gemensamma finansieringsformer för insatser nu och längre fram som då också Sverige kommer att ha att ta ställning till. Den diskussionen måste vi förbereda oss på och inse att detta är en situation där europeisk solidaritet är av utomordentligt stor betydelse.

Parallellt med den humanitära och ekonomiska krishanteringen dras nu ett visst internationellt propagandakrig igång.

Det var oklokt av Donald Trump att kalla detta för ett ”Kina-virus”, liksom det var oklokt av honom att börja att kritisera européerna. I en situation som denna, som ingen medvetet skapat, är ett element av medkänsla liksom en inriktning på samarbete det som borde gälla.

Ser vi på de motsvarande globala hälsoutmaningar vi haft att hanterar under de senaste två decennierna har de haft sitt ursprung i såväl Kina som Västafrika som Saudiarabien. Och den omtalade s k spanska sjukan för ett sekel sedan, som det nu allt oftare jämförs med, började ju trots namnet i USA.

Virus kan ha många hemländer.

Men nu slår Kina tillbaka med olika konspirationsteorier, även om jag skulle tro att man kommer att ha begränsad framgång med dessa.

Effektivare är då att man med betydande media skickar stora flygplan med hjälpsändningar till främst Italien. Också Ryssland rycker nu in och nio stora transportflygplan med militära medicinska team har i dag landat i Italien. Även Serbien, som inledningsvis drabbades av en EU-spärr på vissa leveranser, har varit föremål för denna typ av politiskt kraftfulla hjälpsändningar.

Vi kommer med all säkerhet att se mer av denna hjälpdiplomati under den närmaste tiden. Dess betydelse skall inte underskattas.

Nu inleds ju också kampen om hur världen efter denna kris kommer att se ut.

One Response to Den brutala verkligheten tränger sig på.

  1. Jojo p skriver:

    Men Calle. ”Sjukhus går på knäna” . Nu har du pressat en redan dålig metafor långt in i komikens område.

%d bloggare gillar detta: