Det skakar lite både här och där i dessa dagar.

STOCKHOLM: Det saknas förvisso inte dramatik i dessa dagar.

Den italienska regeringens beslut att utvidga den avspärrade s k röda zonen till att omfatta ca 16 miljoner människor och avgörande knutpunkter i den italienska ekonomin – Milano och Venedig var och en på sitt sätt – illustrerar väl allvaret i den utmaning som vi står inför.

Jag hade ju möjlighet att se inledningen av det italienska dramat på nära håll och var i grunden rätt imponerad av hur man då hanterade situationen. I dag har det visat sig att det inte var tillräckligt, och i detta ligger lärdomar för oss andra.

Antalet rapporterade smittade i Stockholm i dag ligger väl snarare över den nivå som rapporterades i norra Italien när jag kom dit i början av vår sportlovsvecka.

Och antalet rapporterade fall i Frankrike och i Tyskland ligger i dag på ungefär samma nivå som gällde i Italien när jag lämnade i slutet på sportlovsveckan.

Ökningstakten har förvisso inte avtagit. Och det fortsätter.

Denna vecka säger Lufthansa att man räknar med att ställa in upp till hälften av alla sina flygningar. Och i New York har man förklarat någon typ av nödtillstånd för att bättre kunna hantera situationen.

De ekonomiska effekterna av allt detta kommer att bli betydande. Jag skulle tro att den OECD-prognos jag tidigare referat snarast ligger i underkant i sin bedömning.

I Italien svarar turismen i vid bemärkelse för ca 14% av BNP, och det säger sig självt att den drabbas mycket hårt. Det talas om olika stödinsatser, och en del sådana har redan utannonserats, men även om Europakommissionen säger att man kommer att se mindre noggrant på underskottsmålen finns det begränsningar av möjligheterna för en ekonomi som har en offentlig skuld kring 130% av BNP.

Om det varit penningpolitiken som varit den viktiga för att klara den europeiska ekonomin efter finanskrisen 2008 är det nu tydligt att dess möjligheter är tämligen begränsade och i alla händelser alls inte vad de tidigare var.

Nu talas det i stället om finanspolitiken som instrumentet, men då hamnar man snabbt i problemet med en redan betydande offentlig skuldbörda i ett antal länder. Det blickas på Tyskland och dess överskott i förhoppningen om att en rejäl expansion där skulle kunna hjälpa upp hela den europeiska ekonomin, men om det kommer att vara möjligt är långt ifrån självklart.

I många fall kommer det nog också att handla om att hjälpa banker som kommer att se kunder i stort antal som kommer att ha svårigheter att klara sina betalningar.

Det finns nog inte ett företag i dag som inte är fullt upptaget med att se över sina planer i olika avseenden. Och de olika åtgärder de ser sig nödgade att vidta har självfallet en kumulativ effekt på ekonomin.

De finansiella marknaderna kommer med all säkerhet att fortsätta att vara turbulenta. Jag skulle tro att åtgärderna i Italien har skakat om en hel del.

I ett visst läge kommer alldeles säkert politiska signaler och insatser vara nödvändiga för att vända den ekonomiska utvecklingen. Och de måste då ske på europeisk och global nivå – den som tror att nationen allena fungerar i ett läge som detta vet mycket lite om vilken tid och värld som vi lever i.

Återverkningarna nu ser vi på många områden. Det skakar lite både här och där.

För att hantera en minskad efterfrågan på olja ville Saudiarabien begränsa produktionen, men Ryssland sade plötsligt nej, och oljepriserna började att falla dramatiskt.

Det fick omedelbara effekter på marknaderna i Saudiarabien.

Och till det kom att kronprinsen MBS plötsligt arresterade de i övrigt mest inflytelserika delarna av den vidsträckta familjen. Kanske är ryktena om att kungen är krasslig en förklaring i och med att MBS vill vara säker på ohotad att kunna stiga upp på tronen.

Fortsättning på detta drama lär följa.

Lite närmare kommer många att uppmärksamt följa den turkiske presidenten Erdogans besök i Bryssel i morgon kväll.

Under överläggningar i Moskva i torsdag fick han fram någon typ av vapenvila i Idlib för att också kunna begränsa den humanitära katastrofen där. Men det bör nog noteras att det var den 14:e vapenvilan i området. Sannolikheten för att just denna skulle bli evig skall nog inte överdrivas.

President Erdogans försök att tvinga in migranter och flyktingar i stor skala i Grekland och EU har i allt väsentligt misslyckats. Det förefaller som om man lyckats att i alla fall i grova drag upprätthålla ordningen vid gränsen trots olika försök att storma och bryta igenom.

Nu kommer det att handla om det finns någon möjlighet att återupprätta avtalet från 2016 mellan Turkiet och EU om bl a dessa frågor.

Förhoppningsvis är EU berett till att ge generös hjälp också till flyktingar som finns i Turkiet, men det finns åtskilligt annat i det avtalet som säkert kommer att leda till inflammerade diskussioner under morgondagen.

Men flyktingsituationen är allvarlig och kräver åtgärder.

Turkiet är det land som i absoluta tal tagit emot flest från den syriska tragedin, men relativt sett ligger Libanon särklassigt i topp. Och det är en av de svåra påfrestningar som gör att landet nu står på den absoluta gränsen av finansiellt sammanbrott.

Och det ligger inte i Europas intresse.

För min del förändras åtskilligt. Det ena arrangemanget efter det andra ställs in.

I veckan som kommer skulle jag ha varit i Paris för att diskutera Balkan-politiken och därefter i Washington för att diskutera det mesta. Men av detta torde det inte bli någonting alls. Den närmaste resa jag just nu har på programmet är till Växjö i nästa vecka.

Och vi får se hur det går med det.

På tisdag tillhör jag i allas fall talarna på ett möte i Stockholm med anledning av att professor Assar Lindbeck fyller 90 år. Hans insatser för att forma diskussionen om ekonomisk-politiska frågor, inklusive också den långa diskussionen om s k löntagarfonder, har ju varit mycket betydelsefulla.

Och jag skall tala om hur vi mitt i den ekonomisk krisen 1992 tillsatte den s k Lindbeck-kommissionen, vars förslag ju kom att bli av stor betydelse.

I den mer återblickande delen deltog jag härom dagen i ett arrangemang med anledning av att den s k IT-bubblan sprack för två decennier sedan.

Finansiellt gjorde den det – värden hade blåsts upp alldeles för mycket – men i sak gjorde den det självfallet inte alls.

En ny generation av entusiastiska företagare kastade sig över den nya teknologins alla möjligheter, och den digitala tsunamin fortsätter ju att att stöpa om vårt samhälle.

Till det bättre.

3 Responses to Det skakar lite både här och där i dessa dagar.

  1. Oskar Lee skriver:

    Det är väl inte helt orimligt att Turkiet och Libanon tagit emot flest flyktingar från Syrien, bägge är ju grannländer. I Turkiets fall har man dessutom aktivt bidragit till att förvärra konflikten genom att stödja olika sunnimuslimska rebellgrupper och, minst, sett mellan fingrarna vad gäller ISIS.

    EU borde givetvis inte betala något till Turkiet. Istället borde man förklara att antingen upphör provokationerna vid gränsen eller så kommer EU att säga upp frihandelsavtalet med Turkiet. I alla fall tillfälligt. Därefter följer sanktioner.

    Turkiet är en auktoritär stat. EU behöver spela hard ball.

  2. carlbildt skriver:

    Vi har anledning att hjälpa flyktingar i vilket land de än befinner sig. Och det är bättre att de finns i det relativa närområdet än tvingas att bege sig längre bort.

  3. Carl , kommer Serbien och Nord Makedonien att inom rimlig tid 10 år bli antagna som EU medlemmar ?

%d bloggare gillar detta: