Antwerpen – och en tom kalender.

ANTWERPEN: I går kväll var jag inbjuden att tala på det årliga stora möte som handelskammaren i denna gamla handelsmetropolen anordnar.

Inte mindre än 900 personer mötte upp i vackra och nyrenoverade gamla börshuset, som sades vara det äldsta huset i världen med just den funktionen.

Förutom att lyssna på mig om Sveriges ekonomiska utveckling och Europas framtida utmaningar och en intressant utblick av stadens borgmästare Bart De Wever fick de sig till livs också Ericssons styrelseordförande Ronnie Leten som ju har sina rötter just här.

Och de verkade relativt nöjda med detta.

Gott belgiskt öl serverades i betydande mängder när det hela övergick till mer informella och sociala samtal.

Antwerpen och Flandern har ju en gammal historia som nav i Europas handelsrelationer.

Det var på marknaderna i Flandern som i tidig medeltid Östersjöns och Medelhavets handelsutbyten kunde knytas samman. Under Antwerpens storhetstid – innan politiska och religiösa konflikter gjorde att Amsterdam kunde börja att ta över – var staden en av de största i Europa.

Och det var i senare tid från dess hamn som en stor del av emigrationen från inte minst östra och centrala Europa till det nya förlovade landet på andra sidan Atlanten gick. Det är fascinerande att läsa alla de senare kända namnen i listorna i museet tillägnat just detta.

I dag sysselsätter hamnen här direkt och indirekt ca 150.000 människor lärde jag mig. Därmed är den Europas näst största efter närbelägna Rotterdam.

Och till vissa delar är de ett integrerat komplex. Råolja tas t ex in primärt till Rotterdam för att sedan gå vidare till de stora petrokemiska komplexen i anslutning till det stora hamnområdet i Antwerpen.

Tillsammans utgör de den mest betydelsefulla logistiska knutpunkten i vår del av världen.

Men Antwerpen har också andra funktioner.

Den absoluta merparten av alla diamanter i världen passerar genom staden. Hit kommer de till större delen från södra Afrika eller Sibirien, värderas och klassificeras och går sedan vidare ut till de internationella marknaderna.

Den allra mest kvalificerade slipningen görs fortfarande här, men annars har allt mer av detta förskjutits till bl a Gulf-staterna och Indien.

Det var judar som förvisades från Spanien som en gång förde handeln och hanteringen hit, men under senare decennier är det familjer som kommit från Indien som blivit allt viktigare i denna verksamhet.

Och det är inga obetydliga summor det handlar om. Hanteringen av diamanter i Antwerpen svarar för ca 5% av Belgiens samlade ekonomi.

Den belgiska politiken är en lite annan historia.

Sedan valet i maj förra året har man inte lyckats att bilda en ny regering, och utsikterna för att det skulle lyckas förefaller mycket dystra när jag lyssnar på olika också insatta röster.

Ett nyval rycker allt närmare? Men kommer det att lösa upp knutarna? Många skakar på huvudet.

Belgiens konstitutionella system är förmodligen det mest komplicerade i Europa. Flandern och Vallonien, med sina olika språk och ekonomiska orientering, men därtill separata Bryssel mitt i det hela som komplicerar arrangemanget betydligt, och dessutom en liten tyskspråkig del längst i öster.

Bosnien ser faktiskt en bra bit enklare ut.

Jag satt en timme i går med Flanderns nytillträdde regeringschef Jan Jambon och gick igenom läget. Komplicerat – för att helt kort sammanfatta situationen. Och att lösa upp Belgiens konstitutionella knutar är ingenting som förefaller omedelbart förestående.

Det påverkar också ekonomin.

Förutsättningarna är goda, men frånvaron av starka regeringar har betytt frånvaron av nödvändiga ekonomiska reformer, och det syns tydligt i snart sagt varje del av den ekonomiska statistiken.

Bekymmersamt.

Men nu bär det hemåt igen.

Och mycket handlar nu om att planera om. Det ena mötet och resan efter den andra ställs in. Den tidigare fulla kalendern blir allt mer tom. Men saker och ting måste uträttas i alla fall på ett eller annat sätt.

Vart allt detta bär hän återstår att se. Vi är bara i början på den globala COVD-19 krisen.

Börserna världen över studsar upp och ner i allmän förvirring. Ekonomiska data just nu från USA ser mer bekymmersamma ut än väntat. Redan skakiga ekonomier glider mot en tydlig riskzon. Hälsa- och sjukvårdssystem förbereder sig för det värsta.

Från Kina rapporterar dock företag att livet långsamt och försiktigt börjar att komma tillbaka. Det är fortfarande påtagligt illa, men det låter som om man nu börjar att se ljuset i andra änden av tunneln.

Låt oss hoppas att den försiktiga utvecklingen fortsätter.

I Europa och Nordamerika har vi dock några påtagligt utmanande månader framför oss.

Och vad gäller resten av världen är det bara att hoppas att situationen någorlunda kan kontrolleras.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: