De stora projekten för EU framöver.

STOCKHOLM: Ett dygn och lite mer i Bryssel gav en viss möjlighet att känna av stämningarna i staden någon månad efter det att de olika EU-institutionerna fått nya personer i sina ledningar.

När Ursula von der Leyen tillträdde som kommissionspresident gjorde hon det med ett mycket ambitiöst program. Till en betydande del handlade detta om nödvändigheten av att dela ut blommor till olika delar av Europaparlamentet för att säkra de nödvändiga rösterna för en majoritet. Och det lyckades ju också – om än med knapp marginal.

Sedan dess har hon för några veckor sedan presenterat färdplanen för det första av de stora projekt som hon vill skall prägla de kommande åren, nämligen den stora gröna omställningen av Europa.

Senare under året skall hon få medlemsstaterna med på att tydligt höja ambitionerna vad gäller utsläppsbegränsningar till 2030 – från de 40% som utlovats tidigare till de 50 eller 55% som det borde handla om nu – men huvuddelen av de riktigt skarpa förslagen i klimatpolitiken kommer inte att stå på agendan förrän 2021.

Även om det knappast kommer att påverka inriktningen av EU:s politik vet vi ju då hur viktiga COP26-mötet i Glashow i november bar utfallit. Liksom självfallet det också i detta avseende viktiga amerikanska presidentvalet.

I dag har kommissionen så presenterat inriktningen när det gäller det andra av de stora projekt som kommer att dominera de kommande åren, nämligen den digitala omställningen.

När vi träffade Ursula von der Leyen i går var hon tydlig med att det var dessa två stora projekt – den gröna omställningen och den digitala omställningen – som hon såg som kärnan i det politiska uppdraget under de kommande åren.

Åtskilligt skall självfallet läggas till detta.

Det måste ske ett försök att få ordning på den gemensamma asyl- och migrationspolitiken. Någon typ av förslag på den punkten kommer också under de närmaste månaderna.

Och närområdespolitiken förblir viktig. Man måste göra ett försök till nystart vad gäller de politiska ansträngningarna på Balkan. Jag skulle tro att vi kommer att få se det i samband med stats- och regeringschefernas möte i mars, och därefter kommer så toppmötet med Balkan-länderna i Zagreb i maj.

Runt om i staden var det uppenbart att man funderar på hur man bäst skall leva upp till ambitionen att bli en geopolitisk spelare under de kommande åren.

Men en del av detta kommer nog att ge sig självt. Närområdet med dess olika problem tenderar att höra av sig, om man uttrycker sken på det sättet.

Och de stora gröna och digitala omställningarna kommer ju i olika avseenden faktiskt att handla också om relationerna med dels USA och dels Kina.

I det mer omedelbara perspektivet handlar det dock om nödvändigheten av att få en överenskommelse om budgeten för EU för de kommande sju åren. Det handlar om något över 1% av den samlade ekonomin i medlemsländerna. Små variationer i detta procenttal skulle inte betyda så mycket för de olika länderna, men utfaller som åtskilliga miljarder i den gemensamma budgetens möjligheter till olika satsningar.

Kring detta sätter sig stats- och regeringscheferna ner i Bryssel i morgon eftermiddag, och hur länge den seansen kommer att vara vågar ingen spekulera om. Ett dygn eller två kan det mycket väl bli innan man med stor sannolikhet kommer fram till att man måste ta en paus och återkomma med ett nytt försök om några veckor.

Särskilt förvånande är detta knappast för var och en som varit med om att få en svensk regering att göra den slutliga överenskommelsen om det budgetförslag som skall lämnas till riksdagen. Också där brukar finnas påtagliga inslag av gyttjebrottning eller slagfält.

Och när man så småningom kommer överens mellan regeringarna måste det ju så till en överenskommelse med Europaparlamentet också. Det kommer att ta sin tid.

Och just relationen med parlamentet kommer nog att bli mer besvärlig än vad som tidigare varit fallet. Den tidigare självklara majoriteten mellan EPP-partiet och socialdemokraterna finns inte längre. Det kommer att vara mer besvärligt att komma fram till de nödvändiga besluten.

Till allt detta skall så läggas Brexit.

Ett EU-mandat för förhandlingarna är förhoppningsvis klart i nästa vecka, och då kan förhandlingar inledas i mars. Men hos dem i Bryssel som fortfarande ägnar dessa frågor någon större uppmärksamhet – Brexit är gårdagens fråga – finns det en påtaglig pessimism om att kunna föra dessa förhandlingar i hamn utan betydande dramatik.

Sammanfattningsvis är det tydligt att EU-samarbetet nu kommit igång igen efter skiftes- och Brexitåret 2019.

Stora projekt ligger på bordet.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: