Dagar med jättens andedräkt.

SYDNEY: Så är det dags att lämna Sydney, Australien och södra halvklotet och beträda den rätt långa färden hem.

Men det har varit påtagligt intressanta dagar här.

Australien ligger långt bort – mycket långt bort, för att vara alldeles exakt – men de frågeställningar som dominerar debatten här är av betydande relevans för oss också.

Så det har varit dygn av diskussioner som så gott som alla handlat om antingen Kina eller klimat eller kombinationen av de två.

Om den kinesiska relationen här har jag skrivit tidigare.

Så länge förhållandet mellan USA och Kina var relativt harmoniskt, och utvecklingen vad gäller den kinesiska politiken gick i någon form av rimlig riktning, kunde Australien med en stark säkerhetsrelation med USA bekymmersfritt surfa fram på den kinesiska ekonomins starka utveckling.

Närmare tre decennier av oavbruten ekonomisk tillväxt – tämligen unikt bland mer utvecklade länder – var det lyckliga resultatet under denna period.

Men så är det inte längre.

Spänningarna mellan USA och Kina ökar kontinuerligt. Och den kinesiska politiken har fått en inriktning som leder till ökade farhågor. Och detta sker samtidigt som det ekonomiska beroendet av Kina blivit allt starkare.

Det ekonomiska beroendet och säkerhetsberoendet drar åt olika håll. Och bägge drar dessutom allt starkare.

Kring detta har det blivit många diskussioner med gamla och nya vänner – inte minst f d premiärministrarna Kevin Rudd och Malcolm Turnbull och f d utrikesministern Julie Bishop med de erfarenheter de har på dessa olika områden,

Men också fristående akademiker och journalister med inriktning just på dessa områden.

Det var Krister Wahlbäck som skrev om ”jättens andedräkt” när det gällde Finlands förhållande till Sovjetunionen en gång i tiden, och det uttrycket känns passande också här. Den kinesiska jättens andedräkt känns allt mer i olika delar av det australiska samhället.

Men därtill kommer självfallet den andra jätten och dess andedräkt. Och dessutom det förhållandet att drakar som dessa också har en förmåga att spruta eld om de tycker att så krävs.

Och hur denna situation skall kunna hanteras framöver diskuteras intensivt. Och den diskussionen följs självfallet intensivt från inte minst kinesisk sida.

Där ser man nog det som sker i Australien som någonting som kan ske i andra länder också.

Här vaknade man upp till problemet med Kina, 5G och den digitala infrastrukturen långt innan något annat land vaknade i dessa frågor. Och här har man antagit en lag mot utländskt inflytande som formellt inte riktar sig mot någon men reellt självfallet handlar om Kina.

I Peking är man inte road.

Och frågan är hur detta kommer att utvecklas på längre sikt.

Hur klarar man detta i en möjlig framtida situation där den kinesiska ekonomin kanske blir dubbelt så stor som den amerikanska och beroendet av den betydligt mycket starkare? Blott möjligheten att draken kan börja att spruta eld kan då komma att ha en återhållande effekt på åtskilligt.

På sina håll säger man att det är lika bra att anpassa sig till en utveckling som är ofrånkomlig. På andra håll talar man mer om att på olika sätt öka motståndskraften i samhället. Och på alla håll hoppas man att dilemmat inte kommer att uppstå eller inte framstå som så starkt.

Och till detta skall så läggas den andra jätten.

Australien har ett starkt säkerhetsberoende av USA, och det har man genom decennier stärkt genom att vara den lojalaste av vänner i krig från Vietnam och Afghanistan till Irak. Men faktiskt är också USA beroende av strategiska anläggningar i Australien.

Kring detta vill alla hålla fast. Men frågor smyger sig ändå in dels om vad som händer om det kommer till upptrappad konfrontation mellan USA och Kina och dels också om det i det ännu längre perspektivet helt enkelt finns en risk för att den kinesiska makten tränger ut den amerikanska ur denna region.

Enkla och bekväma decennier för det som brukade kallas ”det lyckosamma landet” har efterträtts av lite mer besvärliga sådana.

Till denna utmaning skall så läggas klimatfrågan. Landet är världens största kolexportör och ett av de länder där klimatförändringen denna sommar fått påtagliga konsekvenser.

Under visst tumult håller landets politik på att förändras.

Men enkelt är det inte. Flera premiärministrar har fallit på svärdet när de försökt att ta sig an denna fråga. Och kolet har förvisso sina starka intressenter. I medievärlden dominerar intressen som gör sitt bästa för att ge dem sitt stöd.

Dock kommer förändringen att bli ofrånkomlig. Denna ”svarta sommar” har lämnat starka avtryck i opinion och därmed också i politik.

Kolkraftens dagar i landets energiförsörjning är säkert räknade. Hur det kommer att gå med den stora kolexporten till Kina, Indien och Japan blir ju i hög grad beroende av dessa länders kommande politik i dessa frågor.

Men att finansiera nya kolgruvor har redan visat sig vara påtagligt besvärligt. Finansmarknaderna håller på att bli en klimatkraft.

Mer akut handlar beroendet av Kina i dessa dagar självfallet också om effekterna av coronaviruset.

Och här är frågetecknen många.

Anekdotiskt kommer mycket information om olika konsekvenser för företag och andra i och kring Kina, och dessa blir ju allt mer påtagliga för varje dygn som går utan någon bestämd vändning i sikte.

Att den australiska ekonomin kommer att påverkas är alldeles uppenbart. Turisterna från Kina kommer inte. Efterfrågan i den kinesiska ekonomin minskar. Många tusentals kinesiska studenter på universiteten här kan inte komma tillbaka efter ledighet.

Och man kan bara spekulera om de mer politiska effekter detta får internt i Kina. Är detta ett Chernobyl för den kinesiska ledningens trovärdighet?

Kring detta kommer det att finnas anledning att återkomma.

Men nu styr jag hem mot Stockholm. Från start här till landning hemma i Stockholm kommer det att ta 23 timmar.

Australien ligger långt bort.

Men ändå väldigt nära när man ser på de olika utmaningar vi står inför.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: