”Down under” – Kina och klimat.

SYDNEY: Efter lite mer än ett dygn med olika diskussioner i Seoul har jag nu dykt ner här i Sydney i New South Wales i Australien.

Det var en tio timmars flygresa genom natten som förde mig från nordöstra Asien hit ner till det södra halvklotet.

Också här är självfallet coronavirus en påtagligt stor fråga.

Dels är Australiens ekonomi intimt sammanflätad med den kinesiska genom att en mycket storverk av landets export går dit men dels därför att kontakterna genom kinesiska studenter här och en betydande kinesisk turism är mycket omfattande.

Australiska medborgare har evakuerats från Wuhan och satts i karantän på en avlägsen ö under de kommande två veckorna. Regeringen uppmanar dessutom ju alla sina medborgare att lämna Kina.

Intill söndag har flygbolaget Qantas ett fåtal flyg från Peking och Shanghai, men efter det säger man sig inte kunna ta något ansvar för medborgare som då inte lämnat landet.

Relationerna till Kina är på många sätt en känslig fråga i detta land, och relationerna är inte de bästa. Nu har en officiös tidning i Peking också levererat skarp kritik mot främst USA och Australien för att de med olika dramatiska åtgärder sägs underblåsa anti-kinesiska strömningar.

Forfarande är det i dag uppehållsväder här i dag, men snart skall det enligt prognoserna börja att regna ordentligt. Och det säger sig självt att det är välkommet efter den ”svarta sommar” med förödande bränder som landet upplevt under de senaste månaderna.

Och tveklöst har de förändrat stämningen i landets politisk liv.

Klimatfrågan har ställt till tumult i landets politik sedan åtskilliga år tillbaka. Konflikten mellan klimatlösning och det ekonomiska beroendet av den omfattande kolexporten till Kina har ställt till problem för regeringar av olika politiska kulör under åren.

Den konservativa regeringen under premiärminister Scott Morrisson vann något överraskande ett nytt mandat i fjolårets val också därför att man försvarade planerna på att öppna upp stora nya kolgruvor i Queensland i landets nordöstliga del.

Men sedan har det inte gått så bra.

När de stora bränderna efter den stora torkan bröt ut fotograferades premiärminister glad med en glass på semester i Hawaii, och det mottogs inte alldeles väl. Strax innan hade landet tillhört de mer bromsande krafterna på klimatkonferensen i Madrid.

Nu har de värsta bränderna lagt sig, men efterchocken i den politiska debatten är påtaglig. När parlamentet samlades i Canberra i går efter uppehållet under julen växlades hårda ord. Och premiärministern återkom förvisso inte till sitt tidigare envetna försvar för kolindustrin.

Sakta försöker man nu manövrera in sig i en ny position. Även Australien måste inrikta sin politik på att i likhet med EU och Storbritannien åstadkomma klimatneutralitet 2050, men alldeles vill inte premiärministern ändå riktigt låsa sig till hur det skall kunna gå till.

Man måste vara praktisk, förklarar han

Men dit kommer det att gå. Stämningsläget har påtagligt förbättrats. Och den speciella kommission som nu tillsätts för att dra erfarenheter av de förödande bränderna skall utgå från att klimatfrågan var viktig för dessa och att det dessutom kommer att bli värre framöver.

Australien ligger förvisso påtagligt långt bort, men trots sin geografiskt isolerade position är landet centralt just nu i två av de allra största frågorna som vi brottas med för de kommande åren – relationen till Kina och hanteringen av klimatfrågan.

Paradoxalt nog känns dessa utmaningar närmare och mer akuta här nere. Men att de berör även oss behöver knappast påpekas.

Här komme jag nu att vara till i början av den kommande veckan. En större nordisk affärsdelegation är på ingång, och den vill diskutera också olika omvärldsutmaningar.

Och faktiskt är Sydney en påtagligt bra plats att diskutera både Kina och klimat på just nu.

Och till det kan så läggas olika effekter av den växande epidemin med coronaviruset. Också här är Australien med sitt Kina-beroende något av en frontstat.

One Response to ”Down under” – Kina och klimat.

  1. Claes Richter skriver:

    Hej Carl,
    Kanske du kan bringa lite klarhet i den klimathysteri som f.n. råder.
    Läs Elsa Widdings, Lennart Bengtssons och Nils-Axel Mörners böcker om du inte redan har gjort det. Den naturliga växthuseffekten orsakas till 95% av vattenånga. Resterande 5% av s.k. växthusgaser eller det vi kallar atmosfären som består av 78% kväve, 21% syre och bl.a. endast 0,04% CO2. CO2 är jämte H2O och solenergi den viktigaste byggstenen för allt liv på Jorden i en ständigt självreglerande kretslopp. Fotosyntesen känner dom flesta till.
    CO2-nivån var den lägsta i jordens historia för 100 år sedan, knappt 0,03%. Hur kan en ökning från 0,03% till 0,04% ha någon som helst inverkan på klimatet??? En ökning från 3 till 4 molekyler per 10.000 förfaller en aning futtigt. Människans bidrag till CO2 i kretsloppet är f.n. ca. 5% och den absoluta merparten inkl. övriga naturliga 95% absorberas av Jordens samlade växtlighet som märkbart ökat under senare decennier. Öknarna krymper, Jorden blomstrar och vi ser rekordskördar varje år.
    Jordens genomsnittstemperatur må ha ökat någon grad C sedan slutet på den s.k. Lilla Istiden runt mitten på 1800-talet men det har inte ett jota med CO2 att göra. Snarare en viss återhämtning efter en 500 år lång kallperiod. Klimatet varierar ständigt av flera orsaker men främst variationer i Jorden omloppsbana och Solens varierande aktivitet.
    Självklart har en ovanligt varm och torr sommar bidragit till årets omfattande bränder i Australien men det är varmt och brinner varje sommar Down Under. År 1909 t.ex. var varmare än i år och det brann om möjligt ännu mer då. Lustigt att all statistik som redovisas oftast börjar år 1910 när dom pratar om den varmaste sommaren någonsin. Det är bra med lite perspektiv på saker och ting. Vi skulle behöva en rejäl portston Factfullness i dessa frågor och min stilla undran är vilka krafter som ligger bakom denna massiva desinformation som pågår?
    Mvh,
    CR

%d bloggare gillar detta: