Vecka med Mellersta Östern och Brexit.

STOCKHOLM: Den internationella nyhetsförmedlingen domineras just nu av spridningen av det nya virus som uppenbarligen har sitt ursprung i en livsmedelsmarknad i Wuhan i centrala Kina.

Och rapporterna om hur spridningen av virusen blir allt snabbare oroar, samtidigt som det hitintills förefaller att dödligheten är en bra bit lägre än vad som var fallet med det snarlika Sars-viruset för några år sedan.

Men med all sannolikhet får detta virus än mer dramatiska effekter på resemönster och annat. De kinesiska myndigheterna begränsar nu med dramatiska åtgärder människors rörelser i landet. Själv bokar jag om en flygning via Peking som jag hade i min plan om någon vecka.

Annars blir detta veckan när riksrättsprocessen mot Donald Trump, där den republikanska majoriteten i senaten med automatik kommer att fria honom, fortsätter och möjligen t o m avslutas.

För mig är det uppenbart att han har betett sig på ett sätt som skadat det ämbete han innehar, USA:s möjligheter att agera internationellt som alldeles självklart Ukraina. Avsättning är dock i en demokrati ett allra yttersta och utomordentligt dramatiskt medel, och det går inte att undvika frågetecken kring dess användning i detta fall.

Men ju mer som kommer fram om vad som inträffar desto mer smutsigt framstår presidentens agerande.

Möjligen är det för att avleda uppmärksamhet från denna process som Trump plötsligt beslutat att lägga fram den fredsplan för Israel och Palestina som det talats om under år.

Sittande premiärministern Netanyahu och utmanaren Gantz har bägge kallats till Vita Huset, och den israeliska armén har förberett ett betydande antal bataljoner för snabb insats på Västbanken med anledning av de protester från palestinierna som kan komma.

Med all sannolikhet kommer Trumps fredsplan att innebära ett försök att begrava så gott som alla tidigare planer och principer för en fredlig lösning av frågan.

Sannolikt kommer existerande israeliska bosättningar på Västbanken att accepteras, delar av denna med säkerheten som argument annekteras av Israel och den palestinska självstyrelsen inskränkas till ekonomiska och sociala frågor, med möjligen förhoppningen att existerande israeliska restriktioner i det förra avseendet kommer att mildras.

Det innebär att USA begraver allt tidigare stöd till den tvåstatslösning som under decenniers setts som den enda möjliga vägen till en stabil fredlig lösning.

Någon entusiasm i arabvärlden är knappast att räkna med, men allvarligast är sannolikt situationen för Jordanien. Landet har ju satsat på en försiktig fredlig samlevnad med Israel, men den politiken riskerar nu att komma under betydande press.

Hur EU kommer att reagera på detta skall bli intressant att se. Bekvämast är sannolikt att inte säga någonting alls och hänvisa till den egna uppfattningen, men alldeles säkert kommer olika länder att komma under betydande tryck att röra sig i den amerikanska riktningen.

Kanske blir Londons reaktion alldeles särskilt intressant. Landet lämnar ju formellt EU på fredag, och en av de stora frågor som finns är i vilken utsträckning man då också kommer att börja att glida iväg från sina forna EU-kollegor i utrikespolitiken.

På fredag är det så slutet på början på Brexit-processen i och med att man formellt lämnar. Brittiska företrädare får lämna alla möten och institutioner i Bryssel, och i fortsättningen bara finnas utanför dörrarna till de rum där diskussionerna sker och besluten fattas.

Efter 47 år tas den brittiska flaggan bort från flaggstängerna i Bryssel.

I hur hög grad det är början på slutet återstår att se.

Storbritannien fortsätter att vara en del av den inre marknaden och tullunion, och omfattas fullt ut av alla EU:s regler och beslut, under i alla fall hela detta år, och tanken är att en ny relation under den tiden skall hinna att förhandlas fram.

Fullt ut kommer det näppeligen att hinnas med, men ett mer begränsat avtal kring främst handeln med varor borde vara möjligt att hinnas med. Skulle det inte lyckas, är hela frågeställningen om att ”krascha ut” ur EU vid nästa årsskifte tillbaka på bordet.

Men det blir säkert en mycket märklig förhandling.

Handelsförhandlingar handlar i allmänhet om att ta bort hinder för handeln, men i detta fall handlar det ju om att införa hinder för denna.

Nya kontroller, regler, byråkratier och i värsta fall också tullar måste ju komma till. Och alldeles självklart har detta negativa ekonomiska effekter – sedan kommer de lärde säkert att fortsätta att strida om den närmare storleken på dessa.

Och sedan kommer förhandlingarna att handla om känsliga saker som tillträda till fiskevatten.

Den ekonomiska betydelsen av detta är tämligen marginell, men lång historisk erfarenhet visar att det finns få internationella förhandlingar som inte kan förstöras av lite fisk.

Få frågor kan röra upp så mycket känslor.

Så den kommande fredagen är slutet på början på Brexit. Illa nog. Men mer bekymmer kommer.

One Response to Vecka med Mellersta Östern och Brexit.

  1. Winni Fejne skriver:

    Så sorgligt, hela inlägget

%d bloggare gillar detta: