En mindre öppen värld? Efter Davos 2020.

ZÜRICH: Nu bär ett så hem igen efter några dygn i det sedvanliga globala myllret i Alperna i Davos. Större än någonsin, skulle jag tro, inte minst därför att antalet olika arrangemang vid sidan av själva WEF- mötet har blivit fler och fler.

Om det fanns ett tema på detta möte var det klimatfrågan. Den är i och för sig långt ifrån ny i dessa diskussioner, men har nu blivit dominerande huvudfåra på ett sätt som tidigare inte var fallet.

Undantag fanns. President Trump återkom till Davos – det var två år sedan senast – och levererade ett valtal om den amerikanska ekonomins styrka där globala frågeställningar och klimatfrågan var så gott som helt frånvarande.

Det var i stället Europa som hade ledningen i dessa frågor med viktiga anföranden av Ursula von der Leyen och Angela Merkel.

Om det tidigare fanns farhågor för en nedgång i den globala ekonomin var dessa detta år betydligt mer begränsade.

Den prognos som IMF levererade vid mötets inledning visade på hygglig global tillväxt, men självfallet fanns det sedvanliga varningar för att både börsvärden och skuldsättningar börjar att bli lite väl höga.

Så här kan det inte fortsätta hur länge som helst, hette det, men ingen borgade säga att det inte kan fortsätta ett tag till.

Detta år firade Davos-mötet 50 år.

Ofta har dessa möten stått som symbolen för öppna ekonomier, en öppen värld och en strövandes efter allt friare handel med alla de positiva effekterna som följer av detta.

Men i dag är bilden i dessa avseenden dessvärre mer blandad.

Delvis handlar detta självfallet om Trump. Han talar om sina handelsavtal, men där handlar det aldrig om fri handel, utan snarare om någon typ av bilateralt reglerad handel av äldre snitt. Och globala utmaningar som kräver gemensamma globala insatser finns inte riktigt i hans värld.

Men problemet är vidare än så.

Indien har fortfarande svårt att bryta sig ur gamla protektionistiska böjelser av olika slag, för att nu bara nämna ett aktuellt exempel.

Bekymmersamt från mötet i Davos var inte bara denna smygande utveckling mot en mer reglerad och mindre öppen värld – ännu inte dramatisk, men ändå tydlig – utan också stormvarningar när det gäller de transatlantiska handelsförbindelserna.

Trump var tydligt arg på EU som för honom tydligen var ett mer besvärligt och allvarligare hot än t o m Kina.

Hans tanke om tullar på bilimporten från Europa – också Storbritannien – har i alla fall för tillfället skjutits upp, och samma sak gällde med konflikten om digitala skatter mellan främst USA och Frankrike.

Frankrike sade att man inte kommer att ta upp denna skatt under detta år, och Trump sade att då gör han heller inga motåtgärder detta år.

Ännu ett av dessa uppskov och ännu en av dessa vapenvilor. Men inte mer än så.

Och andra frågor hotar. Den eviga dispyten om påstådda subventioner till Airbus respektive Boeing. Så småningom också olika former av klimattullar.

Trump förklarade att han avser att sortera ut alla dessa frågor med ett handelsavtal med EU före november, och hotade självklart med tullar för att gå igenom sin vilja. Realismen i den tidtabellen hade få anhängare.

Och när Ursula von der Leyen sade att ett avtal nog kunde klaras av på några veckor framstod det som än mindre verklighetsförankrat.

Möjligen kommer Trumps iver när det gäller en handelskonflikt med EU att något dämpad av omsorg om de börskurser som han ser som så betydelsefulla inför presidentvalet november.

Men skulle han bli återvald finns det all anledning att frukta för det som då kommer att inträffa när det gäller strävan mot en öppnare värld och en friare handel.

Då blir det nog i dessa frågor en betydligt dystrare stämning i Davos om ett år.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: