Ett första mycket viktigt steg om PS752.

STOCKHOLM: När jag skrev om tragedin med PS752 i går antydde jag försiktigt att jag inte trodde att strategin att bara förneka på det sätt som t ex Moskva gjort om MH17 inte skulle komma att fungera, men att Iran relativt omedelbart kom med ett erkännande, ett försök till förklaring och en ursäkt var dock överraskande.

Så vitt jag förstår kom det en rapport om vad som faktiskt hade inträffat till den iranska ledningen på fredag förmiddag. Omedelbart sammankallade man ett möte med det nationella säkerhetsråd som under den s k Högste Ledaren tar fram landets utrikes- och säkerhetspolitik, och det var uppenbarligen i dess diskussioner som man kom fram till öppenhet som den enda möjliga strategin.

Mitt antagande är att president Rouhani och utrikesminister Zarif drev denna linje, men om det skedde mot motstånd från revolutionsgardet IRGC, som har ansvaret för det aktuella luftvärnsrobotförbandet, vet vi självfallet inte även om det är ett rimligt antagande.

Att det var ett mycket spänt läge den aktuella natten är ingen överraskning, och i denna del finns det paralleller mellan det spända läge och den allmänna nervositet som 1988 ledde till den amerikanska nedskjutningen av Iran Air 655. Det är ingen ursäkt i något av fallen, men dessvärre något av en förklaring. Den amerikanska robotjagaren trodde att det iranska passagerarplanet var ett anfallande attackflygplan, och mannen vid robotbatteriet trodde att det eko han såg var en amerikansk kryssningsrobot.

Vad som följer nu i mer politiskt avseende återstår att se. Möjligen kan tragedin leda till en ömsesidig insikt om att denna spänning är farlig för regionen och världen i många olika avseenden, och möjligen kan den också öppna upp dialog på ett sätt som annars kanske inte skulle ha blivit fallet.

Men det blir efterspel också i andra avseenden.

Efter Iran Air 655 vägrade USA först att betala någon som helst ersättning till de anhöriga, eller erkänna något ansvar, vilket ledde till att Iran stämde USA inför Internationella Domstolen. Detta tvingade fram en förhandling som ledde dels till en formell amerikansk ursäkt och sedan till ca 60 miljoner dollar som betalades ut till de anhöriga.

Och alldeles säkert kommer man att studera vad som hände då mycket noggrant.

Att Iran och inom landet IRGC helt och fullt tagit på sig ansvaret är dock mitt i tragedin en bättre början på efterspelet än vad som var fallet den gången.

Än intressantare blir sannolikt efterspelet inom Iran självt.

Om IRGC fick ett starkare stöd efter det att USA dödade generalen Suleimani stärkte av allt att döma de mer hårdföra krafterna inom regimen – och de var ju redan i ett starkare läge p g a den allmänna konfrontationen – men det skulle inte förvåna om detta nu får den motsatta effekten.

Irans parlament har kallats in till ett extra sammanträde i morgon. Det kommer att hållas inom slutna dörrar, och det är nog ett tecken på att det kan komma att bli en tämligen stormig tillställning.

Och att det nu rapporteras om demonstrationer är inte förvånande. Det är många som har anhöriga som berörs direkt av tragedin.

Så vi står med all sannolikhet inför en spännande utveckling.

Denna dag skall dock också noteras at Taiwans sittande president Tas Ing-wen med bred marginal vann presidentvalet och nu får ytterligare en period. För ett halvår sedan eller så tydde allt på att hennes mer populistiska utmanare från KMT-partiet skulle vinna detta val.

Men nu är det av allt att döma Hong Kong-faktorn som svängt det hela. I valresultatet ligger ett massivt misstro mot Peking-politiken om ”ett land – två system”, och i detta ligger en tämligen betydande förändring i området.

Kortsiktigt händer sannolikt ingenting, men långsiktigt tvingas nog Peking att inse att dess förhoppning om en fredlig återförening inte längre är realistisk. Och vilka slutsatser det leder till kommer vi måhända att få erfara i sinom tid. President Xi Jinping har ju uttalat sig tämligen kategoriskt om återföreningens nödvändighet.

I morgon bär det för min del iväg till Vilnius i Litauen.

Omedelbart deltar jag där vid TV-tornet i ceremonierna till minne av de som förlorade livet när de försökte stoppa de sovjetiska stridsvagnarna i januari 1991.

Men huvudsyftet är möte på måndag förmiddag med styrelsen för samarbetsfonden mellan Sverige och Litauen, där jag för ögonblicket råkar att vara ordförande. Vi sattes ju upp för bara några månader sedan, så det kommer nog att ta ytterligare ett litet tag innan vi kommit igång ordentligt parallellt med motsvarande fonder för Lettland och Estland.

Och på måndag eftermiddag styr jag från Vilnius mot New Delhi i Indien där ca 2.000 personer samlas för varje år allt större Raisina Dialogue.

One Response to Ett första mycket viktigt steg om PS752.

  1. Göran Svedberg skriver:

    Minns också Siberian Airlines Flight 1812 som sköts ner av ukrainskt luftvärn 2001. Ukrainarna erkände aldrig officiellt nedskjutningen men betalade ut skadestånd till de anhöriga och gav dåvarande försvarsministern fick sparken

%d bloggare gillar detta: