Hem från ett dygn och lite till i Doha.

DOHA: För mig blev det lite mer än ett dygn på stora Doha Forum, vilket dels gav möjlighet att delta i en av arrangemangets paneldiskussioner men framför allt en rad olika samtal.

Doha Forum samlar årligen ett stort antal personer – det rörde sig om åtskilliga hundra – från olika delar av världen för diskussioner i frågor som sträckte sig över ett mycket gott spektrum.

Här fanns Malaysias premiärminister, Armeniens president och Irans utrikesminister för att bara nämna några av namnen på de mer officiella personligheter som hade kommit.

Men därtill kom företrädare för företag, tankesmedjor och mycket annat. Och ECFR tillhörde dem som spelade en roll i arrangemanget, vilket var huvudförklaringen till min närvaro detta år.

Qatar som världens rikaste land om man ser till inkomsten per invånare har förvisso råd med ett arrangemang som detta, men därtill kommer betydelsen att att visa att man inte är isolerat efter den kraftfulla bojkott som grannländerna Saudiarabien och Förenade Arabemiraten utsatt landet för sedan juni 2017.

Rötterna till den konflikten ligger djupa, och det är nog obestridligt att när bojkotten mycket plötsligt och mycket totalt utannonserades var avsikten att få till stånd en avgörande politisk förändring i Qatar. Med sin rikedom hade landet visat en alltför stor självständighet i ett betydande antal för regionen känsliga frågor.

Men Qatar redan ut den omedelbara stormen. Man gjorde det till betydande del med hjälp av dels Iran som ställde sitt luftrum till förfogande när de andra staterna stängde sina, och dels Turkiet som svarade för snabba leveranser av bl a nödvändiga livsmedel men som också anlände rent militärt för att skydda regimen.

Och i dag förefaller situationen i denna del att ha stabiliserats. Bojkotten fortsätter även om det talas om vissa framsteg i försöken att lösa upp knutarna i relationen, men Qatars ekonomi fortsätter att utvecklas

Det lilla emiratet har ca 300.000 medborgare, ca 2,6 miljoner invånare totalt och världens tredje största reserver av naturgas efter Ryssland och Iran. Och som världens största producent av LNG – nedkyld naturgas som skeppas med fartyg – är rikedomen för landet mycket betydande.

Med Iran delar man vad som väl anses vara världens största kända fält med naturgas, och det är främst ur detta som rikedomarna kommer.

Kring detta har så ekonomin i övrigt byggts upp med aluminium – och stålproduktion, petrokemisk industri, turism, flygbolaget Qatar Airways och den stora flygplatsen med dess transittrafik och inte minst stora fonder för investeringar runt om i världen.

Men man sitter mitt i en region av spänningar.

I Doha ses inte Iran som det stora hotet på samma sätt som man kan höra i Riyadh eller Abu Dhabi. Här är det tvärt om de som är hotet och Iran som är den hjälpande handen.

Men hur situationen med Iran kommer att utvecklas förblir av största vikt.

Det talades mycket om de dramatiska bensinprishöjningarna, de dramatiska protesterna och de höga dödstalen när dessa brutalt hade slagits ned. Men de flesta såg dessvärre det som att den samlade utvecklingen nu stärker de mörkare krafterna i landet.

Och signalerna från Washington förefaller för ögonblicket vara att man inte är öppen för den typ av delavtal för att undvika en fortsatt upptrappning av konflikten som var möjliga för bara ett par månader sedan. President Rouhanis kommande besök i Tokyo kanske kan innehålla en öppning för något, men de flesta insiktsfulla bedömare var påfallande pessimistiska.

På lite längre geografiskt avstånd, men ändå nära, trappas i alla fall retoriken i konflikten i Libyen nu upp. Generalen Haftar förklarar att hans styrkor nu skall inta huvudstaden Tripoli och kasta den FN-erkända regeringen där i havet. Bakom sig har han Egypten, Förenade Arabemiraten och i alla fall delvis Ryssland.

Men det skulle inte förvåna mig om vi kommer att se turkiska styrkor i Tripoli om så krävs för att förhindra att han lyckas med detta.

Det handlar om Libyen, men det handlar också om bredare regionala maktförhållanden, och landet har blivit den senaste av de olika arenorna för dessa i grunden högst destruktiva konfrontationer. På plats i Doha för samtal fanns såväl Tripoli-regeringens premiärminister som Turkiets försvarsminister.

I Madrid avslutades COP25-förhandlingarna utan att fullt ut lyckas med det man skulle ha lyckats med. Det talas om en besvikelse.

Det verkliga avgörandet blir dock vid COP26 i Glasgow kommande november. Nu sägs det tydligt att det är där som länderna skall redovisa ytterligare åtaganden för att världen i dess helhet skall kunna nå de uppställda målen.

Men ännu viktigare för frågan är sannolikt utgången av det amerikanska presidentvalet som äger rum bara dagar innan det stora mötet i Glasgow.

Kommer USA att fortsätta att stå utanför, eller kommer USA att komma med? Betydelsen av den frågan för de samlade klimatansträngningarna kan knappast underskattas.

När jag landar i Stockholm blir det för en vecka hemma innan julen gör sitt definitiva entré.

För min del kommer dock fortsatt mycket att handla om Kina.

Successivt kommer vi att få mer detaljer om den amerikansk-kinesiska begränsade överenskommelsen, men det handlar också om försök att bedöma hur relationerna med Kina i olika avseenden kommer att utvecklas framöver.

Att en ytterligare upptrappning av handelskriget undvikits är tveklöst positivt. En viss reduktion av vissa tullar lär också ingå i avtalet.

Och för detta skall Kina påtagligt öka sina inköp av amerikanska jordbruksprodukter. Om det innebär en återgång till nivån innan handelskonflikten påbörjades eller ej återstår dock att se.

Men när det gäller de strukturella sidor av den kinesiska ekonomin och politiken som också EU uttryckt bekymmer för är det tydligt att mycket lite om ens någonting alls har åstadkommit.

Och rent politiskt innebär det att de krafter i den kinesiska ledningen som satt sig till motvärn mot viktigare eftergifter åtminstone i denna omgång tagit hem spelet.

Med all sannolikhet kommer detta att bli av betydelse också för fortsättningen av denna kraftmätning.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: