Regntungt i Washington.

WASHINGTON: Regnmolnen ligger lågt över Potomacfloden och den amerikanska huvudstaden i dag. Det är den årstiden.

Mitt ärende här var det s k Daimler forum som två gånger om året samlar ett antal personer från såväl viktiga tankesmedjor som viktigare regeringskanslier för att diskutera aktuella utrikespolitiska utmaningar för den transatlantiska världen.

Vi började med middag på den tyska ambassaden i går kväll, vissa fortsatte därifrån till valvaka på den brittiska ambassaden, och sedan har vi suttit på Brookings i dag och diskuterat en agenda med Kina, Mellersta Östern och Ryssland som de mest tidskrävande ämnena.

Och jag hann dessutom med ett möte på Vita Huset med den nye Europa – och Rysslandschefen där innan det var dags att bege mig av till Dulles-flygplatsen. Innan dess hade ett antal av hans företrädare deltagit i våra diskussioner.

Hit kom jag i går efter en kväll och morgon inBryssel som hade sitt värde när det gällde att känna av stämningarna där.

Men agendan i de bägge städerna är förvisso inte identisk.

I Bryssel i dessa dagar dominerar klimatfrågan och grön politik i en lång rad olika avseenden. Och med en polsk krumelur som säkert kommer att rätas ut anslöt sig ju stats- och regeringscheferna till ambitionen att till 2050 göra Europa till den första klimatsmarta kontinenten.

Att det kommer att vara lite lättare sagt än gjort är en annan sak. Ambitionen och inriktningen är dock tydlig.

I denna stad – och denna administration – finns klimatfrågan inte över huvud taget. Hur länge detta sakernas tillstånd kommer att råda återstår att se. Förr eller senare skulle jag tro att verkligheten hinner upp här också.

Här är det tydligt dominerande ämnet i utrikespolitiskt avseende Kina.

Därmed inte sagt att det finns en tydlig Kina-politik. Det är inte svårt att upptäcka olika infallsvinklar, och olika delar av administrationen har tydligt olika uppfattningar om hur politiken skall utvecklas. Vi hörde åtskilliga vittnesmål om hur diskussionen mellan olika departement är påtagligt svår ibland.

Men när det gäller den grundläggande inriktningen råder dock en bred konsensus.

Ett försiktigt delavtal om handel ligger nu tydligen klart, även om detaljerna i skrivande stund inte är kända. Det är ett positivt tecken, men löser knappast de grundläggande frågorna.

För Europa kommer det att bli en avgörande uppgift under det kommande året att formulera en mer sammanhängande Kina-politik. Om detta har jag skrivit på Project Syndicate i dagarna.

Och det skall i detta sammanhang inte glömmas bort att der finns en länk mellan Kina- och klimatpolitiken. Utan Kina finns ingen tillräckligt effektiv global klimatpolitik.

Det brittiska valet gav Boris Johnson en klar majoritet, och den omedelbara fasen av Brexit kommer nu att ske under de närmaste veckorna. Till den följande fasen kommer det att finnas anledning att återkomma.

Det är en betydande seger, och borde kunna säkra regeringsmakten för ett decennium framöver om inget dramatiskt inträffar. Det kommer att ta lång tid för Labour att ta sig ur den vänstersump som partiet kört ner sig i.

Och landets väg – och sammanhållning? Skottland? – under dessa kommande år blir självfallet av stor betydelse för oss.

Nu bär det för min del genom natten vidare till Qatar för stora Doha Forum där med olika diskussioner.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: