Laddad vecka – Ukraina, Grönt EU och val i UK.

STOCKHOLM: Framför oss ligger en på många sätt laddad vecka.

I morgon träffas i Paris i den s k Normandie-gruppen Ukrainas, Rysslands, Frankrikes och Tysklands ledare för att se om det går att närma sig en lösning på konflikten mellan Ukraina och Ryssland.

Och det blir det första mötet mellan Ukrainas Zelensky och Rysslands Putin.

Medan den förra alldeles uppenbart vill se konkreta framsteg är det långt ifrån klart att den senaste har någon brådska i den frågan. Det är svårt att åtminstone i det som sägs utåt finna några tecken på rörelse i de ryska positionerna i konflikterna.

Däremot har man från Zelensky sida gjort en del positionsförflyttningar.

Risken är bara att det i Moskva uppfattas som om fler sådana kan komma om man bara väntar lite längre.

Det som möjligen kan uppnås är ytterligare överenskommelser om att dra bort trupper från konfrontationslinjen i östra Ukraina och en större utväxling av fångar.

Redan har man på två punkter gjort tillbakadraganden av denna art, och om det fungerar skulle det självklart vara en fördel om detta kunde utsträckas. Därmed minskar riskerna och frestelserna för de ständigt pågående mindre stridigheter som fortsätter att kräva dödsoffer.

Frågan om att hålla lokalval i de ryskkontrollerade områdena är av avgörande betydelse, och här kommer Moskva säkert att trycka på för att sådana skall ske i grunden på separatisternas villkor.

Det kan Zelensky rimligen inte acceptera. Han har antytt att han kan tänka sig val i dessa områden samtidigt med lokalvalen i Ukraina i övrigt kommande höst, men det kräver då rimliga demokratiska förhållanden i dessa områden.

Jag har tidigare skrivit om att detta inte är en omöjlighet, men att det Frode kräva en omfattande internationell närvaro kring och i valprocessen, och hitintills är det någonting som avvisats av Moskva.

En viss risk i dessa samtal är att president Macron ju talat vitt och brett på senaste tiden om någon form av strategisk relation med Ryssland, och det finns därmed en risk för att han kommer att utsätta Zelensky för press att gå med på sådant som han rimligen inte vill gå med på.

Man måste hoppas på att Angela Merkel, som ju liksom Vladimir Putin varit med i denna process från första början, kommer att fungera som ordningsman i detta avseende.

I går skedde ett viktigt genombrott i övrigt för Ukraina när man säkrade en ny uppgörelse med IMF om fortsatt ekonomiskt stöd. Förhandlingar har pågått ett bra tag, och nu måste de återstående komplicerade frågorna ha lösts ut på ett sätt som uppfyller kraven från IMF.

I Paris kommer man sannolikt också att tala om transit av rysk gas genom Ukraina i och med att flerårsavtalet om detta löper ut vid årsskiftet och förhandlingarna om ett nytt avtal ännu inte förts i hamn.

På rysk sida hade man säkert hoppats att Nordstream 2 genom Östersjön skulle vara klar nu och att man därmed så gott som helt skulle kunna avstå från transit genom Ukraina. Så är dock inte fallet, och man inriktar sig nu från rysk sida på ett kort avtal för att klara den omedelbara situationen.

Ukraina vill däremot ha ett längre avtal, vilket också Berlin arbetar för.

I vågskålen ligger dessutom tydligen det faktum att Naftogas i Ukraina vunnit en serie av internationella skiljedomar mot ryska Gazprom och nu på olika sätt försöker att driva in ca tre miljarder dollar som Gazprom har en skyldighet att betala.

Någon avsikt att göra det har man dock knappast.

Sannolikheten för att man löser ut allt detta i Paris är mycket litern. Jag skulle tro att det nya samtal i Bryssel i försök att lösa den knuten.

I den staden blir det annars klimatfrågan som kommer att dominera.

På onsdag presenterar kommissionen sitt stora klimatpaket, och på torsdag samlas stats- och regeringscheferna till toppmöte för i alla fall en första diskussion kring det. Detta är ju den just nu högst prioriterade frågan för EU-samarbetet.

Vid det toppmötet finns knappast Storbritanniens Boris Johnson med också därför att det är dagen för parlamentsvalet i Storbritannien.

När jag skrev om utsikterna inför det för några veckor sedan tyckte jag att mycket talade för att det skulle bli ett oklart parlamentariskt läge, men sedan dess har såväl opinionsundersökning som vadhållare pekat på en konservativ majoritet i underhuset.

Såväl Financial Times som The Economist har förklarat att de inför detta val inte kan stödja vare sig de konservativa eller labour, och det är tämligen så unikt. Invändningarna mot bägge dessa partier är allvarliga.

Men vi får se hur det går.

Jag kommer att vara i Bryssel på onsdag när klimatpaketet presenteras, men sedan blir det för min del brittisk valvaka i Washington i samband med ett besök där. Och därifrån bär det sedan vidare till Doha i Qatar under den kommande helgen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: