Fler frågor än svar efter dagar i Kina.

STOCKHOLM: Så har jag då återvänt hit efter ett antal dygn med olika diskussioner i olika delar av det stora kinesiska landet.

Och frågorna är många. Vart är Kina och våra relationer med denna växande makt på väg?

Några dygn först i diskussioner med främst multilateralismens framtid som tema nere i Guangzhou och sedan något dygn som inkluderade ett möte också med den allra högsta ledningen i Peking ger föga förvånande knappast något entydigt svar på de frågorna.

Ytligt sett är den inre situationen i landet stabil, men under ytan märks i olika sam,tal dock en viss nervositet för att en ekonomi vars tillväxt måhända börjar att avta kommer att göra den politisk situationen svårare att hantera.

Att så gott som alla kineser fått en påtagligt mycket bättre ekonomisk standard inte minst under det senaste decenniet har säkert bidragit till en icke obetydlig stabilitet. Och i ett land där ojämlikheten sannolikt är större än i något annat mer betydande land i världen har säkert också den intensiva kampanjen mot korruption inom parti och stat gett en viss popularitet.

Samtidigt har den politiska situationen under de senaste åren kännetecknats av en allt hårdare kontroll. Partiets makt skall stärkas i alla avseenden, hävdas det, och i detta ligger måhända ett visst tecken på nervositet för den mer långsiktiga utvecklingen.

Hade ledningen varit mer säker på den långsiktiga stabiliteten hade det snarare varit naturligt att försiktigt öppna upp samhällsdebatten. Sådant har skett under tidigare skeden, men nu är utvecklingen tydligt den motsatta.

Och allt mer centreras kring partiledaren och presidenten Xi Jinping. Andra personligheter i ledningen spelar tydligt underordnade roller.

Hong Kong, Sinkiang och Tibet är utmaningar som med all säkerhet sysselsätter ledningen. Man är medvetenhet den internationella kritiken, vilket framgick av de samtal vi hade.

Och i alla fall i fallet Hong Kong är den ofrånkomligen en faktor i beslutsfattande. Men den fasta avsikten att kontrollera dessa områden ger man förvisso inte avkall på.

Påtagligt är hur den retoriska konfrontationen med främst USA håller på att trappas upp, och det vidtas också olika åtgärder som ytterligare späder på motsättningarna. Just nu är det den amerikanska kritiken mot vad som kan hända i Hong Kong och vad som sker i Xinjiang som driver upptrappningen i olika avseenden.

För den mera ytlige betraktare man ofrånkomligen är som besökare här är det svårt att upptäcka någon nervositet över effekterna av handelskonflikten med USA. Följer man media får man snarare intrycket av att ledningen här håller på att anpassa sig till att den kommer att trappas upp ytterligare.

Kanske blir det en begränsad överenskommelse för att förhindra än mer av nöjda tullar kring mitten av denna månad, men någon lösning av konflikten tror ingen att det skulle innebära.

Möjligen en paus i den pågående upptrappningen.

Att Huawei ses som något av en kronjuvel som är föremål för nationell stolthet är inte att ta fel på. Medias bild här är att den amerikanska offensiven mot företaget inte har förutsättningar att lyckas långsiktigt.

Dagligen rapporteras nya framgångar både för företaget och för kinesisk högteknologiutveckling i övrigt. Och med objektiva mått mätt går det inte att komma ifrån att landets utveckling i dessa avseenden är påtagligt imponerande.

Landet är naturligt nog fokuserat först och främst på sin egen utveckling, men relationerna med omvärlden är viktiga. Xi Jinping angetts ha besökt inte mindre än 84 länder under sin tid som högste ledare, och delegationerna strömmar in till Peking.

Jag noterade den ryske nationella säkerhetsrådgivaren Patruchev, med ett påtagligt varmt mottagande, liksom El Salvadors president bland huvudstadens mer prominenta besökare under mitt besök där. De tillhörde dem som förutom den grupp som jag ingick i som togs emot av presidenten själv.

Avsikten att bygga internationella relationer med stor bredd går det inte att ta fel på. Inte minst Afrika nämns påfallande ofta i olika samtal.

Relationerna till EU är tveklöst viktiga.

EU är Kinas största handelspartner, och Kina är EU:s näst största handelspartner. Dagligen handlar det om ca 1,5 miljarder euro i handelsutbyte, vilket är högst betydande.

Och såväl EU som Kina har ett starkt intresse av ett stabilt och ordnat regelverk för den relationen. Det finns en gemensam oro för att USA håller på att demontera inte minst det viktiga arbetet i världshandelsorganisationen WTO, och en gemensam vilja att finna vägar till reformer.

Också på andra områden är samarbete viktigt. Kina leder världen när det gäller klimatskadliga utsläpp, och även om det sker stora satsningar på förnyelsebar energi liksom kärnkraft fortsätter utsläppen att öka under åtskilliga år framöver.

Men i andra avseenden är relationen mer komplicerad.

Den kinesiska ekonomin har under de senaste åren blivit allt mer dominerad av stora statskontrollerade företag, och dessa kan uppträda på den globala marknaden med resurser och möjligheter som andra företag inte har. Och gränsdragningen mellan statliga och privata företag är inte heller i dessa avseenden alldeles klar.

Och till bilden hör alldeles självklart också frågorna om de mänskliga rättigheterna i olika avseenden. Att den kinesiska känsligheten är betydande går det inte att ta fel på.

Nästa år blir viktigt när det gäller relationerna med Kina. I september blir det stort toppmöte i Leipzig mellan den kinesiska ledningen och EU:s starta- och regeringschefer, och det blir viktigt att se om det tills dess går att komma framåt i de olika frågor som i dag leder till spänningar.

Hur som helst är det alldeles uppenbart att frågor kring Kina kommer att bli allt viktigaste i en lång rad avseenden under kommande år.

Och jag skriver ju också åtskilligt om detta i min bok ”Den Nya Oredans Tid”.

Efter den första upplagan tydligen tagit slut har den nu tryckts upp igen och håller tydligen på att tryckas upp ytterligare en tredje gång.

One Response to Fler frågor än svar efter dagar i Kina.

  1. Jojo p skriver:

    Är kineserna ett folk som ”behöver” envälde kanske? Av vana och mentalitet? Hur skulle det bli i Kina om en kinesisk vår drabbade Kina? Kaos?

%d bloggare gillar detta: