Från USA och dess tumult till Mellersta Östern.

SANTA MONICA: Att gå på middag i dessa dagar är ungefär som att gå på middag i Storbritannien i dessa dagar. Hur samtalet än börjar blir det successivt allt mer animerat med ett tilltagande drag av desperation över sakernas tillstånd.

Så var det mycket tydligt här i går kväll i samband med ett av våra möten med styrelsen i RAND Corporation. Och runt bordet där finns åtskillig både politisk och annan erfarenhet av amerikanskt samhällsliv.

Men frustrationen över landets tillstånd var högst påtaglig.

Nu har så de mer offentliga förhören om ett möjligt riksrättsåtal inletts, och det tar mycket av uppmärksamheten här.

Att det kommer att bli ett åtal får nog betraktas som klart, men avgörande är om det sedan i senaten – där den formella rättegången sedan sker – blir några republikaner som börjar att sväva på manschetten och överger den strikta partilinjen att försvara presidenten.

Hitintills finns det inte mycket som tyder på det, men mycket kan hända under själva processen.

Klart är att denna process kommer att ta mycket av syret i den amerikanska politiken under de kommande månaderna, och åtskilligt annat som borde vara av vikt kommer att läggas åt sidan.

Inte minst kommer detta säkert att gälla i Vita Huset. Allt tyder på att presidenten är närmast besatt av det hela, och i detta ligger i sig betydande faror. Världen är inte en alldeles harmonisk plats, och en amerikansk makt som sjunker ner i sina egna tumult är inte alldeles betryggande.

Men det är där vi är.

Dagarna här har dock gett möjlighet till mer analytiska diskussioner kring olika också globala utmaningar. Det är åtskilligt som faller inom de olika uppdrag som RAND har både från olika amerikanska offentliga beställare och andra.

Några timmar om olika konfliktscenarier på den koreanska halvön visade för den som inte visste det redan att det är utomordentligt viktigt att bibehålla den sköra stabiliteten i denna region. En öppen konflikt skulle få oöverskådliga konsekvenser.

Några timmar kom alldeles självklart också att ägnas åt olika utmaningar i olika delar av Mellersta Östern. En stor studie om bättre möjligheter att integrera flyktingar från Syrien i de olika länderna i regionen visade på en del möjliga nya vägar framåt.

Men också stabiliteten kring det baltiska området liksom kring Svarta Havet tillhör det som studeras och som vi hade anledning att diskutera.

Här är det nu torsdag eftermiddag, och strax sätter jag mig på planet som ca 16 timmar senare och på lokal tid fredag kväll kommer att landa i Dubai.

Och i Förenade Arabemiraten blir det så två dygn med diskussioner kring den regionens olika utmaningar i en krets som brukar inbjudas varje år vid den här tiden.

Mycket av den mediala uppmärksamheten ligger ju kring utvecklingen i norra Syrien, men det saknas inte utmaningar i regionen i övrigt.

I såväl Libanon som Irak utmanas de sittande regeringarna av stora demonstrationer vars konsekvenser ännu är svåra att överblicka. I Algeriet fortsätter också stora demonstrationer. Några spekulerar t o m om att vi kan vara på väg mot en nystart av den s k arabiska våren, men även om instabiliteten är påfallande är det mycket i de externa förutsättningarna som förändrats.

Samtidigt som försöken att bilda en regering i Israel fortsätter har konflikten kring Gaza blossat upp igen. Om den vapenvila som Hamas nu utlyst kommer att fungera återstår att se – det är ju mer militanta grupperingar som nu står för konfrontationen med Israel.

Men jag skulle tro att det är situationen i och med Iran som vi kommer att diskutera mest intensivt.

För ett år sedan var tongångarna mot regimen i Teheran påfallande militanta i såväl Riyadh som Abu Dhabi, och man var övertygad om att man hade Vita Huset med på noterna. Vart det hela syftade var inte alldeles klart, men militant var det.

Men nu låter det annorlunda.

Teheran visade att man hade förmågan att trappa upp när trycket mot dem ökade, och när man gjorde det var det tydligt att Vita Huset vek undan och att sårbarheten i olika installationer blev uppenbar. Det kommer att skrivas mycket under kommande år om spelet kring attacken på de saudiska oljeinstallationerna.

Nu hör man i stället att det talas om dialog och olika kontakter, och det skall bli intressant att höra tonläget under de kommande dygnen.

Kanske finns det tid att åstadkomma en nedtrappning av konflikten innan den glider in i en ny fas av farlig upptrappning. I februari är det parlamentsval i Iran, och som det nu ser ut är risken påtaglig för att mer militanta och konservativa grupper då får en påtagligt starkare ställning.

Den franska diplomatin har varit både aktiv och konstruktiv, men om den kommer att lyckas att nå ända fram är långt ifrån säkert. Om så inte blir fallet riskerar regionen att hamna i en ny farans tid.

Till bilden skall så också läggas konflikten i Jemen, även om det här finns försiktigt positiva signaler om i alla fall en viss nedtrappning.

Så det blir åtskilligt att diskutera när jag väl landat vid Persiska Viken.

Raka vägen dit härifrån går upp norr om Grönland och fortsätter sedan ner över västra Ryssland och vidare över Iran ner till Dubai.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: